Vortex Race: loppet som får huvudet att snurra och benen att gå

I Lausanne fick någon den smått vansinniga idén att förvandla en rund byggnad till en löparbana. Resultatet är en 2,8 kilometer lång ramp, åtta våningar att klättra och 2 000 löpare som springer runt, runt … hela vägen upp på taket. Välkommen till Vortex Race, Schweiz mest skruvade lopp.

På Lausanneuniversitetets campus denna torsdag den 16 oktober drar Vortex redan blickarna till sig. En enorm ring av glas och betong står på pelare, byggd för att hysa ungdoms-OS deltagare 2020 och senare omvandlad till studentbostäder. Åtta våningar binds samman av en sammanhängande inomhusramp, med en lutning på bara 1 procent men en längd på 2,8 kilometer. Det räcker för att väcka idéer.

En kväll utmanar några studenter varandra: ”Tänk om vi sprang hela vägen upp?” En sådan kommentar som slutar i ett officiellt evenemang. Några år senare är Vortex Race redan inne på sin femte upplaga, och loppet är fullbokat.

Springa runt, men inte förgäves

Upplägget låter enkelt: starta utomhus, kasta sig in på rampen, klättra de åtta våningarna upp till taket … och ta sig ner igen åt andra hållet. Men ansiktena vid målgången säger något annat. Den milda stigningen blir en lågmäld plåga, de ständiga kurvorna sätter benen på prov och alla varv börjar till slut få huvudet att snurra. ”Det här är ett lopp som inte liknar något annat”, berättade en deltagare för France 3 Alpes. Man har inga referenspunkter, man bara springer runt och tappar nästan bort var man befinner sig. Men när man kommer upp är utsikten och stämningen värda all möda.”

Mellan svindel och stolthet hittar alla sin egen rytm. Vissa satsar på tiden, andra kommer mest av nyfikenhetens skull: att springa i en universitetsbyggnad är inget man gör varje dag.

Ett vansinne med stenkoll

Evenemanget må se ut som en utmaning mellan kompisar, men allt är planerat in i minsta detalj. Starter i vågor, musik, aktiviteter och studentvolontärer överallt. Två banor finns att välja mellan: ”Campus”, cirka 7 km med en sträcka utomhus innan man svänger in på rampen, och ”Classique”, kortare och helt fokuserad på spiralen.

Nästan 2 000 löpare väntas varje år, från hela franskspråkiga Schweiz och ännu längre bort. För varje upplaga har Vortex Race tagit en allt tydligare plats bland landets roligaste lopp. Vissa beskriver det som ”årets galnaste” (La Tribune överdrev inte). På taket väntar 360-graders utsikt över Lausanne och Genèvesjön. Där nere finns en DJ, food trucks och en avslappnad stämning. Här är det långt till de stora maratonloppens strikta allvar. Ledordet är att ha kul på ett annat sätt.

Två fransmän bland de tio bästa

Drygt 20 minuter, närmare bestämt 21:19, räckte för schweizaren Maxime Fluri att ta sig uppför den sju kilometer långa banan. Några sekunder bakom höll landsmännen Rico Punter (21:33) och Max Witteveen (21:36) sina pallplatser, medan två fransmän kämpade sig in bland de tio främsta. Den unge Simon Guillou avslutade klättringen på åttonde plats (22:52), medan Mathiss Maury gick i mål som tia på 22:59.

Kroppen, huvudet och en nypa vansinne

På pappret ser lutningen inte särskilt skräckinjagande ut. En procent är ingenting. Inte förrän den fortsätter i nästan tre kilometer, utan paus eller raksträcka. Benen bränner, vaderna stramar och hjärnan trasslar till det. Inga visuella hållpunkter, inga vänster- eller högersvängar, bara den där hypnotiska, obrutna kurvan som till slut försätter en i ett märkligt tillstånd.

Vissa ser en metafor för studentlivet. Andra en enkel ursäkt för att tänja lite på sina gränser. En löpare sammanfattade det enkelt: ”Man tror att det inte lutar, men när man kommer upp har man gett allt.”

En udda fågel i löparvärlden

I en löparvärld som ofta följer samma mall med asfalt, tider, vätskestationer och medaljer bryter Vortex Race mot reglerna. Loppet behöver varken alppanorama eller en oändlig raksträcka. Dess miljö är arkitekturen. Dess stämning är campusets energi. Dess själ finns i idén att skoja med vardagen och förvandla en plats till en lekplats.

Evenemanget visar att ett löplopp kan vara både seriöst och lättsamt, tävlingsinriktat och skruvat. En utmaning, absolut, men utan att ta sig själv på alltför stort allvar.

Springa runt, men inte utan mening

Det finns något nästan poetiskt i Vortex Race. En perfekt loop, ett varv runt sig själv, en klättring utan berg. Löparna snurrar, klättrar, svettas och skrattar, för att sedan ta sig ner med den märkliga känslan av att ha varit en del av ett alldeles särskilt ögonblick. Medan andra samlar kilometer på stadsmaraton väljer de här löparna att klättra inne i en rund byggnad, bara för utmaningens skull. Och kanske lite för symboliken: i en värld där allt snurrar har vissa valt att göra det springande.

Så för dig som fått nog av raksträckor, gillar lite galna lopp och minnen som stannar kvar: styr kosan mot Schweiz. Att springa runt i cirklar har aldrig känts så bra.

➜ Upptäck maratonkalendern