William Goodge, en bedrift som splittrar

Britten William Goodge har krossat rekordet för att korsa Australien. På bara 34 dagar avverkade han de 3 800 kilometerna mellan Cottesloe Beach i Perth och Bondi Beach i Sydney. En övermänsklig utmaning i en aldrig tidigare skådad fart. För snabbt? Många röster i löparvärlden uttrycker tvivel.

Prestationen: två och ett halvt maraton om dagen i brännande sol

Hur långt kan människan egentligen gå? När man ser alla rekord och bedrifter som ständigt faller inom löpningen världen över är det ingen som kan svara på den frågan. William Goodges prestation när han slog rekordet för att korsa Australien är minst sagt imponerande: 110 kilometer om dagen i 34 dagar, under stekande sol och över ökenmark som ställde extrema krav på både kropp och psyke. William Goodge gjorde det och kapade tre dagar på det tidigare rekordet, som innehades av Chris Turnbull (2023)! Om du inte känner till honom har Goodge arbetat som modell och spelat rugby i den brittiska tredjedivisionen (semiprofessionellt) innan han blev ultralöpare. Som ultralöpare har han bland annat sprungit hela Storbritannien och hävdar att han är den snabbaste britten att korsa USA (55 dagar). Hans bedrifter samlar in pengar till cancerforskning, en sjukdom som hans mamma drabbades av innan hon gick bort 2018. Prestationen i Australien är tillägnad henne. När han gick i mål efter sitt australiska äventyr i Sydney hyllade han sin mamma Amanda: ” hon var den viktigaste personen i mitt liv”. Den karismatiske britten följs av 250 000 personer på Instagram, betydligt fler än många professionella löpare, och har samlat på sig en lång rad sponsorer genom sina bedrifter.

En bedrift … och en skara skeptiker

Kruxet är att William Goodges stora bedrift har diskuterats flitigt sedan han gick i mål i Sydney den 19 maj, inte minst i hemlandet. Många röster har höjts i löparvärlden. William Goodge sprang i genomsnitt 110 kilometer om dagen i ett tempo på sju minuter per kilometer, och framför allt med en genomsnittlig puls på 100 slag per minut. Att korsa Australien är däremot extremt krävande: över 60 procent av sträckan går genom mycket isolerade områden. Att springa 110 kilometer om dagen under sådana förhållanden kräver elitfysik, en minutiös logistik och framför allt transparens. Det är på den sista punkten som frågetecknen hopar sig. Goodge använde en Garmin-tracker och delade sina framsteg på Strava, två verktyg som krävs av Guinness World Records och Fastest Known Time (FKT) för att godkänna ett sådant rekord.

Samtidigt har avvikelser upptäckts, vilket nu försvårar godkännandet av rekordet: förflyttningar i över 80 km/h har registrerats och hans genomsnittspuls är därmed anmärkningsvärt låg för dagar på över 14 timmar i ett ogästvänligt klimat … Experter som Alex Hutchinson (författare till bästsäljaren Endure: Mind, Body, and the Curiously Elastic Limits of Human Performance) har ifrågasatt Goodges fysiologiska rimlighet: ” Det oroande är när uppgifterna inte hänger ihop. Ett visst tempo borde motsvara en viss puls för en individ. En så låg puls på vansinniga distanser är inte omöjlig, men högst osannolik, särskilt om det bara händer när ingen tittar”. Ultratrail-löparen Robert Pope sa till en brittisk tidning i april, under Goodges löpning, att ” hans puls inte är begriplig”, samtidigt som han betonade att han hoppades att Goodges rekord var äkta. Om William Goodges prestation väcker så mycket skepsis beror det på att den för tankarna till några mindre smickrande minnen …

Fallet Robert Young

Ultralöpningen har redan haft sina bedragare. 2016 ertappades britten Robert Young med att fuska under sitt försök att korsa USA: han använde regelbundet en husbil. Young avbröt till slut försöket och hänvisade till en tåfraktur. Löparvärlden ”håller ögonen öppna” för nya bedrifter: i Young-fallet blandade sig till och med Barkleys legendariske tävlingschef Lazarus Lake i. Man rör inte den autenticitet som är så högt värderad av utövarna i en sådan respekterad sport. Problemet för Goodge är att många delar påminner om den historien: onormalt låg puls, oregelbundna GPS-spår och avsaknad av oberoende vittnen under större delen av sträckan. William Goodge har ibland gett märkliga förklaringar, särskilt för en löpare som verkar uppskatta uppmärksamheten.

Den 15 maj, på den trettionde dagen av löpningen, bad han att inte bli följd: ” det blir för mycket för mig mentalt. Jag måste avsluta ensam”. Redan 2023, under sin USA-korsning, hade William Goodge problem med en man som ville se vad som pågick på närmare håll. Forskaren Will Cockerell fick då stenar kastade mot sin bil av Goodges team … Det är omständigheter som väcker tvivel kring den australiska prestationen, utan att för den skull helt underkänna den. Tvivel till godo. Särskilt eftersom man har svårt att föreställa sig att en man som springer till minne av sin mamma och för kampen mot cancer skulle fuska.

Sociala medier-eran: helgar ändamålet medlen?

Den här olyckliga kontroversen, där man hellre hade velat fira bedriften, bär på många av vår tids symtom: sociala mediernas dominans, avundsjuka mellan ”influencers” och elitlöpare samt fenomen som tyvärr följer i sociala mediers spår. William Goodge är karismatisk, framgångsrik och har en enorm skara fans bakom sig. Det räcker för att väcka en viss avundsjuka. Men möjligheten att han har fuskat finns också, med tanke på pressen som hans ”influencerstatus” innebär inför publiken och sponsorerna. Kan man vara säker på att William Goodge prioriterar autenticiteten i sina bedrifter framför sina personliga mål? Helgar ändamålet, alltså sponsorerna, pengarna som samlas in till kampen mot cancer, den community som försörjer honom i dag och egot, verkligen medlen?

Det är frågor man gärna lämnar obesvarade i en tid som genomsyras av just de här problemen.