Blablarun Club samlar löpare på Nancys gator

I natten, upplyst av Nancys juldekorationer, samlas flera hundra löpare på Place Stanislas. Det klassicistiska torget från 1700-talet, ett av stadens främsta landmärken, pryds i mitten av en storslagen julgran. Med pannlampor och kläder anpassade för temperaturerna i Grand Est ger sig löparna av mot Marne-Rhen-kanalen på en runda mellan 5 och 7 km. De delas in i tre fartgrupper och startar med två minuters mellanrum för att undvika trängsel och inte störa trafiken mitt i centrum. De leds av volontärer i gula västar. « Vårt varumärke, vårt sätt att synas », förklarar Valentin Bourrel, klubbens grundare. I vinterns mörker rör de sig framåt, men lyser upp natten med sin energi.

Den veckovisa rundan har blivit en självklar ritual för över 500 Nancylöpare. Ingen tidtagning, ingen åldersgräns. Vissa har börjat springa igen tack vare de här rundorna: gruppen motiverar och skapar trygghet, särskilt för kvinnor, och knyter dessutom nya band. Äkta vänskaper har uppstått. För några har det även blivit kärlek. Skälen att komma och prova Blablarun är många, men desto färre vill gå därifrån.

Ett mänskligt äventyr drivet av en passionerad grundare

« Mitt främsta mål var att samla människor som kunde springa tillsammans och må bra, både mentalt och fysiskt. Jag förstod snabbt att det bästa var att förena de två delarna genom att skapa en social löparklubb », minns Valentin, en innehållsskapare som redan hade en stor följarskara när han drog i gång BBRC. « Och sedan fanns det en mer personlig sida också: jag tänkte att det vore fantastiskt att få träffa alla som följer mig ». Den 3 juni kom över 40 personer till den allra första rundan. Ett starkt startfält, innan siffrorna ens hunnit ta fart.

Nästan 75 löpare dök upp till den andra träffen mitt i sommaren, närmare 100 den 17 juni och sedan kom ett rejält hopp efter sommaruppehållet: över 130 löpare den 2 september. Kurvan fortsatte bara uppåt. « I början var det framför allt människor som följde mig direkt. Jag kommunicerade via mitt huvudkonto. Jag tror till och med att jag skapade klubbens Instagramkonto först vid den fjärde eller femte upplagan », säger han med ett leende. Valentin håller i evenemanget och älskar att förmedla upplevelsen. Det märks. « Jag delar informationen på det sätt jag själv skulle vilja få den ». Hans GoPro går från hand till hand och alla fångar en bit av upplevelsen. Efter en klippning med miljöbilder och vittnesmål blir resultatet riktigt vasst. « De tycker om att synas framför kameran, det för dem samman och det blir verkligen bra i slutändan. »

Och det fungerar utmärkt. Verkligen. Till den sjunde upplagan, den 11 september, kom 180 personer. Till den åttonde över 300. Till den nionde trotsade 150 tappra löpare regnet, iklädda regnjackor. Rekordet rök i början av oktober under den tionde upplagan, med över 400 målmedvetna deltagare. En bedrift när man minns att de bara var 40 fyra månader tidigare … Den 17 oktober exploderade siffrorna: över 500 deltagare till halloweenupplagan. Präster, djävlar, älvor och superhjältinnor intog Nancys gator i en stämning som kunde ge kalla kårar.

Bakom kulisserna hos klubben som går på högvarv

Sex personer har fått föreningen BBRC att slå sedan den 3 juni. Grundaren Valentin Bourrel är ordförande, medan Paul Matheron sköter sekreteraruppgifterna. Han är « en av mina bästa kompisar från skolan », medger Valentin. Kassören Vincent Godbert « var med redan från de första rundorna, men har blivit oumbärlig», säger Valentin. Alban Cheval, Léo Darsonval och Camille Neu spelar också nyckelroller för att evenemangen ska fungera, som vice ordförande för logistik, grafik respektive kommunikation. « Jag kände kanske fem eller sex personer sedan tidigare, men nästan tio kände jag inte alls. Vi fungerar väldigt bra ihop. Sedan fördelar vi rollerna efter vad var och en helst vill göra. Det är ganska fritt », bekräftar han.

Runt 30 volontärer hjälper till, däribland Oscar Michel, Jeferson Trevisan, Sofian Bary och Léo Bizzochi. Ett femtontal är « aktivt » engagerade i Blablarun Club och « hjälper mig med kommunikationen, anmälningarna till rundorna och lite med mejlen ». De flesta är helt enkelt « människor som ville hjälpa till. Vi låter dem skriva under en stadga för att få ramar kring det hela ». Vissa håller tempot längst fram, andra tar hand om kön, medan ytterligare några skyddar löparna vid övergångsställena. « Vi skulle behöva flaggor, någon form av vimplar med tempot angivet, så att vi syns ännu bättre », avslutar Valentin.

© BlablaRun Club

En bana utformad för alla

Banan ändras sällan, av säkerhets- och organisationsskäl. « Jag har träffat representanter för Nancy flera gånger. Vi kom överens om att inte ändra sträckningen för mycket: det finns inte många övergångsställen från Place Stanislas som leder till gågatorna ». En sak ändras däremot aldrig: start- och målplatsen. Resten kan variera. Rundslingan är mellan 5 och 7 km. Löparna följer alltid kanalen, ibland med en omväg, ibland via en genväg.

Tidigt ville Valentin anpassa tempot. « Efter det fjärde eller femte passet ville jag ha två grupper, eftersom vissa sa till mig: alla kan inte springa i samma fart ». Men med så många deltagare gick det inte att nöja sig med två. Klubben gick därför över till tre farter: 5:30 min/km, 6:00 min/km och 6:30 min/km. Ett sätt att välkomna löpare på så många nivåer som möjligt och samtidigt förenkla organisationen.

Rundor med mening

Sedan den 7 oktober har välgörenhetsrundorna avlöst varandra. Idén växte fram nästan av sig själv. « Första gången kontaktade en förening mig för att föreslå ett samarbete. Jag tyckte att det var fantastiskt: det ger dem synlighet och kan till och med ge dem intäkter », berättar Valentin. Till den elfte upplagan klädde sig närmare 500 löpare i rosa för Rosa oktober. Det blev en minnesvärd första välgörenhetsrunda som samlade deltagarna för att sprida kunskap, utöver själva träningen. « Med Rosa oktober såg jag att det fungerade väldigt bra. Så vi fortsatte. Nu kommer det nästan av sig självt ». Den 4 november var det blått som gällde för Movember. Målade mustascher, avslappnad stämning och massor av energi. « Folk sminkade varandra. Det skapar en riktig gemenskap. Det är mer än bara en löprunda, varje tisdag blir en fest. Det har blivit en festlig mötesplats. »

Den 11 november samarbetade BBRC med ICN Bachelor Promotion för en symbolisk runda tillägnad Bleuet de France. Över 700 deltagare hedrade alla som drabbats av konflikter med 30 sekunders applåder. Den 18 november färgades rundan lila i samarbete med Espoir Pancréas, till Världsdagen för pankreascancer. Trots den bitande kylan var löparna på plats. Den 25 november bar alla grönt för att stödja offer för mobbning i skolan. Den 2 december stöttade den 19:e upplagan Kid’Action: en runda för att underhålla trädgården för sjuka barn på CHU Brabois, en plats där de kan få andas ut året runt. « De här evenemangen uppskattas. De uppmärksammar saken och uppmuntrar till samtal. Vissa tänker: ‘Jag känner någon som har haft den där typen av cancer.’ Jag tror att det verkligen gör gott för alla. »

Valentin Bourrel, mitt i förberedelserna inför en Ironman 70.3, lever i hundra knyck. « Men man får inget utan att kämpa », utbrister han, glad över att kunna göra människor lyckliga på sitt sätt. Oavsett varför man deltar i en BlablaRun får alla ut något av den. För vissa gör gruppen att löpningen känns tryggare. För andra är det sociala viktigast. Att få röra på sig tillsammans med lite mänsklig värme mitt i december, vem tackar nej till det?

➜ Upptäck maratonkalendern