Fabien Fayel, brandmannen som springer för sjuka barn

40 länder, 50 olika idrotter och Europamästerskap i Vigo. Medan vissa idrottare kanske skulle låta sig imponeras av ett sådant arrangemang går 46-årige Fabien Fayel in i tävlingen med lugn. Att stötta sjuka barn är ingen slump för den här trebarnspappan. Hans familjehistoria fick honom att engagera sig i kampen mot barnsjukdomar. Att springa för välgörenhetsorganisationer är hans sätt att hedra minnet av sin handikappade storasyster, som gick bort till följd av sin funktionsnedsättning.

Jag är stolt över att kunna hedra henne på det här sättet.

Innan löpningen stöttade familjefadern samma sak genom idrotten, men då med rodd på ergometer. Och det med framgång: vid polis- och brandmannamästerskapen i Los Angeles 2017 tog han två VM-titlar, på 500 och 2 000 meter. Redan då drog idrottaren in 5 000 euro till föreningen Lisa Forever, som arbetar mot cancer hos barn och ungdomar. Innan Fabien Fayel blev en framstående löpare var han alltså en meriterad roddare, med fem världsrekord och sex franska rekord, bland annat på ultradistanser som 100 km och 24 timmar.

Springer för sjuka barn

Efter roddäventyren och en rehabiliterad fotledsproblematik återvände Fabien Fayel till löpningen, men med ett mål i sikte: ” Jag tänkte att om jag ändå ska träna kan jag lika gärna engagera mig för andra, i stället för att bara springa planlöst”.

Efter att ha fått en startplats i Marathon pour Tous under Paris-OS 2024 ville han återigen använda loppet för att hjälpa barn. Genom loppet lyckades han samla in omkring 5 000 euro, som gick till inköpet av en anpassad rullstol åt barnsjukhuset i Margency. Fabien Fayel hjälper redan människor varje dag i sitt yrke, men bestämde sig för att fortsätta stötta sjuka barn även i år.

Jag ville åka tillbaka och tävla i VM nästa år i Australien, men det är långt bort och kostar mycket. Därför valde jag i stället Europamästerskapen i Vigo i år.

Den här gången springer han för föreningen Les jumeaux costauds. Loppet och insamlingen får en särskild betydelse eftersom de två barnen, som har cerebral pares, är söner till en brandman som tidigare arbetade tillsammans med Fabien Fayel. Målet är att finansiera två anpassade rullstolar, till en kostnad av omkring 4 000 euro. Resten av pengarna går till föreningen Kids and Life.

Träningen måste anpassas

Tre månaders förberedelser inför en halvmara är redan en rejäl satsning. När man är heltidsbrandman blir det en utmaning. ” Det kan vara komplicerat”, medger Fabien Fayel. Ändå är upplägget väl beprövat: två veckor med 90 till 100 kilometers belastning, en lugnare vecka på 70 kilometer och sedan börjar cykeln om. De två sista veckorna är det dags att toppa formen, med 70 och därefter 50 procent av den vanliga volymen. Allt sker under ledning av tränaren Bruno Placzek i friidrottsklubben ACSAM (Margency Club Athlé), där Fayel tävlar.

Men kalendern avgör inte allt, och arbetet har alltid sista ordet. ”En elitidrottare kan ägna dagarna åt träning och återhämtning. Jag måste få ihop träningen med tröttheten och allt som kan hända på jobbet.” I somras blev han till exempel inkallad till skogsbränderna i Fontainebleau. I sådana lägen måste vissa pass strykas, men det finns ingen anledning att ha dåligt samvete: ”Man måste lyssna på kroppen för att inte bli skadad. Jag kan minska volymen utifrån hur trött jag är.”

Som tur är har han ett starkt stöd där hemma: ”Min sambo och mina barn håller också på med samma idrott som jag, så de förstår”. Och återväxten verkar vara säkrad. Dottern Manon, 17, har det franska rekordet på en engelsk mil och har sprungit 5 km på 18.30. Sonen Hugo, 15, är fransk mästerskaps-tvåa i UNSS-terränglöpning och har sprungit samma distans på 16.24.

Siktar på pallen

Fabien Fayel är 46 år och tävlar i M2-klassen, 45 till 49 år, med ett personligt rekord på 1.18 på halvmaraton. Målet är tydligt: ”Att få en bra placering, kanske till och med en pallplats”. Han siktar på bästa möjliga placering, även totalt. I år blev han fyra i sin åldersklass och åtta totalt vid de franska brandmannamästerskapen. Ett personligt rekord vore en fin bonus, men han tar det försiktigt: ” Jag har inte sprungit banan ännu och just nu vet jag inget om höjdskillnaderna.”

Brandman till yrket, löpare av passion. Fabien Fayel har hittat ännu ett sätt att hjälpa andra, även med en nummerlapp på bröstet.