London Marathon 2026: Sabastian Sawe spränger den mytiska tvåtimmarsgränsen
© London Marathon Events26 april 2026. Ett datum som för alltid skrivs in i maratonhistorien. Det finns dagar då idrotten byter skepnad, då de mest mytomspunna gränserna faktiskt passeras. I den 46:e upplagan av London Marathon blev Sabastian Sawe den första mannen någonsin att springa ett officiellt maraton under två timmar. 1:59:30. En tid som löpare och experter har drömt om att få se i flera år. Och som om det inte vore nog klarade även Yomif Kejelcha, i sitt första maraton, tvåtimmarsgränsen med 1:59:41. Två män under två timmar. I samma lopp. På samma londonska asfalt. Det är svindlande. Och London stannade inte där. På damsidan försvarade Tigst Assefa sin titel på 2:15:41, nytt världsrekord i ett lopp med enbart kvinnliga deltagare. En komplett dag. Historisk. Nästan overklig. En prestation som för maraton in i en ny era.
Sabastian Sawe, först under två timmar
Redan under de första kilometrarna förstod man att det här inte skulle bli ett vanligt maraton. Täten öppnade i ett mycket högt tempo innan farten dämpades något: 14:14 vid 5 km och sedan 28:34 vid 10 km. Alla de stora namnen fanns längst fram: Sabastian Sawe, Yomif Kejelcha, Jacob Kiplimo, Tamirat Tola, Amos Kipruto, Deresa Geleta. En otrolig bredd. Spänningen var konstant. Koncentrerade ansikten.
De tre farthållarna gjorde ett bra jobb och halvmaran passerades på 1:00:29. Ännu inte under två timmar, men precis inom det önskade scenariot. Där allt fortfarande är möjligt, så länge benen håller. Den första delen av Londonbanan är gynnsam, med många utförslöpor, och mellantiden visade att ledarna hittills sprang både smart och försiktigt. Men allt återstod att göra.
Det är efter 30 kilometer som loppet vänder. Farthållarna kliver av och Sabastian Sawe tar över. Han ser oberörd ut, nästan för lugn med tanke på det som håller på att hända. Steget är långt, flytande och effektivt. Bakom honom hänger Yomif Kejelcha kvar. I sitt första maraton gör etiopiern något som knappt går att tro. Efter sina glansår på bana fanns stora förväntningar på hans maratondebut, men att fortfarande ligga i rygg på Sawe här är en enorm prestation. Jacob Kiplimo, världsrekordhållare på halvmaraton med 57:20, ligger några sekunder bakom, men luckan växer.
𝟭𝗵𝟱𝟵'𝟯𝟬''. Världsrekord i London Marathon för Sabastian Sawe, i en fullständigt galen stämning 🙌 pic.twitter.com/Gqy4Uk01Sl
— Eurosport France (@Eurosport_FR) April 26, 2026
Mellan kilometer 30 och 35 bjuder Sawe och Kejelcha på show. De skruvar upp farten rejält. Sawe sätter tempot. Kejelcha följer. Prognosen börjar bli fullständigt vansinnig. Det handlar inte längre bara om ett världsrekord eller en stor seger. Sub 2 börjar dominera alla samtal. Publiken längs banan är i extas. Nästan 800 000 människor hade gått ut på Londons gator för att heja på löparna.
När Big Ben närmar sig sätter Sabastian Sawe in den attack som krävs för att skaka av sig Kejelcha med några meter. Inte mycket, men tillräckligt. Det otroliga är att kenyanen fortsätter trycka på, ensam i ledning, buren av sin vildaste dröm och Londons jubel. Runt omkring börjar alla förstå vad som håller på att hända: vi bevittnar ett ögonblick som kommer att bli inskrivet i historien.
Med 400 meter kvar tar han den sista kurvan och går ut på upploppet på The Mall. Efter en heroisk insats och ett perfekt disponerat lopp, 1:00:29 på första halvan och 59:01 på den andra, passerar han mållinjen på 1:59:30. Han krossar den symboliska tvåtimmarsgränsen och Kelvin Kiptums tidigare världsrekord på 2:00:35. Eliud Kipchoge hade banat väg med 1:59:40 i ett icke-officiellt lopp 2019. Sabastian Sawe gjorde det i ett officiellt maraton. Yomif Kejelcha gav aldrig upp. Han slutade precis bakom på 1:59:41. Under två timmar i sitt första maraton. Det är helt enkelt på en annan planet. Han blir den snabbaste mannen någonsin i sitt första maraton. Jacob Kiplimo blev trea på 2:00:28. Ja, ni ser rätt: alla tre sprang snabbare än det tidigare världsrekordet.
Jag visste att jag var mycket väl förberedd för det här loppet. Men det som hände i går var exceptionellt. Det var ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Jag kom framför allt hit för att vinna loppet och försöka slå världsrekordet. Jag är så lycklig i dag. Yomif pressade mig att överträffa mig själv.
Herrarnas resultat
1. Sabastian Sawe (Kenya) 1:59:30
2. Yomif Kejelcha (Etiopien) 1:59:41
3. Jacob Kiplimo (Uganda) 2:00:28
4. Amos Kipruto (Kenya) 2:01:39
5. Tamirat Tola (Etiopien) 2:02:59
6. Deresa Geleta (Etiopien) 2:03:23
7. Addisu Gobena (Etiopien) 2:05:23
8. Geoffrey Kamworor (Kenya) 2:05:38
9. Peter Lynch (Irland) 2:06:08
10. Mahamed Mahamed (Storbritannien) 2:06:14
Sabastian Sawe vill undanröja alla dopningsmisstankar
Självklart väcker en sådan tid frågor. Det är naturligt, särskilt efter Ruth Chepngetich-affären. Det moderna maratonet utvecklas snabbt, ibland för snabbt. Kolfiberskor, optimerad nutrition, snabba banor, finjusterade strategier … och förstås frågan om förtroende och dopning. Under de senaste åren har Athletics Integrity Unit, World Athletics antidopningsorganisation, stängt av ett oräkneligt antal kenyaner.
På den punkten hade Sabastian Sawe redan tagit initiativ. Enligt flera medier har hans team och skotillverkaren Adidas infört ett utökat kontrollprogram, med ett årligt bidrag på 50 000 dollar till Athletics Integrity Unit för att öka testfrekvensen. Inför hans Berlin Marathon i fjol uppges han ha genomgått omkring 25 dopningskontroller på två månader, som en del av denna strävan efter transparens. Det är mycket och långt ifrån en detalj. I en idrott som regelbundet skadas av sådana här affärer kan öppenhet spela en avgörande roll. Den garanterar naturligtvis inte allt. Men den kan bidra till att återupprätta sportens anseende.
adidas gör rent hus med nya Adizero Adios Pro Evo 3
Sedan har vi skorna. Sawe sprang i Adidas nya supersko Adizero Adios Pro Evo 3, en modell som ofrånkomligen väcker diskussionen om teknologiska fördelar till liv. Kejelcha bar också modellen. Assefa likaså. Det tyska varumärket fick full utdelning och aktien har stigit tydligt sedan i söndags. Vissa talar om en revolution, andra om teknologisk dopning. Klart är att reglerna fastställs av World Athletics och att utrustningen följer regelverket. Debatten kommer inte att försvinna. Men prestationen finns där. I slutändan är det inte skon som gör löparen. Sawe hade redan imponerande tider som pekade mot en lysande maratonframtid: 58:02 på halvmaraton och 26:49 på 10 km. Det är inga småsaker.
Tigst Assefa sätter nytt världsrekord
Redan innan jordbävningen på herrsidan hade damloppet placerat London i historien. Favoriterna öppnade snabbt. Mycket snabbt. Tigst Assefa, Hellen Obiri, Joyciline Jepkosgei och Catherine Reline Amanang’ole gick tidigt upp i täten. 15:39 vid 5 km och 31:03 vid 10 km. Det här var vansinniga farter, nästan i nivå med världsrekordet i ett lopp med enbart kvinnliga deltagare, utan manliga farthållare.
Snart tvingas Amanang’ole släppa. För henne, som var farthållare i samma lopp i fjol, är tempot för högt. Bara tre kvinnor återstår längst fram: Assefa, Obiri och Jepkosgei. Precis som väntat. Tre mästare. Tre olika löpstilar. Tre blickar som möts. Halvmaran passeras på 1:06:12. Tiden är redan enorm.
© London Marathon EventsDen andra halvan blir en ren styrkemätning. Inga fler farthållare. Bara tre löpare som turas om att ge och ta, växel efter växel. Assefa försöker rycka i en uppförsbacke mot Canary Wharf, även om det innebär att hon missar en vätskestation. Obiri och Jepkosgei hänger kvar. Ingen vill vara först att släppa. Under de sista kilometrarna tätnar kampen. Sedan trycker Tigst Assefa upp farten. Joyciline Jepkosgei får släppa först. Hellen Obiri försöker hålla kontakten, men etiopiskan är för stark. Hon använder armarna för att accelerera, steget är kraftfullt och hon flyger mot The Mall.
Tigst Assefa vinner på 2:15:41 och förbättrar sitt eget världsrekord i ett lopp med enbart kvinnor med nio sekunder. Rekordet sattes på samma plats i fjol. Hellen Obiri blir tvåa på 2:15:53, nytt personligt rekord, och Joyciline Jepkosgei trea på 2:15:55. Tre kvinnor under 2:16 i samma lopp. Tre prestationer från en annan planet. Till skillnad från i fjol var förhållandena perfekta för snabba tider, med temperaturer på 10–12 grader och lätt medvind på banans sista del.
Damernas resultat
1. Tigst Assefa (Etiopien) 2:15:41
2. Hellen Obiri (Kenya) 2:15:53
3. Joyciline Jepkosgei (Kenya) 2:15:55
4. Degitu Azimeraw (Etiopien) 2:19:13
5. Catherine Reline Amanang’ole (Kenya) 2:21:20
6. Eunice Chumba (Bahrain) 2:23:44
7. Eilish McColgan (Storbritannien) 2:24:51
8. Julia Paternain (Uruguay) 2:25:47
9. Rose Harvey (Storbritannien) 2:26:14
10. Marta Galimany (Spanien) 2:27:38
Maratonet går in i en ny era
Det kommer utan tvekan att finnas ett före och ett efter London 2026. I årtionden har sub 2 varit en nästan helig gräns. En smått vansinnig idé, en laboratoriefixering, en dröm för fysiologer och löpentusiaster. Eliud Kipchoge gjorde det möjligt med Ineos 1:59. Kelvin Kiptum flyttade gränsen närmare i Chicago. Sabastian Sawe suddade ut den.
Men det här loppet handlar inte bara om en man. Det berättar om maratonets utveckling i stort. Löparna kommer tidigare ut på landsvägen. Talanger från 5 000, 10 000 meter och halvmaraton tar steget till 42 kilometer snabbare. Skorna utvecklas. Nutritionen likaså. Tävlingsstrategierna blir kirurgiskt precisa. Och rekorden faller inte längre i småbitar. De rasar i hela block.
Det kanske mest vansinniga är att Yomif Kejelcha sprang 1:59:41 i sitt första maraton. Att Jacob Kiplimo gick i mål på 2:00:28, också under det tidigare världsrekordet. Att topp sex skrev om de bästa tiderna som någonsin noterats på dessa placeringar. London gav oss inte bara en historisk vinnare. London flyttade hela skalan för vad som är möjligt.
London Marathon 2026 kommer att stå kvar som ett datum ingraverat i idrottshistorien. Inte bara i löpningens historia, utan i idrottens historia över huvud taget. Sabastian Sawe bröt tvåtimmarsgränsen. Yomif Kejelcha följde honom in i det ofattbara. Tigst Assefa flyttade sitt eget rekord ännu längre. Och London erbjöd än en gång den perfekta scenen för en revolution. Det finns inte längre någon anledning att åka till Valencia, Chicago eller Berlin. Vi vet ännu inte hur långt den här nya eran kan ta oss. 1:58? Kanske. Men i dag måste vi framför allt förstå vad vi just har bevittnat. Maratonet har bytt värld. Och vi hade turen att få se det live.
✓ Alla resultat från London Marathon 2026
26 april 2026. Ett datum som för alltid skrivs in i maratonhistorien. Det finns dagar då idrotten byter skepnad, då de mest mytomspunna gränserna faktiskt passeras. I den 46:e upplagan av London Marathon blev Sabastian Sawe den första mannen någonsin att springa ett officiellt maraton under två timmar. 1:59:30. En tid som löpare och experter har drömt om att få se i flera år. Och som om det inte vore nog klarade även Yomif Kejelcha, i sitt första maraton, tvåtimmarsgränsen med 1:59:41. Två män under två timmar. I samma lopp. På samma londonska asfalt. Det är svindlande. Och London stannade inte där. På damsidan försvarade Tigst Assefa sin titel på 2:15:41, nytt världsrekord i ett lopp med enbart kvinnliga deltagare. En komplett dag. Historisk. Nästan overklig. En prestation som för maraton in i en ny era.
Sabastian Sawe, först under två timmar
Redan under de första kilometrarna förstod man att det här inte skulle bli ett vanligt maraton. Täten öppnade i ett mycket högt tempo innan farten dämpades något: 14:14 vid 5 km och sedan 28:34 vid 10 km. Alla de stora namnen fanns längst fram: Sabastian Sawe, Yomif Kejelcha, Jacob Kiplimo, Tamirat Tola, Amos Kipruto, Deresa Geleta. En otrolig bredd. Spänningen var konstant. Koncentrerade ansikten.
De tre farthållarna gjorde ett bra jobb och halvmaran passerades på 1:00:29. Ännu inte under två timmar, men precis inom det önskade scenariot. Där allt fortfarande är möjligt, så länge benen håller. Den första delen av Londonbanan är gynnsam, med många utförslöpor, och mellantiden visade att ledarna hittills sprang både smart och försiktigt. Men allt återstod att göra.
Det är efter 30 kilometer som loppet vänder. Farthållarna kliver av och Sabastian Sawe tar över. Han ser oberörd ut, nästan för lugn med tanke på det som håller på att hända. Steget är långt, flytande och effektivt. Bakom honom hänger Yomif Kejelcha kvar. I sitt första maraton gör etiopiern något som knappt går att tro. Efter sina glansår på bana fanns stora förväntningar på hans maratondebut, men att fortfarande ligga i rygg på Sawe här är en enorm prestation. Jacob Kiplimo, världsrekordhållare på halvmaraton med 57:20, ligger några sekunder bakom, men luckan växer.
𝟭𝗵𝟱𝟵'𝟯𝟬''. Världsrekord i London Marathon för Sabastian Sawe, i en fullständigt galen stämning 🙌 pic.twitter.com/Gqy4Uk01Sl
— Eurosport France (@Eurosport_FR) April 26, 2026
Mellan kilometer 30 och 35 bjuder Sawe och Kejelcha på show. De skruvar upp farten rejält. Sawe sätter tempot. Kejelcha följer. Prognosen börjar bli fullständigt vansinnig. Det handlar inte längre bara om ett världsrekord eller en stor seger. Sub 2 börjar dominera alla samtal. Publiken längs banan är i extas. Nästan 800 000 människor hade gått ut på Londons gator för att heja på löparna.
När Big Ben närmar sig sätter Sabastian Sawe in den attack som krävs för att skaka av sig Kejelcha med några meter. Inte mycket, men tillräckligt. Det otroliga är att kenyanen fortsätter trycka på, ensam i ledning, buren av sin vildaste dröm och Londons jubel. Runt omkring börjar alla förstå vad som håller på att hända: vi bevittnar ett ögonblick som kommer att bli inskrivet i historien.
Med 400 meter kvar tar han den sista kurvan och går ut på upploppet på The Mall. Efter en heroisk insats och ett perfekt disponerat lopp, 1:00:29 på första halvan och 59:01 på den andra, passerar han mållinjen på 1:59:30. Han krossar den symboliska tvåtimmarsgränsen och Kelvin Kiptums tidigare världsrekord på 2:00:35. Eliud Kipchoge hade banat väg med 1:59:40 i ett icke-officiellt lopp 2019. Sabastian Sawe gjorde det i ett officiellt maraton. Yomif Kejelcha gav aldrig upp. Han slutade precis bakom på 1:59:41. Under två timmar i sitt första maraton. Det är helt enkelt på en annan planet. Han blir den snabbaste mannen någonsin i sitt första maraton. Jacob Kiplimo blev trea på 2:00:28. Ja, ni ser rätt: alla tre sprang snabbare än det tidigare världsrekordet.
Jag visste att jag var mycket väl förberedd för det här loppet. Men det som hände i går var exceptionellt. Det var ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Jag kom framför allt hit för att vinna loppet och försöka slå världsrekordet. Jag är så lycklig i dag. Yomif pressade mig att överträffa mig själv.
Herrarnas resultat
1. Sabastian Sawe (Kenya) 1:59:30
2. Yomif Kejelcha (Etiopien) 1:59:41
3. Jacob Kiplimo (Uganda) 2:00:28
4. Amos Kipruto (Kenya) 2:01:39
5. Tamirat Tola (Etiopien) 2:02:59
6. Deresa Geleta (Etiopien) 2:03:23
7. Addisu Gobena (Etiopien) 2:05:23
8. Geoffrey Kamworor (Kenya) 2:05:38
9. Peter Lynch (Irland) 2:06:08
10. Mahamed Mahamed (Storbritannien) 2:06:14
Sabastian Sawe vill undanröja alla dopningsmisstankar
Självklart väcker en sådan tid frågor. Det är naturligt, särskilt efter Ruth Chepngetich-affären. Det moderna maratonet utvecklas snabbt, ibland för snabbt. Kolfiberskor, optimerad nutrition, snabba banor, finjusterade strategier … och förstås frågan om förtroende och dopning. Under de senaste åren har Athletics Integrity Unit, World Athletics antidopningsorganisation, stängt av ett oräkneligt antal kenyaner.
På den punkten hade Sabastian Sawe redan tagit initiativ. Enligt flera medier har hans team och skotillverkaren Adidas infört ett utökat kontrollprogram, med ett årligt bidrag på 50 000 dollar till Athletics Integrity Unit för att öka testfrekvensen. Inför hans Berlin Marathon i fjol uppges han ha genomgått omkring 25 dopningskontroller på två månader, som en del av denna strävan efter transparens. Det är mycket och långt ifrån en detalj. I en idrott som regelbundet skadas av sådana här affärer kan öppenhet spela en avgörande roll. Den garanterar naturligtvis inte allt. Men den kan bidra till att återupprätta sportens anseende.
adidas gör rent hus med nya Adizero Adios Pro Evo 3
Sedan har vi skorna. Sawe sprang i Adidas nya supersko Adizero Adios Pro Evo 3, en modell som ofrånkomligen väcker diskussionen om teknologiska fördelar till liv. Kejelcha bar också modellen. Assefa likaså. Det tyska varumärket fick full utdelning och aktien har stigit tydligt sedan i söndags. Vissa talar om en revolution, andra om teknologisk dopning. Klart är att reglerna fastställs av World Athletics och att utrustningen följer regelverket. Debatten kommer inte att försvinna. Men prestationen finns där. I slutändan är det inte skon som gör löparen. Sawe hade redan imponerande tider som pekade mot en lysande maratonframtid: 58:02 på halvmaraton och 26:49 på 10 km. Det är inga småsaker.
Tigst Assefa sätter nytt världsrekord
Redan innan jordbävningen på herrsidan hade damloppet placerat London i historien. Favoriterna öppnade snabbt. Mycket snabbt. Tigst Assefa, Hellen Obiri, Joyciline Jepkosgei och Catherine Reline Amanang’ole gick tidigt upp i täten. 15:39 vid 5 km och 31:03 vid 10 km. Det här var vansinniga farter, nästan i nivå med världsrekordet i ett lopp med enbart kvinnliga deltagare, utan manliga farthållare.
Snart tvingas Amanang’ole släppa. För henne, som var farthållare i samma lopp i fjol, är tempot för högt. Bara tre kvinnor återstår längst fram: Assefa, Obiri och Jepkosgei. Precis som väntat. Tre mästare. Tre olika löpstilar. Tre blickar som möts. Halvmaran passeras på 1:06:12. Tiden är redan enorm.
© London Marathon EventsDen andra halvan blir en ren styrkemätning. Inga fler farthållare. Bara tre löpare som turas om att ge och ta, växel efter växel. Assefa försöker rycka i en uppförsbacke mot Canary Wharf, även om det innebär att hon missar en vätskestation. Obiri och Jepkosgei hänger kvar. Ingen vill vara först att släppa. Under de sista kilometrarna tätnar kampen. Sedan trycker Tigst Assefa upp farten. Joyciline Jepkosgei får släppa först. Hellen Obiri försöker hålla kontakten, men etiopiskan är för stark. Hon använder armarna för att accelerera, steget är kraftfullt och hon flyger mot The Mall.
Tigst Assefa vinner på 2:15:41 och förbättrar sitt eget världsrekord i ett lopp med enbart kvinnor med nio sekunder. Rekordet sattes på samma plats i fjol. Hellen Obiri blir tvåa på 2:15:53, nytt personligt rekord, och Joyciline Jepkosgei trea på 2:15:55. Tre kvinnor under 2:16 i samma lopp. Tre prestationer från en annan planet. Till skillnad från i fjol var förhållandena perfekta för snabba tider, med temperaturer på 10–12 grader och lätt medvind på banans sista del.
Damernas resultat
1. Tigst Assefa (Etiopien) 2:15:41
2. Hellen Obiri (Kenya) 2:15:53
3. Joyciline Jepkosgei (Kenya) 2:15:55
4. Degitu Azimeraw (Etiopien) 2:19:13
5. Catherine Reline Amanang’ole (Kenya) 2:21:20
6. Eunice Chumba (Bahrain) 2:23:44
7. Eilish McColgan (Storbritannien) 2:24:51
8. Julia Paternain (Uruguay) 2:25:47
9. Rose Harvey (Storbritannien) 2:26:14
10. Marta Galimany (Spanien) 2:27:38
Maratonet går in i en ny era
Det kommer utan tvekan att finnas ett före och ett efter London 2026. I årtionden har sub 2 varit en nästan helig gräns. En smått vansinnig idé, en laboratoriefixering, en dröm för fysiologer och löpentusiaster. Eliud Kipchoge gjorde det möjligt med Ineos 1:59. Kelvin Kiptum flyttade gränsen närmare när han sprang i Chicago. Sabastian Sawe suddade ut den.
Men det här loppet handlar inte bara om en man. Det berättar om maratonets utveckling i stort. Löparna kommer tidigare ut på landsvägen. Talanger från 5 000, 10 000 meter och halvmaraton tar steget till 42 kilometer snabbare. Skorna utvecklas. Nutritionen likaså. Tävlingsstrategierna blir kirurgiskt precisa. Och rekorden faller inte längre i småbitar. De rasar i hela block.
Det kanske mest vansinniga är att Yomif Kejelcha sprang 1:59:41 i sitt första maraton. Att Jacob Kiplimo gick i mål på 2:00:28, också under det tidigare världsrekordet. Att topp sex skrev om de bästa tiderna som någonsin noterats på dessa placeringar. London gav oss inte bara en historisk vinnare. London flyttade hela skalan för vad som är möjligt.
London Marathon 2026 kommer att stå kvar som ett datum ingraverat i idrottshistorien. Inte bara i löpningens historia, utan i idrottens historia över huvud taget. Sabastian Sawe bröt tvåtimmarsgränsen. Yomif Kejelcha följde honom in i det ofattbara. Tigst Assefa flyttade sitt eget rekord ännu längre. Och London erbjöd än en gång den perfekta scenen för en revolution. Det finns inte längre någon anledning att åka till Valencia, Chicago eller Berlin. Vi vet ännu inte hur långt den här nya eran kan ta oss. 1:58? Kanske. Men i dag måste vi framför allt förstå vad vi just har bevittnat. Maratonet har bytt värld. Och vi hade turen att få se det live.