VM i löpning 2026: Jimmy Gressier föll ihop på sista kilometern, Dawit Seare världsmästare på 5 km i Köpenhamn

Jimmy Gressier drog, Jakob Ingebrigtsen försökte, Dawit Seare vann. På 12.56, nytt nationsrekord, blev eritreanen världsmästare på 5 km landsväg i Köpenhamn, tre sekunder före norrmannen (12.59, norskt rekord) och landsmannen Saymon Amanuel (13.00, personligt rekord). Fransmannen, som länge hade kommandot, föll ihop på sista kilometern och slutade 14:e på 13.17. Gressier hade annars alla skäl att drömma stort. Ett Europarekord på 12.51 i Lille i april, bara två sekunder från världsrekordet. Ett VM-guld på 10 000 meter i Tokyo i fjol. Och ett första möte på landsväg med Jakob Ingebrigtsen, sex dagar efter norrmannens seger på 5 000 meter i Ultimate Championship i Budapest. Köpenhamn gav honom ledningen. Inte medaljen. På damsidan dominerade etiopiern Likina Amebaw på 14.41, före kenyanskan Caroline Makandi Gitonga (14.48) och australiensiskan Rose Davies (14.50).

Tio minuters försening och en fransk hare

Starten gick tio minuter efter utsatt tid, 14.40, vilket höjde temperaturen ytterligare. Redan under de första metrarna kom loppets första tydliga bild: fransmannen Flavien Szot längst fram, precis före Jimmy Gressier. Bara några timmar efter sitt franska rekord på landsvägsmilen (3.53,44) hade fransmannen ett uppdrag: att dra åt sin landsman. Det genomförde han metodiskt. Första kilometern gick på under 2.40, den andra på 5.17. Där slog Szot av och släppte fram Gressier. Uppdraget var slutfört.

Världsmästaren på 10 000 meter tog sedan täten i en klunga på ett tiotal löpare. Bakom honom avancerade Jakob Ingebrigtsen lugnt och metodiskt tills han lade sig sist i fältet. Den olympiske mästaren på 5 000 meter, tillbaka på högsta nivå efter sin hälsenoperation, hade hittat en perfekt avvaktande position. Vid tre kilometer ledde nordfransmannen fortfarande, med norrmannen inom räckhåll. Scenariot påminde om loppet i Birmingham en månad tidigare, där Gressier gick in på upploppet som ledare på 5 000 meter innan Ingebrigtsen drog ifrån mot sitt fjärde raka EM-guld. I Köpenhamn, där de två uppskattar varandra och gillar spektakulära lopp, skulle de skriva en annan historia.

Sedan kom Dawit Seares skräll

Men Dawit Seare hade andra planer. Under norrmannens press såg eritreanen ut att bli upphunnen under de sista 100 meterna, innan han kunde utnyttja en liten energidipp hos rivalen och ta guldet, bara tre sekunder före Ingebrigtsen. Med Saymon Amanuel på tredje plats fick Eritrea upp två löpare på pallen. Bakom dem tog australiensaren Ky Robinson (4:a, 13.04) och ugandiern Keneth Kiprop (5:a, 13.04, personligt rekord) plats i topp fem, före etiopierna Addisu Yihune (13.07) och Mezgebu Sime (13.08, säsongsbästa), kenyanen Mathew Kipchumba Kipsang (13.11, hans bästa tid 2026), burundiern Egide Ntakarutimana (13.12, personligt rekord) och sydafrikanen Maxime Chaumeton (13.13), som ännu inte är fransk medborgare även om det lär vara en tidsfråga. Hela åtta nationsrekord föll i loppet, bland annat genom nederländaren Mike Foppen (12:a, 13.15) och irländaren Darragh McElhinney (16:e, 13.22).

En besvikelse för Gressier

Jimmy Gressier slutade 14:e på 13.17, 21 sekunder efter vinnaren och på samma tid som norrmannen Narve Gilje Nordås (15:e). Långt från 12.51 i Lille, och framför allt långt från de uttalade ambitionerna. Fransmannen lämnar sitt första möte på landsväg med Ingebrigtsen utan medalj, men han brukar kunna studsa tillbaka. I Birmingham tog han brons på 10 000 meter efter sin fjärdeplats på 5 000 meter. Flavien Szot slutade 48:a på 14.47 efter sitt harejobb.

Amebaw, drottningen av Köpenhamn

Damerna startade 14.10, och det dröjde inte länge innan det stod klart vem som skulle hålla i taktpinnen. Efter två minuters löpning tog etiopiern Likina Amebaw kommandot längst fram i klungan, med självförtroendet hos en löpare som hade dominerat 5 000 meter i Ultimate Championship i Budapest sex dagar tidigare. « Jag kommer direkt från Budapest, men steget från bana till landsväg var inte särskilt svårt eftersom jag tränar på båda under samma period, förklarade hon efter loppet. Banan var lite besvärlig för mig, så det var bättre att springa den här femkilometern i dag. Jag kände mig bra eftersom jag hade förberett mig för ett landsvägslopp. » Efter två kilometer hade en trio ryckt loss. Runt Amebaw fanns landsmaninnan Aleshign Baweke och kenyanskan Caroline Makandi Gitonga, medan australiensiskan Rose Davies höll sig hack i häl på de främsta, fast besluten att inte släppa tätklungan. Efter ungefär tio minuters löpning fick Baweke till slut släppa, och kampen om guldet blev en duell mellan etiopiskan och kenyanskan.

Duellen gick till Amebaw. På sista kilometern avgjorde hon, medan Gitonga fick allt svårare att hänga med. Hon vann på 14.41, sju sekunder före kenyanskan (14.48). Planen var glasklar. « Jag visste att jag behövde trycka på direkt från start, och det fungerade precis som planerat, flämtade eftermiddagens drottning. Det blåste lite, men det gick bra, och jag lyckades hitta bra delar av banan. » Davies fick slita hårt för att ta bronset på 14.50, vilket ser ut att vara ett oceaniskt rekord, en sekund före sydafrikanskan Tayla Kavanagh (14.51, personligt rekord). Baweke slutade femma på 14.53, medan spanjorskan Marta García (14.59, personligt rekord) blev sexa, före australiensiskan Georgia Griffith (15.01, personligt rekord).

Förhandstipsen pekade mot en duell mellan Amebaw och kenyanskan Caroline Nyaga, startfältets snabbaste löpare med 14.19, men Nyaga slutade 13:e på 15.17. Nederländskan Diane van Es, Europarekordhållare på 14.33, blev 16:e på 15.24, och amerikanskorna Allie Ostrander (12:a, 15.10) och Courtney Frerichs (17:e, 15.25) hittade inte heller nyckeln. Kenyanskan Beatrice Chebet, som har historiens bästa tid på 14.13, kom inte till start, vilket lämnade loppet helt öppet. Och som väntat fanns ingen fransyska på startlinjen.

På söndag tar halvmaran över

På söndag väntar halvmaraton, med start 9.10 för damerna och 9.45 för herrarna. Kenyanskan Agnes Ngetich är storfavorit, det franska damlaget jagar en stark lagplacering med Mekdes Woldu i spetsen och herrfältet är vidöppet, där Etienne Daguinos har alla möjligheter att blanda sig i.