Morhad Amdouni, fransk maratonmästare: ”Jag bedömer att jag utan problem kan springa på 2.04–2.05 och med bättre form nå 2.02–2.03”

Morhad Amdouni blev fransk maratonmästare för första gången när han på söndagen vann i Ambès (Gironde). Den franske rekordhållaren tog hem loppet på 2.13.21 och säkrade därmed sin trettonde nationella titel i karriären. För Porto-Vecchio-löparen blev det en segercomeback. Han är övertygad om att han fortfarande kan prestera riktigt snabba tider och hoppas på fler framgångar. En intervju.

Morhad, du gör comeback med ett franskt mästerskapsguld i maraton. Vilken känsla dominerar?

Jag låg tillsammans med Florian Caro vid halvmaran och mitt enda mål var att bli fransk mästare, oavsett tid. Mitt träningsläger i Kenya blev stört. En motorcykel körde på mig i början av april, en vecka före Rotterdam Marathon (12 april), så jag kunde inte förbereda mig optimalt. Jag fick inte ihop så många kilometer som planerat och hade inte gjort särskilt många distanspass. Gårdagen var till exempel mitt första långpass på ett tag. Jag sprang för titeln, men såg det också som ett träningspass, med en viss press att ta guldet eftersom jag är fransk rekordhållare. Franska mästerskapen fanns inte med i den ursprungliga planen, men det var viktigt för mig att hylla alla som stöttar mig varje dag och även min första tränare Hafid Hammaoui, som gick bort för nio månader sedan. Samtidigt ville jag ge det här mästerskapet den uppmärksamhet det förtjänar.

Det är ett sätt att tacka människorna som finns vid min sida varje dag och att få lön för mödan efter alla ansträngningar för att inte ge upp utan fortsätta. Jag är beslutsam och ambitiös, och jag vill fortfarande vinna stora titlar.
Morhad Amdouni

Du tog över kommandot i loppet från halvmaran …

Runt den tolfte eller trettonde kilometern hamnade Florian Caro och jag tillsammans. Han hade ett tidsmål, till skillnad från mig, och vi låg på 2.10–2.11-fart. Han ville att vi skulle fortsätta så, men efter ett tag fick han ge sig. Jag försökte ligga kvar hos honom en stund, men såg att han var på rött. Jag fortsatte i mitt eget tempo. Det var ett mästerskap och en nationell titel att vinna.

Morhad Amdouni blev fransk maratonmästare för första gången när han på söndagen vann i Ambès (Gironde). Den franske rekordhållaren tog hem loppet på 2.13.21 och säkrade därmed sin trettonde nationella titel i karriären. För Morhad Amdouni blev det en segercomeback. Han är övertygad om att han fortfarande kan prestera riktigt snabba tider och hoppas på fler framgångar. En intervju!

Hur hanterade du den avslutande sololöpningen?

Runt den 25:e kilometern kom det attacker och ryck i klungan. Jag kände att tempot redan var väldigt högt och föredrog att dämpa attackerna varje gång. Det fungerade väldigt bra. Jag låg på gränsen, men lyckades ändå hänga med eftersom jag fick känslan av att de andra tittade på varandra efter varje attack. Jag trodde på mig själv. Jag visste att jag skulle få lida i tre eller fyra minuter, men också att tempot kunde sjunka och att jag då skulle kunna komma tillbaka.

Det finns kvalgränser, men om ett förbund ser att det finns potential och att en aktiv kan ta medalj ska man inte avstå från den möjligheten.
Morhad Amdouni

Tiden var inte ditt mål i söndags. Vilken kapacitet har du egentligen på maraton just nu?

Med den lilla träning jag har i benen just nu bedömer jag att jag utan problem kan springa på 2.04–2.05 och, med bättre form, nå 2.02–2.03. När jag blev fransk maratonmästare trodde jag att det kanske kunde leda till en plats i EM i Birmingham. Jag hoppades att man skulle lita på mig utifrån mina meriter och mitt franska rekord, som sattes för två år sedan. Jag har sprungit för och försvarat den franska landslagströjan många gånger, bland annat genom att vinna EM-guld på 10 000 meter, ta medaljer och bli åtta vid VM i halvmaraton. Tidigare insatser kan också belönas sportsligt. Självklart visste jag att det skulle bli svårt, eftersom det finns kvalgränser, men om ett förbund ser att det finns potential och att en aktiv kan ta medalj ska man inte avstå från den möjligheten. Det hade också varit ett sätt att lyfta fram de franska mästerskapen.

Det råder definitivt ett marknadsföringskrig mellan Nike, adidas och andra märken. Vi har gått in i en annan dimension där pengarna styr.
Morhad Amdouni

Om du hade fått frågan, hade du varit redo att springa maraton vid EM?

Med tre eller fyra månaders förberedelser, ja. Jag vill visa att jag fortfarande kan ta plats på pallen. Crippa visade visserligen fin kapacitet när han vann Paris Marathon, men ibland måste man lita på de aktiva, bryta mot gamla mönster och lyfta fram dem när tävlingsmomentet står i centrum. Det Emmanuel Roudolff-Levisse gjorde var också enormt. Det visar att fransk maratonlöpning utvecklas, men jag känner att jag fortfarande har saker att bevisa. Mitt max ligger inte på 2.03. Det jag gör på träning stämmer ännu inte överens med det jag presterar i tävling. I Sevilla tror jag att jag utan problem hade kunnat springa på 2.02. Så länge man inte har gett allt vet man inte vad man är kapabel till. Just nu har jag inga fler maraton inplanerade. Jag behöver bli lite mer regelbunden i träningen och undvika skadeproblem.

Vad tänker du om det historiska London Marathon, med bland annat Sabastian Sawes världsrekord på 1.59.30?

Det råder definitivt ett marknadsföringskrig mellan Nike, adidas och andra märken. Vi har gått in i en annan dimension där pengarna styr. Vi har väntat länge på tider under två timmar, och i ett och samma lopp gjorde två adidaslöpare det före en Nike-löpare. Alla tre var under det tidigare världsrekordet, och det var det som överraskade mig mest. Marknadsmässigt går vi in i en ny era som vi inte känner sedan tidigare. Sabastian Sawe har, precis som de andra, arbetat för att nå rekordet och gett sig själv möjligheten att lyckas, men han har inte gjort det ensam. Alla parametrar måste vägas in. Prestationen är verklig, men man måste förstå vilka farter det handlar om. 27.36 mellan den 30:e och 40:e kilometern är enormt. Grenen utvecklas med de här nya målen och nya förutsättningarna, och det är bara bra för honom.