Christophe Chartiers solidariska utmaning: 24 maraton på 24 dagar!

Christophe, snart kommer folk att kalla er ”24/24” ? Eller har ni redan något annat smeknamn med tanke på er meritlista (er profil på utmb.world) …

(ler) Jag är kommunalråd i Ballon-Saint-Mars och i går (red. anm.: den 4 februari) hälsade en av mina kollegor på mig med orden: ”Där är 24 maraton.” I min löparklubb kallas jag ibland Forrest …

Innan vi pratar om er otroliga utmaning att springa 24 maraton på 24 dagar, kan ni berätta mer om er passion för löpningen?

Idrotten har alltid varit en del av mitt liv, ända sedan jag var fyra eller fem år. Jag var medlem i en boxningsklubb i åtta år, men en dag slutade min tränare och klubben stängde … Jag blev helt vilsen. Det var då löpningen kom in i mitt liv. En vän tog med mig ut och sprang … Pass efter pass blev sträckorna längre. Jag började springa när jag var 33. Jag tror att boxningen har inspirerat mig i vissa terränglopp. När man är ensam, i kylan, mörkret och smärtan, är det lite som att ”sitta i repen”. Det är pannbenet som tar en därifrån.

© Miztiko

Vad söker ni i alla de här utmaningarna?

… (avbryter) mina gränser. Och jag har inte hittat dem än, så jag fortsätter! Känslorna löpningen ger mig är otroliga. Jag började med 10 kilometer, sedan ett halvmaraton, ett maraton och till sist ultralopp … Mitt första ultralopp var ”Les gendarmes et les voleurs de temps” i Limousin. Jag har bara brutit ett lopp en enda gång, eftersom jag blev rädd för förhållandena under loppet, bland annat åskväder och farliga passager. Jag valde att kliva av.

Hur föddes idén till den här landsvägsutmaningen?

Jag har sprungit för välgörenhetsorganisationer sedan 2017, om jag minns rätt. För mig är löpning att springa för något som betyder något, en självklarhet. Att springa för dem som inte kan göra det själva, ge dem lite mod, visa att vi tänker på dem och ibland också hjälpa dem konkret … Jag sprang i många år för föreningen ”Vaincre Parkinson”, men den lades tyvärr ner för en tid sedan. Det var då historien med Association CIME började. De 24 etapperna är en hyllning till 24-timmarsloppet på Le Mans, som är så välkänt i vårt departement.

Kan ni berätta mer om den här föreningen från Sarthe?

Association Cime arbetar för att osynliga funktionsnedsättningar ska erkännas. Grundaren Anthony Archenault är en gammal vän, och det kändes som rätt tid för oss att skriva ett kapitel tillsammans. De här 24 maratonloppen på 24 orter i Sarthe springer jag för alla som lider utan att deras smärta nödvändigtvis blir erkänd. Det är en förening jag känner igen mig i. Det kändes självklart.

Hur förbereder ni er för utmaningen?

Jag är väldigt väl omgiven sedan flera år tillbaka. Jag har en personlig tränare, en vän och en tränare i friidrottsklubben där jag är medlem (red. anm.: Patriote de Bonnetable). Jag har varit ganska förskonad från skador: den senaste kom under UTMB 2023, då jag slog sönder en tånagel så att den lossnade och dessutom låste bäckenet sig. Jag lyckades gå i mål, men kunde knappt gå efter skadan … Jag går också på en hel del kryoterapi och är noga med kroppen, med regelbundna besök hos fotterapeut och osteopat.

Varför valde ni att genomföra alla 24 dagar enbart i Sarthe?

I ett och ett halvt år hade jag letat efter en ny utmaning. Varför Sarthe? Det finns en väldigt tydlig anledning. Jag valde 24 orter i Sarthe för att göra något av det. Jag vet inte om jag är ensam om att beklaga det, men det har inte funnits något maraton i Sarthe på flera år. Det är en liten personlig vädjan till alla andra löpentusiaster i departementet. Den 25 maj går den sista etappen i Le Mans, så att ekot ska bli så starkt som möjligt. Den som har öron hör …

En sista fråga: har ni planerat ett särskilt tempo för de här 24 maratonloppen på 24 dagar?

Ja, jag siktar på mellan 4.30 och 5.00 på varje maraton för att kunna fullfölja utmaningen. Mitt personliga rekord på maraton är 3.20, men det här är ett annat mål. Jag ska vara förnuftig …

Mellan den 2 och 25 maj kommer Marathons.com och alla löpentusiaster att hålla ett öga på Sarthe!