Marvejols-Mende bjöd på ett exceptionellt starkt startfält i sin 53:e upplaga

EB
Av Emma Bert

Publicerad den tors 10 september 2026

Uppdaterad den tors 10 september 2026

Marvejols-Mende bjöd på ett exceptionellt starkt startfält i sin 53:e upplaga
© Marvejols-Mende

I Frankrike har vissa lopp fått mytisk status. Evenemang som etsar sig fast tack vare sin historia, sin särprägel eller ett ovanligt starkt startfält. Halvmaran Marvejols-Mende tillhör utan tvekan den kategorin. Nära 2 200 löpare stod på startlinjen i klassikern den 19 juli.

”Helvetet börjar här.” Det står målat på asfalten i Lozère när löparna närmar sig den första stigningen, Col de Goudard, som en varning om banans svårighetsgrad. Klassikern har lockat tusentals löpare i över 50 år, med en hängiven och trogen publik.

Marvejols-Mende består av två bergspass i en storslagen naturmiljö i hjärtat av Cévennerna. Först kommer Goudard, 4,7 kilometer lång med en genomsnittlig lutning på 7,5 procent, följd av Chabrits med sina 8 kilometer i 6 procent. På vissa partier brantar vägen till 15 procent. Därefter väntar långa, branta och stötiga utförslöpningar. Kombinationen sätter även de mest rutinerade löparna på prov, särskilt om krafterna inte disponeras perfekt. Den här klassiska tävlingen lämnar ett avtryck hos alla. Fysiskt, förstås, men också i minnet.

Med en stämning som för tankarna till Tour de France lyfts löparna fram längs hela de 22,5 kilometrarna. Här är ”MM” en upplevelse, ett av de lopp man bör springa minst en gång i livet. Det räcker att nå toppen av Goudard för att förstå varför. Där tätnar folkmassan, koskällorna ljuder och åskådare i traditionella kläder bildar en verklig hedersvakt för löparna.

Kenyansk dominans

På den här lika krävande som särpräglade halvmaran var det återigen en kenyansk löpare som tog hem segern i Mende. Cyrus Kipkemoi Kimaiyo var snabbast på 1:12:54, före rwandiern Félicien Muhitara på 1:14:18 och kenyanen Kevin Kibet på 1:14:34.

Bästa fransman blev Adrien Piticco (EA Echirolles), som slutade tia på 1:16:05. Ett tydligt tecken på loppets höga nivå är att 20:e man sprang i mål på 1:18:50.

Manon Coste imponerade som bästa fransyska

På damsidan var uppvisningen lika imponerande. Precis som i herrklassen tog kenyanskan Jepkosgei Janeth Kiptoo segern på 1:25:24, före ugandiskan Vanis Chemutai. Bästa fransyska blev Manon Coste, trea totalt på 1:25:49. Hon förbättrade sin tid med sju minuter jämfört med starten för några år sedan, då hon fortfarande var ny på distansen. Två veckor efter sin medverkan i halvmaran Mont Ventoux stod Dijon-löparen för en stark prestation.

Hon hade tänkt använda sommarens lopp utan tidsmål som en chans att testa sig, men siktade ändå på 1:28, eller 1:28:30, och framför allt en plats bland de 15 främsta. Med en allmän träningsperiod utan höjdträning, styrketräning och med få högintensiva pass blev hon själv den första att överraskas av resultatet.

”Jag kände mig bra direkt och tog snabbt kommandot. Redan i Goudard gick kenyanskorna fram och jag var rädd att de skulle köra ifrån mig en efter en. På toppen var jag tvåa, och bakom mig försökte jag kontrollera utförslöpningen. Men två konkurrenter passerade mig, och eftersom jag fruktar de partierna blev det tufft mentalt. I den andra stigningen tog jag tillbaka andraplatsen och försökte hålla kontakten så länge som möjligt i den sista utförslöpningen, men blev passerad igen. Då var jag trea och visste att fyran inte var långt bakom. Det var en härlig kamp hela vägen, och först efteråt fick jag veta att jag bara var 25 sekunder från täten. Det känns väldigt uppmuntrande inför fortsättningen.”

Manon Coste kommer sannolikt att springa maraton i höst, en av hennes favoritdistanser där hon har personbästa på 2:32:43.

Lokala löparen Anne Moulin, dotter till en av Marvejols-Mendes grundare och en välkänd deltagare i loppet, slutade åtta på 1:29:11. Därmed gick hon för första gången under 1:30.

Marvejols-Mende, en tradition och en föregångare för kvinnor

Med lopp som startas överallt i Frankrike är Marvejols-Mende ändå en av landets verkliga pionjärer. Det var framför allt tack vare Jean-Claude Moulin som klassikern fick sin första upplaga på 1970-talet. En juldagsmorgon tog han sig från Marvejols till Mende tillsammans med sin vän Begnatbordes och bröderna Boudet. Den sträckningen blev startpunkten för den numera berömda halvmaran i Lozère.

Loppet var öppet för både olicensierade löpare och kvinnor. På den tiden var det bara ett fåtal tävlingar som tillät kvinnor att springa. Fram till 1980 fick kvinnor inte tävla på distanser längre än 5 kilometer.

Redan i de första upplagorna samlades Frankrikes bästa löpare i Marvejols. Framför allt hade arrangörerna förstått något viktigt: löpning är en fest, inte bara under loppet utan också före och efter. Festkvällarna och gemensamma middagar bidrog även de till klassikerns berömmelse.

Populariteten föll dock inte den franska friidrottsfederationen i smaken. Jean-Claude Moulin stängdes av och var nära att bli livstidsutesluten efter att ha låtit kvinnor och olicensierade löpare delta. Beslutet gjorde tävlingen till en symbol för kampen mot konservatismen inom löpningen.