Löpning och ramadan, ett samtal med Abderrazak Charik

För några dagar sedan inföll eid al-adha, en av islams tre viktigaste högtider tillsammans med ramadan och eid al-fitr, högtiden som markerar fastans slut. Det blev ett tillfälle att prata med den algerisk-franske elitlöparen Abderrazak Charik om ramadan och hur fastan påverkar idrottslivet. En intervju som slår hål på några myter.

Abderrazak Charik föddes 1997 i Algeriet, i Batna. Han växte upp med sin familj innan han kom till Frankrike 2004. Steg för steg, bland annat genom skolans terränglopp i början, hittade ”Zak” sin väg och utvecklades som löpare. Efter Valencia Marathon 2024, där han sprang på 2:07:20, tog han sig in bland de 50 bästa i världen. Han ställde upp på att svara på några frågor om sin idrott och ramadan. Det tackar vi honom varmt för.

Abderrazak, kan du berätta om löparen du är?

Jag började med friidrott 2013 efter ett vad jag slagit på min skola. Till en början sprang jag en hel del terränglopp med skolan. Därifrån hittade jag så småningom min väg. Men när folk först pratade med mig om löpning tänkte jag: att springa är väl bra, men varför springa ”rakt ut i vinden” sådär? (skratt) Efter hand började människor omkring mig prata om min potential, som växte med tiden. I dag är jag elitidrottare, och det är jag väldigt stolt över. Jag hade några år av tvivel och motgångar, precis som alla andra. Jag säger det utan omsvep: skolan gick inte särskilt bra för mig, det var inget som motiverade mig. Men vid en viss punkt bestämde jag mig för att verkligen göra jobbet för att lyckas med löpningen. Tack vare bland annat Asics, som är min huvudsponsor, har jag varit professionell sedan 2021 och kan fokusera helt på löpningen. Målet är hela tiden att utvecklas. Jag gick över till maraton ganska ung, vid 24 års ålder. I mitt första maraton, i Paris 2021, i upplagan efter covid, sprang jag på 2:12. Mitt senaste resultat på distansen kom i december 2024 i Valencia Marathon, där jag sprang på 2:07:20 och tog mig in bland de 50 bästa i världen. Till VM-kvalet tar de ut de 100 främsta. Så det är bara att jobba på! (skratt)

Vilka är dina viktigaste mål på medellång sikt?

Det finns både kortsiktiga och mer långsiktiga mål … I september ska jag springa maraton på VM i Tokyo. Jag ska förbereda mig ordentligt under hela sommaren inför det. Eftersom jag är bland de 50 bästa i världen siktar jag nu på att ta mig in bland de 20 främsta. Det skulle vara en enorm stolthet. På längre sikt har jag nu deltagit i alla typer av mästerskap, så självklart siktar jag mot det allra största … OS. Jag ska göra allt jag kan för att vara på plats i Los Angeles 2028.

På längre sikt har jag nu deltagit i alla typer av mästerskap, så självklart siktar jag mot det allra största … OS. Jag ska göra allt jag kan för att vara på plats i Los Angeles 2028.”
Abderrazak Charik

Låt oss prata om ramadan och idrotten. Har du alltid följt fastan under den perioden?

Jag växte upp i en familj där religionen har en viktig plats. Fastan blir därför obligatorisk från ungefär tolv eller tretton års ålder, när man börjar kunna reflektera över världen och förstå vuxenlivet. Det gäller inte de yngsta. Idrotten är viktig för mig, men det är även det andliga. Det hjälper mig att vara mig själv, rak och respektfull … Det ger mig en riktning. Därför har jag alltid kombinerat ramadan med idrotten. Jag sätter min tro före idrotten. För mig är det självklart och inget som går att förhandla bort. Ramadan är en möjlighet att komma närmare vissa viktiga värderingar. Det är en väldigt inspirerande period som ger kraft under årets övriga elva månader!

Hur får du då ihop dina mål med ramadan?

Varje år under ramadan tävlar jag inte alls. Om jag tränar är det med väldigt låg intensitet. Som jag sa tidigare sätter jag verkligen religionen före idrotten. Under en månad kan jag inte träna både på morgonen och eftermiddagen, som jag gör under årets övriga elva månader. Jag kan min idrott och vet att det inte går att kombinera, framför allt inte när man inte kan dricka. Det är bättre att dra ner på träningen. Jag ger mig ut på kortare rundor under en månad för att hålla igång lite. Att springa klockan 16 och sedan vänta till solnedgången innan man får dricka skulle vara väldigt påfrestande för kroppen. Särskilt efter en dag som började klockan fem på morgonen. Det fungerar inte. Kroppen utsätts för alldeles för stora risker. När man pratar med nutritionsexperter vet man att återhämtningen avgörs under de 30 minuterna efter löppasset. Om man får i sig tillräckligt med protein under den halvtimmen kan man vinna 48 timmar i återhämtning … Under ramadan är det omöjligt på dagtid. Man blir kanske inte skadad direkt, men kroppen försvagas, till exempel genom kronisk trötthet eller andra följder. Därför väntar jag till natten och ger mig ut på kortare rundor …

Springer du på natten?

Ja, det gör jag. Då får man hitta andra lösningar. Om fastan bryts klockan 20 kan jag ge mig ut vid 19 och jogga ur lite, bara för att få igång benen … Sedan bryter jag fastan, umgås en stund med familjen och vid elva eller midnatt ger jag mig ut på ett lite längre pass på stranden (red. anm.: Dunkerques strand)! Jag har turen att bo i en stad där stranden fortfarande är upplyst på natten, så det passar jag på att utnyttja (skratt). De här två löppassen ersätter de två pass jag gör varje dag under resten av året: ett lugnt på morgonen och ett hårdare på eftermiddagen. Under den här perioden tar jag helt enkelt inte i lika mycket … Det är väldigt svårt att nå sin toppform, men det är desto lättare att tappa den. Den här rytmen gör att jag kan hålla en bra formnivå.

Det verkar fungera bra för dig i alla fall …

Jag lyckas balansera det religiösa och det idrottsliga. När jag återgår till min normala rytm är jag direkt tillbaka på samma nivå. Jag känner mig inte svag efter den här perioden. Dessutom, som jag sagt, är det en månad som ger väldigt mycket kraft på det andliga planet. Det är viktigt för mig.