Volontärerna på adidas 10K Paris står redo

SL
Av Sabine Loeb

Publicerad den ons 9 september 2026

Uppdaterad den ons 9 september 2026

Volontärerna på adidas 10K Paris står redo
© ASO

Hundratals volontärer var på plats inför den sjunde upplagan av adidas 10K Paris. De bemannade en lång rad funktioner och utgjorde en diskret men avgörande kraft för att arrangemanget skulle fungera. Några är pensionärer, andra fortfarande yrkesverksamma, men alla visar en smittande energi och entusiasm.

För vissa är det ett sätt att ge tillbaka något av det de själva fick under sin ungdom, när de var löpare eller engagerade i idrotten. För andra är det en livsfilosofi, driven av viljan att bidra till en gemenskap byggd på samarbete och solidaritet.

Volontärernas många uppgifter bakom arrangemanget

Volontärerna i antidopningskommittén ska följa de utvalda löparna till kontrollen. De samlades redan 7.30 och var redo, men ingen provtagare dök upp när elitlöparna gick i mål. De fyra volontärer vi träffade kunde därför njuta av stämningen och till och med ”ta några bilder, för det brukar egentligen inte vara tillåtet”, skämtar France. Den dagen behövde de inte följa löparna ”antingen till urinprovet eller, mer sällan, till ett blodprov”, förklarar Marie-France. Även när inga prover tas är deras närvaro avgörande: kontrollerna genomförs alltid oanmälda. För att ingå i antidopningsteamet måste man vara licensierad och ha genomgått en kort specialutbildning. Uppdraget avslutas omkring klockan 11, efter prisceremonierna.

En annan viktig uppgift är att upptäcka personer utan nummerlapp, som tar sig in på upploppet för att springa bredvid sina närstående. Volontärerna måste då be dem lämna de områden som är reserverade för målgången.

Bakom väskarna är logistiken minutiöst organiserad. Camille Cesto arbetar vid väskinlämningen, där deltagarna lämnar sina tillhörigheter och hämtar dem efter loppet. Det finns plats för 36 000 väskor, lika många som antalet löpare. Precis som sina kollegor kom hon klockan 6 och lämnar omkring 14.30. Någon avlösning är inte planerad, men en matpåse väntar efter frukosten som intogs i gryningen. ”Lagledaren brukar komma med godis till oss”, ler Camille. En liten sötsak som sitter fint under en så intensiv dag. ”Grädden på moset är att man måste ge laget godis om man vill ha ett bra team”, skämtar Philippe Debadier, ansvarig för väskinlämningen, som lugnt håller ordning på sina 140 volontärer: ”De är underbara.

Volontärsområdet måste också hållas under uppsikt. Sylvie Volet brukar arbeta vid väskinlämningen, men i år ansvarar hon för volontärernas område med toaletter, kaffe och särskilda tält. Hon har en bakgrund som idrottare och arbetar till vardags som sekreterare, men volontärarbetar för nöjes skull: ”Det är ett bra sätt att skingra tankarna.” Den målmedvetna Sylvie kom från Choisy-le-Roi tillsammans med sin syster för att hjälpa till.

Utdelningen av nummerlappar började redan på torsdagen. Volontärerna kunde anmäla sig till någon av de tre dagarna: torsdag, fredag eller lördag. Tre platser stod till deltagarnas förfogande för att hämta den eftertraktade nummerlappen. På Opéra mötte José Ducamp ett oavbrutet flöde av deltagare under sitt volontärpass. Vid andra arrangemang ansvarar han ofta för PPS, alltså ofullständiga ärenden när löpare anmäler sig utan att lämna in sitt läkarintyg.

Längs hela Avenue Foch är volontärerna utplacerade på olika poster utifrån deltagarflödet. Nils Housson och Timothée Clairembault, två gymnasieelever, berättar om sina olika uppgifter: först delade de ut armband till löpare som mådde dåligt och visade dem till sjukvården, därefter styrde de deltagarna mot de minst välbesökta vätskestationerna för att få bättre flyt i området. Nu står de nära avspärrningarna och ser till att löparna inte lämnar målgångsområdet via fel utgångar. De riktiga utgångarna finns längre bort längs avenyn.

Medaljutdelningen är ett av loppets stora ögonblick och Philippe Mansouri, 56 år, bidrar till att göra det möjligt. Han har varit trogen volontär på ASO:s arrangemang och har funnits på adidas 10K Paris i tio år. Som tidigare maratonlöpare känner han fortfarande starkt för löpningen, som fortsätter att ge honom energi. Han är en av tre ansvariga för ett team på ett fyrtiotal volontärer som delar ut medaljer till de 36 000 löparna så snart de passerar mållinjen. Före start förbereder de ställen, hänger upp medaljerna och organiserar volontärerna. Passet sträcker sig från 6.30 till 12.30, utan planerad rast.

Vid den avslutande serveringen är det Noura Fodil, 64, och Christine Malicet, 62, ”unga och dynamiska” som de själva beskriver sig, som håller i trådarna. De träffades på torsdagen i La Défense under nummerlappsutdelningen. Av en lycklig slump hamnade de på samma pass på tävlingsdagen, med start 6.30. Christine, som kommer från departementet Seine-Saint-Denis, behövde en och en halv timme för att ta sig till platsen. Deras uppdrag, som avslutas omkring 12.30–13, är att förbereda borden för serveringen efter loppet. Proteinstänger, torkad frukt, sockerkaka och vatten dukas fram till löparna, som de båda volontärerna gör sitt yttersta för att ta emot på bästa sätt.

© ASO

Volontärernas drivkraft: passion, gemenskap och glädje

Alla är överens om vad som får dem att engagera sig som volontärer, oavsett om det gäller det här loppet eller många andra arrangemang. Thierry, 65 år, är en aktiv pensionär och vice borgmästare i Maison-Alfort, och volontär för tredje gången i år för Amis de la Gendarmerie. Föreningen, vars ordförande Pascal Lejeune har mycket goda relationer med ASO, arrangören bakom adidas 10K Paris, mobiliserade ett fyrtiotal medlemmar den här morgonen. De fördelades på flera uppgifter: att hantera personer utan nummerlapp, deltagarflödet och väskinlämningen.

Christine Nussier, 56 år, flygvärdinna på Air France och samordnare i antidopningskommittén, säger att det som framför allt motiverar henne är ”gemenskapen, entusiasmen, viljan att föra något vidare och framför allt kärleken till loppen”. Hon var volontär under Paris-OS vid gymnastik- och basket tävlingarna och tycker om att ”se den där glädjen vid målgången, efter alla träningspass för vissa av deltagarna”. Hennes kollegor i antidopningskommittén känner likadant, och Marie-France framhåller också att ”man får möjlighet att träffa många fina människor”. Den mänskliga dimensionen tilltalar även de yngsta volontärerna. Gymnasieeleven Elia berättar: ”Jag tycker om att prata med människor och peppa dem, för att springa 10 kilometer är faktiskt inte lite.” Att vara volontär sitter i kroppen. Noura och Christine springer inte själva, men är lika engagerade. Noura är volontär för Franska Röda Korset i sitt departement och ställer upp där det behövs. De delar ”kärleken till idrotten, gemenskapen och viljan att dela med sig”, värderingar som antidopningskommitténs volontärer redan lyft fram.

För många är volontärskapet också ett sätt att ”ge tillbaka lite av det man själv har fått”, som Camille Cesto, själv löpare, sammanfattar: ”Jag vet att det inte skulle finnas några lopp utan volontärer. Därför försöker jag ibland ta mig tid att hjälpa till.” Att gå över till andra sidan av arrangemanget hjälper henne också att bättre förstå löparnas upplevelse. Amor Souabni, som brukar springa adidas-loppet, uppskattar också att ”vara där för att hjälpa andra”. Han fick inte sin nummerlapp i tid, men alternativet passar honom utmärkt. Han har redan varit banvakt vid andra arrangemang och uppskattar nu att arbeta vid väskinlämningen, eftersom ”det är väldigt trevligt att ha kontakt med löparna. Det är ett sant nöje.” Noura, som arbetar vid serveringen efter loppet, tycker om att omge sig med idrott varje gång hon är volontär. Hon instämmer med Camille: ”Jag känner mig behövd, för utan volontärer skulle de här arrangemangen inte kunna genomföras.” Hon vill också lyfta fram ”omtanken hos de ansvariga teamen”.

José Ducamp, 64 år, har varit volontär med ASO sedan 1996. Som tidigare löpare förklarar han: ”Det gör att jag inte bara blir kvar hemma, utan kommer ut och rör på mig .” Christine, som arbetar vid serveringen efter loppet, fortsätter: ” Det bryter vardagens monotoni.” Den årliga utrustningen med adidasjacka, tröja och keps är ett uppskattat plus. Philippe har varit volontär i 15 eller 20 år och är dessutom frivillig brandman och elektronikingenjör. Han har klättrat på ansvarsstegen och blivit samordnare, dels för att han fick frågan, dels för att han har engagemanget i blodet: ”Jag älskar att se alla leenden, och eftersom jag själv är sportig är det här det bästa av två världar. Att få se elitlöparna på nära håll, i en privilegierad miljö, gör honom extra glad.

© ASO

Bakom varje nummerlapp finns människor och värderingar

De flesta volontärer vi träffar är återkommande och trogna från en upplaga till nästa. Men några, som sju tonåringar från en gymnasieskola i Versailles, upplever stämningen för första gången. En av dem, Elia Boulila, säger att ”det här är en erfarenhet man måste få vara med om”. Föreningen CVS, Club des Volontaires du Sport, mobiliserade tillsammans med ASO ett team på ett tjugotal personer till den åttonde upplagan. De har blivit vänner längs vägen och placerats vid väskinlämningen, där de kan ha roligt tillsammans och bidra till en sportig och festlig dag.

Christine, ordförande i antidopningskommittén, är en rutinerad volontär som arbetar vid många lopp, från maraton och halvmaraton till ban tävlingar, både i Parisregionen och ute i landet. Edith Valantin, 50 år, kombinerar sitt arbete inom utbildningsväsendet med volontäruppdrag vid klubbens lopp, där hon också själv springer regelbundet.

De flesta volontärer är framför allt passionerade, både för löpning och för volontärarbete. Det gäller Marie-Françoise Bourguignon, 73 år, som delar sin tid mellan träning med de allra yngsta på CNSD i Fontainebleau och sina volontäruppdrag. France Gibrat är också tränare för barn i sin klubb SOH, Sport Olympique de Houilles, och finns på många lopp i Parisregionen. Dagen före hade hon till exempel varit på Fast 5000 i Maisons-Laffitte, där hon bland annat hjälpte till vid antidopningskontrollerna.

De har inget emot att byta uppgift mellan olika arrangemang, tvärtom uppskattar de variationen. Och att återse ansikten man mött vid andra lopp är alltid ett nöje. Philippe Mansouri, som regelbundet träffar de här volontärerna vid halvmaraton och maraton, konstaterar att ”en riktig grupp har vuxit fram under åren, med ett imponerande engagemang. Hatten av för dem!Att vara volontär handlar trots allt framför allt om generositet och engagemang.


Vill du bli en del av volontärgemenskapen?

Partage ta Passion : för att delta i de tre stora Parisarrangemangen: Harmonie Mutuelle Semi-Marathon de Paris, Scheider Electric Marathon de Paris och adidas 10K Paris

Qoezion : för att bli volontär inom idrotten, på festivaler eller konferenser