Blocks League avslutades med en sista upplaga helt för kvinnor

Torsdagen den 26 juni, under kvällen ”Breaking 4” till Faith Kipyegons ära, gjorde trettio kvinnliga lag från hela världen upp på en intensiv engelsk mil i form av 4 × 400 meter stafett på Charléty-stadion i Paris. I den kenyanska ikonens fotspår pressade sig löparna till det yttersta, växling efter växling, uppeldade av en extatisk publik. På läktarna rådde en elektrisk stämning, med danssteg till DJ:ns rytmer och hejarop som tog rösten. En glöd som bar löparna hela vägen till mållinjen.

Det är sällan man ser evenemang som helt ägnas åt att lyfta fram kvinnor, ännu mer sällan inom idrotten. Den här torsdagskvällen återvände Blocks League, en lagtävling med rötterna på gatan som pågått från februari till juni, för en helt ny upplaga med enbart kvinnliga deltagare. Ett perfekt sätt att förlänga en kväll som redan var i full gång, mitt i friidrottsentusiasternas arena. Gatan fick ge plats åt löparbanan, liksom de fyra platser som använts under Blocks League: La Villette, Vélodrome Jacques Anquetil, La Défense och BNF. I stället väntade den blå tartanen på Parisstadion. En särskild detalj i den här upplagan som uppskattades av många återkommande deltagare. ”Det är toppen. Det är på en löparbana, så det ligger ännu närmare det vi håller på med”, sa 800-meterslöparen Noémie Bellenger från klubben i Meaux glatt.

Ett format som håller löparglädjen vid liv

Trettiolag, det innebar gott om konkurrenter redo för kamp i uppvärmningsområdet. Fördelade på fyra heat fanns FFA-klubbar som PUC, CA Montreuil och Paris Run Club, löparkollektiv som We’ll Run och Eightlines, samt franska varumärken som Alltricks, Distance och Quartorze. På startlinjen fanns också de brittiska Sports Direct och Pro-Direct samt tyska Top4Running och Zalando.

Varje lagmedlem sprang 400 meter i full fart innan hon lämnade över pinnen till sin lagkamrat. Deltagarnas nivå varierade kraftigt. Vissa hade tävlat för klubb i flera år, medan andra nyligen hittat till löpningen. Det skapade stora avstånd redan efter de första växlingarna. Men det tog inte ifrån löparna glädjen under loppet. Mitt i firandet med sina lagkamrater i We’ll Run var Sophie Delafoy överlycklig: ”Det var otroligt att ha hela stadion för oss själva! Jag fick gåshud efter 200 meter. En dröm. En sådan chans får man bara en gång i livet. ”

Efter 4 × 400-metersstafetten gick det främsta laget i varje heat direkt till final, medan de fyra följande fick göra upp om finalplatserna på tid. Finalen bjöd på stor dramatik, med de sista löparna sida vid sida hela vägen till mållinjen. Det blev en tävling på hög nivå, där nederländska All4Running tog hem segern på imponerande 3.48,88. De fyra löparna visste att de höll hög klass, men blev ändå överraskade över att vinna, med bara en tiondel före jagande Eightlines 1. I-Run, med klubbaktiva löpare från Maisons-Alfort, fullbordade prispallen. ”Nästan alla av oss sprang på 57 eller 58 sekunder. Vi är tjejer som normalt ligger runt under 55, så det här var riktigt starkt i vanliga löparskor”, berättade Camille Precart, en av I-Runs stafettlöpare.

Utrustade för att prestera

Innan stafettloppen drog igång var de 120 deltagarna, fördelade på 30 lag, utrustade från topp till tå av evenemangets arrangör. De togs väl om hand och fick tillgång till omklädningsrum där de kunde byta om från sina vanliga träningskläder till en svart Nike-outfit: shorts, sport-bh, ett linne med lagets namn, strumpor och ett par Vaporfly. Skorna var betydligt lättare än de Vomero-modeller som visades upp i löparnas område och fanns att testa under kvällen.

Ett evenemang enbart för kvinnor

Det är något alldeles särskilt med att se kvinnor ta plats på löparbanan medan männen står vid sidan och hejar. När Nike bjöd in Eightlines att hålla i fortsättningen av evenemanget ”Breaking 4” tvekade kollektivets medlemmar inte en sekund inför möjligheten att äntligen sätta kvinnorna i rampljuset. ”Det är otroligt, eftersom det är på en stadion och det är kvinnorna som hyllas. Det går väldigt fort! Det är hög nivå”, berättade Moussa Diallo, medgrundare av Eightlines och presentatör för Blocks Leagues deltävlingar tillsammans med kollegan Jeremy Derrien.

När idrottarna fick frågor om evenemanget som var tillägnat dem log de ofta stort och utbrast: ”Ja, det har funnits alldeles för få evenemang som det här!”, uppenbart lyckliga över att få vara med. ”Det fantastiska var att vi alla kände oss helt hemma här”, sa Sophie entusiastiskt, uppenbart överlycklig över att ha sprungit med We’ll Run.

De åtta representanterna för kollektivet We’ll Run uppskattade stödet från sina manliga motsvarigheter, som kom i stort antal för att heja på dem. Johan var glad, men helt slut efter att ha gett allt för att stötta sina träningskamrater: ”Det känns verkligen bra att skrika sig hes. Men nu har jag inget kvar. Ingen röst, inga ben. Jag sprang bredvid dem i den sista kurvan, för jag vet att det är där 400 meter är som tuffast. ”

Att överträffa sig själv tillsammans

Utöver den kvinnliga inramningen gav evenemanget deltagarna chansen att mäta sig med andra och flytta sina egna gränser. Sophie Delafoy från We’ll Run berättade: ”I början var vi inte särskilt självsäkra med tanke på nivån hos de andra deltagarna. Men till slut var det otroligt. Vi överträffade oss själva och gav allt vi hade.” För många blev upplevelsen en motivation att träna mer. Lagkamraten Amélia Ben Youssef höll med: ”Det fick mig verkligen att vilja pressa mig ännu mer, springa mer på bana och förbättra mina resultat. ”

Hafsia, en av löparna i Zalando-laget, medgrundare av Run’Elles och maratonlöpare, bytte asfalten mot löparbanan den här torsdagen. Hon gick med på att berätta om den intensiva upplevelsen: ”Det är nu jag inser att man måste träna. Jag fick en bra start, men mot slutet gjorde det riktigt ont. Men en sådan här chans får man inte varje dag.” Wanissa Mettiche, tidigare sprinter och stavhoppare med licens i Maison-Alfort, en gång kallad Allyson Felix, hoppade in i laget Run’Elles. ”Det var inte min favoritgren, men jag antog utmaningen med glädje. Det fick mig till och med att vilja börja med friidrott på allvar igen. Om jag fick göra om det skulle jag göra det utan att tveka ”, sa hon, uppenbart charmad av upplevelsen.

Den här speciella kvällen, där kvinnorna, från den kenyanska stjärnan Faith Kipyegon till alla mästare som fanns på banan denna torsdag, hyllades, handlade om mycket mer än sport, prestation och att överträffa sig själv. Den visade hur viktigt det är att stå tillsammans och våga ta steget, något som den kvinnliga milrekordhållaren ofta påminner om efter att ha gett allt för att springa distansen på under fyra minuter. Att ge kvinnor en plats som är till för dem är också att ge dem möjlighet att synas, ta plats och inspirera kommande generationer.