Antoine Sénéchal: maratonloppet som livets andetag

Nytt hjärta, ny löpare. Ännu en deltagare i maratonets stora äventyr. Men Antoine Sénéchal är inte vilken maratonlöpare som helst. Han fick ett nytt hjärta 2018 och drivs inte bara av målet att ta sig över mållinjen. Framför allt vill han återfå känslan av att vara fullt levande, stark och delaktig i samhället. Kort sagt: hitta tillbaka till livets andetag. Kan han bana väg och ge hopp åt andra transplanterade som är redo att tänja sina gränser och själva anta en idrottslig utmaning?

2018, ett nytt andetag

Nio år tidigare hade Antoine Sénéchal fått ett nytt hjärta, dagen före sin 18-årsdag. För att hantera den hypertrofiska kardiomyopati han hade levt med sedan elvaårsåldern tvingades han sluta idrotta. ”Att sluta med volleybollen mitt under säsongen bröt hela dynamiken”, berättar han. Sjukdomen förvärrades i takt med att han växte och när han var 17 återstod bara en lösning: en hjärttransplantation. Från den dag operationen genomfördes väntade ett nytt liv. Idrottsligt behövde allt byggas upp från grunden: musklerna skulle rehabiliteras, den fysiska aktivitet som legat nere i sju år skulle återupptas och han skulle återfå kontrollen över andningen. Under de senaste åtta åren har han återvänt till träningen i sin egen takt. ”Jag springer, cyklar, promenerar och styrketränar”, säger han.

Tanken är att visa att man kan springa ett maraton även som transplanterad.

Ett maraton i sikte

Han är medveten om att ett maraton innebär en enorm ansträngning och har ännu inte bestämt något datum. ”Kanske när det har gått tio år sedan transplantationen”, funderar han. Det innebär 2028. Fram till dess gäller det först och främst att ta sig fram steg för steg, för drömmen om att en dag springa ett maraton kommer att bli verklighet. Det är bara en fråga om tid. Just nu springer han upp till tio kilometer i sträck. ”Direkt efter transplantationen trodde jag att ett maraton skulle vara enkelt. Jag tog lite lätt på det. Jag tänkte att jag skulle vara utskriven från sjukhuset efter tre månader och ha klarat maratonet efter sex. Men jag insåg att det inte var så enkelt rent muskulärt efter att inte ha tränat på sju år”, berättar han.

Innan den klassiska distansen väntar andra delmål, bland annat Världsspelen för transplanterade, som arrangeras i Belgien 2027. I tävlingen, där transplanterade med alla typer av organ samlas, planerar Antoine att delta i bland annat gång, löpning och cykling. Inför den första punkten i tävlingskalendern får han hjälp av en tränare och stöd av en grupp personer med hjärtsjukdomar som också vill återuppta fysisk aktivitet. I Arras i Pas-de-Calais tränar han i klubben Coeur Santé, fortfarande med en gradvis stegring. Det gör han parallellt med sina matlagningsstudier på gymnasiet, arbetet med sin andra bok efter självbiografin La Vie n’est pas un jeu samt medieframträdanden och skolbesök i rollen som ordförande för Association pour le don d’organes et de tissus humains (Adot 59), där han informerar och väcker engagemang.

Drömmen om ett normalt liv

Idrotten ses ofta som ett verktyg för återhämtning. Genom träningen, sina värderingar och banden den skapar kan den hjälpa människor att övervinna ett trauma och bygga upp sig på nytt. Det är därför ingen slump att de här spelen finns, eller att Antoine på sitt sätt har satt upp målet 42,195 kilometer. För de flesta löpare är ett maraton visserligen en rejäl utmaning, men fullt möjligt med regelbunden träning och rätt fart. För en transplanterad är det en annan sak. Omöjligt är det ändå inte.”Tanken är att visa att man kan springa även som transplanterad