La Nuit des Relais firade tio år i Parc Floral i vykortsvacker miljö

Vilken otrolig färgprakt! För första gången stod Parc Floral värd för La Nuit des Relais, ett nattlopp som Fondation des Femmes startade för tio år sedan. Hela 3 000 deltagare hade hörsammat kallelsen till denna stora kväll, som drog in 169 458 euro. Hela summan går till gräsrotsorganisationer som hjälper kvinnor utsatta för våld. ”Förra året finansierades 140 projekt över hela Frankrike. Mer än en miljon euro gick till att rädda hotade mottagningar och anställa jurister och psykologer …”, berättade Laura Slimani, projektansvarig på Fondation des Femmes, i en intervju med Cécile Grès, programledare för Stade 2, och Anne-Cécile Mailfert, organisationens ordförande. De två hade fått uppdraget att leda evenemanget.

Och det gjorde de med bravur. Stämningen var på topp redan vid parkens entré och till och med utanför tunnelbanan, där RATP hade satt in särskilda skyttlar för löparna. Inne i parken höll en volontär från Fondation des Femmes en kort utbildning om trakasserier på gatan.

Redan klockan 18 kunde de första besökarna ta del av scenunderhållningen, bland annat en konsert, och upptäcka växthuset där organisationerna hade sina montrar. När starten gick gav sig 300 löpare iväg från sina respektive startfållor på en 600 meter lång slinga, innan de lämnade över stafettpinnen till nästa lagmedlem. Vissa rusade iväg, medan andra höll igen, medvetna om att de skulle behöva ge sig ut igen efter några varv för lagkamraterna. ”Det här är hela samhället som deltar. Vi har elva lag från Paris stad, 200 personer från MGEN och 1 000 privatpersoner. Det är verkligen ett kollektivt engagemang, och det är det som gör skillnad”, konstaterade Lise Gallard, ansvarig för engagemang på stiftelsen.

En lila syn som bländar

Loppet startade i det intensiva kvällsljuset. Från esplanaden hade man perfekt utsikt över stafetten. ”Vi försöker alltid hitta platser utöver det vanliga, fortsatte kommunikations- och insamlingschefen på Fondation des Femmes. Själva loppet är slutmålet, men alla visade ett enormt engagemang redan innan.” Varje lag behövde nämligen samla in minst 1 000 euro för att få delta. Inte konstigt att alla ville njuta av kvällen.

Klockan klämtade och en ko satte takten, följd av en kvinna i fotbollströja, en annan med en badring runt kroppen, en man med ett gosedjur, en deltagare med ett lila paraply med kattöron och en annan i Poseidon-stil, med vågor målade på ryggen och en treudd i handen. Alla tog sig runt banan mellan sjön och passagen bakom scenen. De som inte var utklädda bar sina finaste lila tröjor, med Fondation des Femmes eller Sine Qua Non på bröstet. Den sistnämnda är en annan organisation som ”bekämpar våld mot kvinnor”.

Varje löpare höll en stafettpinne som matchade dräkten: en telefon i badringen, en mikrofon, en fotboll, en flagga, en gul anka, en kanin i gosedjursform eller en bukett låtsasblommor … Några var till och med dekorerade med ljusslingor. När mörkret föll omslöts parken sakta av de lampor som satts upp för kvällen. Den lila färgen tog steg för steg över hela området tills den hade tagit full kontroll. För att fira loppets slut gav sig alla 3 000 deltagare ut på ett sista gemensamt varv till tonerna av Beyoncés ”Run the World (Girls)”.

Det här är hela samhället som deltar. Vi har elva lag från Paris stad, 200 personer från MGEN och 1 000 privatpersoner. Det är verkligen ett kollektivt engagemang, och det är det som gör skillnad.

Alla generationer samlades för en gemensam sak

En flicka på ungefär fem år sprang fram och tillbaka framför publiken, helt fokuserad på den röda ballongen som svävade bakom henne. Men hon var långt ifrån det enda barnet som sprang för full hals. Ett lag bestående enbart av barn, ”L'ordre du Phoenix de Feu”, hade samlat in 2 400 euro genom kakförsäljning och bidrag från familj och vänner. ”Vi gick på mormödrarna”, skrattade en av pojkarna i de båda programledarnas mikrofon.

Vuxenlagen var minst lika blandade. Ett annat lag, Run’her, bestående av fyra löpare efter att ursprungligen ha varit sju, hade ”gått till våra kompisars rika mostrar och farbröder”, skojade Alice, gruppens maratonlöpare. För dem var det självklart att delta i evenemanget, och några hade varit med redan året innan. ”Vi lärde känna varandra när vi arbetade inom föreningslivet, det humanitära området och den ideella sektorn. Så det här är lite vår grej”, förklarade Alice. James, som tog initiativ till projektet, fyllde i: ”Det är bra att demonstrera och retweeta saker, men det är kul att också samla in pengar.”

För laget Stand Speak Rise Up!, som representerade organisationen med samma namn, gick insamlingen enklare tack vare organisationens goda rykte och de tio personer som Clémence Lainé, anställd på organisationen, hade samlat. ”Vi blev helt enkelt rekryterade för att stötta en fråga som ligger oss varmt om hjärtat. Alla högg chansen direkt. Jag springer ofta, det är min passion. Det känns fantastiskt att kunna göra det jag älskar för att stötta den här kollektiva kraften”, berättade Colin Lucas, som ska springa maraton om tre veckor, precis som två andra lagkamrater. ”Vi gör det som en personlig utmaning, med tävlingsinstinkt och fart, men framför allt för den sak vi vill försvara.”

Andra var mindre intresserade av prestationen. Auriane Hochet deltog för organisationen LOBA, som stöttar kvinnor utsatta för sexuellt våld genom terapeutiska dansworkshoppar. Hon övervägde till och med att gå i stället för att springa. Laget bestod av bara fem löpare, däribland några män. Det blandade laget ligger helt i linje med organisationens arbete, som stöttar utsatta kvinnor och samtidigt vill öka männens medvetenhet.