Skillnaderna mellan trail och landsvägslöpning enligt Quentin Meyleu

Att förbereda sig för ett landsvägslopp, första gången men knappast den sista

För första gången i sitt liv tränade Quentin Meyleu inför ett landsvägslopp i slutet av 2024: sitt första 10-kilometerslopp. Han ville prova något annorlunda, något som gav stimulans utan att belasta kroppen alltför mycket. I mer än en och en halv månad tränade han på asfalt för att vara redo den 31 december i Cursa de Nassos i Barcelona, Spanien. Van vid stigar och höjdskillnader lade han trailen åt sidan för några månader och fokuserade på landsvägslöpning.

Det första loppet i Barcelona blev lovande. Quentin nådde sitt mål och sprang i mål på 29.18, vilket gav en fjärdeplats. Under träningen och loppet upptäckte och lärde sig löparen från Chambon-sur-Lac nya saker, och fick på nära håll uppleva skillnaderna mellan trail och landsvägslöpning.

© Albin Durand

Landsvägslöpning, en jämn och konstant ansträngning

En av de största skillnaderna mellan trail och landsvägslöpning ligger i hur ansträngningen ser ut. I trail varierar den naturligt, med branta klättringar, tekniska utförslöpningar och ständiga fartökningar. På landsväg förblir ansträngningen däremot oftast jämn från start till mål. Det gör att löparen kan fokusera på en stabil rytm och att hålla rätt fart. Det främsta målet blir att hålla ett jämnt tempo genom hela loppet, ett kvitto på uthållighet och effektivitet.

© Colin Olivero

Vikten av uppvärmningen

Uppvärmningen är en viktig del av löpningen. Inför landsvägslopp kan den behöva vara betydligt längre och mer krävande.
Quentin berättar att han värmde upp länge, i 40 minuter, inför sitt första 10-kilometerslopp: jogg, löpskolning och fartökningar. I trail räcker tio minuter för honom.

Underlaget och miljön

Medan stiglöpning bedrivs ute i naturen och skogen sker landsvägslöpning oftare i stadsmiljö. Det är förstås en helt annan omgivning, men passionen för löparskor är densamma hos alla.

Quentin är van vid stigarnas omväxlande landskap och tycker ibland att landsvägslöpningen blir betydligt mer monoton. “En timme på platt asfalt är inte särskilt kul”. Som han själv konstaterar kan avsaknaden av omväxling på landsväg göra löpningen mer repetitiv än trail, ibland rentav tråkig.

Trots skillnaderna tänker traillöparen ge sig ut på asfalt igen i vår, med 10 km de Lille i sikte. Därefter inleder han sin säsong i bergen. På längre sikt vill Quentin också prova halvmaratondistansen. Får vi se honom på ett maraton under de kommande åren? Han har inte sagt nej …