Attila ger sig ut på HexaTrek för kampen mot cystisk fibros

« Attila » är långt ifrån novis på området. Redan 2021 korsade han Island från norr till söder på egen hand och mötte regelbundet extremt svåra förhållanden. Den tidigare yrkesmilitären, som i dag arbetar på en gymnasieskola i södra Frankrike, verkar inte låta sig skrämmas av mycket. 2022 klarade han också en tur och retur genom Pyrenéerna, fortfarande solo. I år, när föreningen Vaincre la mucoviscidose fyller 60 år efter att ha grundats 1965, ville Thierry ta i ordentligt för att rikta ljuset mot frågan och på sitt sätt bekämpa den genetiska sjukdomen (Thierrys insamling till föreningen).

Thierry, när började du ge dig på den här typen av utmaningar?

Jag är tidigare yrkesmilitär och gick i pension 2007, men har fortsatt att träna. Jag springer på morgonen innan jobbet. Jag är inte direkt någon tävlingslöpare, bland annat med tanke på vad det kostar att delta i lopp. 2020 pratade jag med några kompisar som « hetsade » mig att ställa upp i MiL’KiL, ett 1 000 kilometer långt uthållighetslopp genom Frankrike. Jag springer ju lite grann, så jag sa « varför inte » och ganska snart började jag fundera på att koppla en god sak till utmaningen, för att ge den mer mening. Jag kände en familj vars dotter har cystisk fibros. Jag gick till dem och föreslog att de skulle vara en del av min utmaning. De tackade ja, och sedan dess har vi till och med blivit vänner. Det började alltså med att korsa Frankrike springande. Jag behövde en utmaning, så jag gjorde det ensam, för det mesta helt självförsörjande och utan support. Till MiL’KiL hade jag en liten kärra med all utrustning. Det hade jag även på Island och i Pyrenéerna (red. anm., som han genomförde 2022). Jag fick idén att ge mig på HexaTrek 2024 och började förbereda mig. Det krävs trots allt en viss förberedelse för att klara den här utmaningen. Jag är ingen professionell idrottare, men försöker träna som en.

Vad bestod den specifika förberedelsen av?

Från januari till början av april följde jag ett ganska detaljerat träningsschema. Jag sprang varje dag, mellan 50 och 60 kilometer, för att vänja benen vid den belastning som HexaTrek kräver. Jag jobbade också med återhämtning och sömn, eftersom jag inte sover särskilt mycket ... Jag hade inte så bra koll på kost och vätska, så det fick jag också ta tag i. Jag har turen att arbeta på en skola där man utbildar BTS-studenter inom dietetik och nutrition (skratt). Jag passade på! De kan ge råd både till äldre och till idrottare. Jag lyssnade på deras råd och blev till och med försökskanin! Det gav mig mycket. Jag är lite bättre förberedd än inför mina tidigare utmaningar. Sedan den andra veckan i maj har jag dragit ner på träningsbelastningen för att inte slita ut mig före starten.

Jag fick idén att ge mig på HexaTrek 2024 och började förbereda mig. Det krävs trots allt en viss förberedelse för att klara den här utmaningen. Jag är ingen professionell idrottare, men försöker träna som en.«

Hur föddes idén om HexaTrek?

Efter turen fram och tillbaka genom Pyrenéerna förra året, 1 700 kilometer och 80 000 höjdmeter, letade jag efter en ny utmaning. När föreningen och jag båda fyllde 60 ville jag göra något riktigt fint. Vi har ett land som vi kanske inte känner så väl, så jag behövde inte leta utomlands. En grupp skapade HexaTrek, som knyter samman 47 GR-leder och går genom 14 nationalparker ... När jag började läsa om loppet tänkte jag « varför inte » ... Det startar i Wissembourg i Bas-Rhin och avslutas i Hendaye i Baskien, efter att ha passerat genom alla de största franska bergsmassiven.

Hur känns det bara några dagar före start?

Jag har min lilla trygghetszon eftersom jag känner mig själv och vet hur långt jag kan gå. Jag ger mig av ensam och utan support, med en ryggsäck på sex kilo, exklusive vatten, och bara den nödvändigaste utrustningen. Jag kommer att sova under bar himmel större delen av tiden för att inte spräcka resans budget. Jag vill att så mycket som möjligt ska gå till föreningen. Dagarna kommer att bli långa. Jag längtar verkligen efter att ge mig av, även om det finns en viss oro ... Av erfarenhet vet jag att det alltid dyker upp oförutsedda saker. Den oron får mig att vara försiktig och undvika att göra « dumheter ». Jag ger mig inte bara iväg utan eftertanke, om man säger så. Överraskningar kan alltid komma, från vädret eller kroppen. I Pyrenéerna 2022 fick jag en blåsa som täckte hela undersidan av foten. Jag hade turen att träffa en spansk apotekare som blandade ihop en läkande salva åt mig på en timme. Den fungerade, så jag kunde fortsätta och avsluta turen på elva dagar. Det är också det fina med den här typen av utmaning: alla fantastiska möten.

Varifrån kommer smeknamnet Attila?

(skratt) Jag vet att Attila för tankarna till ganska hårda saker. Det finns uttrycket « Där Attila drar fram växer inget gräs ». Bilden av erövraren tilltalar mig. Man kan se det som en metafor: jag betraktar cystisk fibros som en formidabel motståndare. Det understryker att vi måste agera och öka medvetenheten kring den här osynliga sjukdomen, som jag vill påminna om fortfarande är dödlig, även om medicinen har gjort stora framsteg. De som lever med sjukdomen blir äldre i dag. Jag känner familjer där barnen nu själva har fått barn och kan göra framtidsplaner, sådant som tidigare inte var möjligt ...

Läs mer

✓ Stöd Thierrys insamling Attila på föreningen « Vaincre la mucoviscidose » webbplats

✓ Följ HexaTrek-äventyret på Instagram från och med den 1 juni.