13-Unis samlade 3 000 löpare och motionärer till minne av offren för attentaten den 13 november 2015
Evenemanget 13-Unis, arrangerat av Association française des Victimes du Terrorisme, samlade 3 000 löpare och motionärer tio år efter attentaten i november 2015. På söndagen fylldes torget framför Hôtel de Ville av deltagare, och i Fraternité-byn kunde alla hämta andan efter 15-kilometersloppet Course de la Liberté eller 7-kilometerspromenaden Marche de l’Égalité.
Bilden av två kusiner som går i mål hand i hand efter att ha varit ”mycket sammansvetsade” under hela 15-kilometersloppet fångar perfekt den solidariska, idrottsliga och minnespräglade andan under denna dag med sin speciella atmosfär. Evenemanget arrangerades av AfVT med stöd av Ligue d’Ile-de-France d’Athlétisme, Paris stad och Crédit Mutuel Fédéral, officiell partner. Manifestationen 13-Unis inföll under en period då offren för attentaten den 13 november 2015 hedrades och livet firades. Det var ett tillfälle att tillsammans minnas de händelser som skakade en hel nation tio år tidigare. Den orangea flod som under dagen svepte fram genom Paris gator visade ännu en gång att löpning och gång har kraften att förena.
Deltagare som visade prov på motståndskraft
Det går inte att berätta om dagen utan att lyfta fram Course de la Liberté, som satte sin prägel på hela förmiddagen. Starten gick klockan 9.30 framför Stade de France och 1 600 löpare tog sig an 15 kilometer från stadion till Hôtel de Ville, via Place de la République, en plats som för alltid förknippas med händelserna den 13 november. Kajerna, ”idylliska i dimman”, och Paris stora boulevarder, ”inte alltid enkla, där man mentalt behövde hålla i”, ingick också i bansträckningen. ”Löparna som var på plats visade prov på motståndskraft. Det var ledordet för hela det här stora evenemanget, där idrotten blev en faktor för sammanhållning och återuppbyggnad för tusentals människor”, sade Arnaud Flanquart, ordförande i LIFA. ”Banan symboliserar också allt det som offren har gått igenom sedan den 13 november. Man ser hur allas motståndskraft och styrka gör det möjligt att gå vidare från det som har hänt”, konstaterade Carole Damiani, chef för föreningen Paris Aide aux Victimes.
Loppet arrangerades av LIFA, som sedan januari haft uppdraget att skapa ett lopp värdigt de allra största. ”Vi har experter på banmätning, tidtagning och funktionärer”, förklarade LIFA:s ordförande, som själv gärna ville arrangera evenemanget och kallade det ”det finaste som ligan någonsin har arrangerat”. Han tvekade inte länge innan han mobiliserade ligans samlade resurser för att genomföra projektet på sex månader, samtidigt som de vanliga arrangemangen skulle fortsätta. ”Det fick mig att minnas var jag befann mig. Jag hörde skotten hemifrån och undrade vad som hände. Vi blev alla märkta av den dagen”, berättade han.
Att fira livet
Denna minnesdag för alla var samtidigt en hyllning till livet. ”Det var den här solidariteten vi sökte när vi deltog i loppet. Det betydde mycket för oss”, sade Juliette Laravoire och Cindy Dervishi, två unga kvinnor från Chaville Athlétisme. De sprang ”för att överträffa sig själva, men också för andras skull.” Även två ledamöter i AfVT:s styrelse, som stod vid målet, berördes starkt. ”Det är gripande att se så många delta i ett solidariskt lopp”, sade Aurore Pernin.
”Man känner tillfredsställelsen i att ha sprungit och i att vara här för livet, mot döden. Det är viktigt att vara i rörelse och känna glädje. Det vi firar i dag är livet”, sade Chantal Langlade. Cathy Francillonne, volontär sedan 2003, kände också av den starka atmosfären under dagen. ”Vi vill inte glömma offren”, sade hon innan hon berättade om kvällen den 13 november 2015. ”Jag var hemma och framför allt väldigt orolig, eftersom jag hade en son som skulle vara i Paris, i République-kvarteren. Jag sov inte en blund på hela natten. Han svarade inte, och så dök han upp framåt klockan fem på eftermiddagen som om ingenting hade hänt. Jag kastade mig i hans armar. Han visste ingenting, men vilken lättnad!”
En gripande herrpall
Den starkaste bilden från loppet är Thibault Reinhart och Constantin Van De Velde när de går i mål hand i hand. För de två maratonlöparna är resultatet oviktigt, känslorna finns någon annanstans. ”Vi förlorade vår kusin för tio år sedan. När vi såg loppet tänkte vi att det kunde vara ett fint tillfälle att springa det”, berättar Thibault. De två kusinerna tog snart täten. ”Vi tänkte att vi åtminstone skulle hålla farten för att kunna slåss om pallplatserna. Sedan, vid République, såg vi att vi verkligen låg längst fram, och då bestämde vi oss för att gå i mål tillsammans.”
Hans kusin Constantin, med sin dotter i famnen, fortsätter: ”Det var inte bara vi. Andra familjemedlemmar sprang också eller var där för att heja”, liksom deras mormödrar, som otåligt väntade på att få krama om dem och föreviga ögonblicket på bild. Deras tid på 51.36, motsvarande 3.25 min/km, förtjänar ändå att uppmärksammas. Vid prisutdelningen hade trean Clément Dague, som sprang på 54.48, svårt att dölja sina känslor. Han var bara 15 år när attentaten ägde rum. ”Det är det första riktigt starka minnet i hans liv”, minns han. Upplösningen kunde inte ha motsvarat hans förväntningar bättre: ”Det är symboliskt att de två första kommer i mål samtidigt. Jag tror inte att vi hade kunnat drömma om något bättre än det här.”
De tre främsta kvinnliga löparna blev berörda
Känslorna delades av de tre främsta kvinnliga löparna. Den bosniska studenten Emina Alagic, som redan hade vunnit 5 km des Voies Royales i mitten av oktober, dominerade loppet och vann på 1:01:21. Hon var ”glad över att vinna, men framför allt lycklig över att ha sprungit för att minnas det som hände”. Bakom henne fullbordade Léonie Delabrière från Championnet Sport, 1:03:06, och Nadia Simon från CA Orsay, 1:04:45, pallen. Medveten om idrottens förmåga att förena valde hon loppet när hon gjorde sin första tävling i huvudstaden, eftersom ”budskapet var vackert och starkt”.
Även om hon inte fick ut maximalt av sig själv hade hon tuffare stunder då tanken på ”människorna som hade förlorat sina liv” hjälpte henne att stå ut med ansträngningen. ”I slutändan är det ingenting att lida under ett lopp”, konstaterade hon efter att ha klockats för 4.16 min/km. ”Livet kan ta slut från den ena dagen till den andra. Därför är det vackert att vara här och bara leva i nuet.”
Även om AfVT var nya i ”löparvärlden”, som Géraldine Gorgol, föreningens kommunikationsansvariga, uttryckte det, märktes det inte. ”Den här dagen kommer helt rätt i tiden, för just nu behöver vi verkligen vara tillsammans. Vi lever i ett samhälle som är djupt splittrat i många frågor, och här är vi alla tillsammans. Det gör verkligen gott att se alla här, med så många leenden och så mycket glädje”, sade hon. Från det oslagbara startavgiften på bara 15 euro, via pianostyckena som spelades i byn och Olivier Terrals två verk, varav det ena visades på scen och det andra skapades samma dag, till evenemangets avslutande konsert och den frihet åskådarna hade att röra sig fritt vid målet, som låg på samma plats som ingången till byn, skiljde sig allt från ett vanligt lopp. Mer än någonsin fick republikens motto, Frihet, jämlikhet, broderskap, sin fulla betydelse och genljöd i människors hjärtan.
✔ Se resultaten från loppet 13-Unis