Haruki Murakami om löpning, skrivande och konsten att hålla ut

Haruki Murakami är känd över hela världen för sina romaner där realism och surrealism möts, men med Vad jag pratar om när jag pratar om löpning skrev han en helt annan sorts bok. Långt från fiktionens värld berättar den japanske författaren om sin andra passion, kanske rentav den första: löpningen. Ju längre man kommer i boken, desto mer undrar man om han egentligen skriver om löpning eller om skrivande. Klart är i alla fall att boken är en fullträff för den som tar sig an en lång och krävande ansträngning. Det kan handla om att starta ett företag, ta sig ur en komplicerad livssituation, förändra sina vanor eller ge sig in i ett konstnärligt projekt. Sida efter sida visar Murakami att löpning och skrivande bygger på samma grund. Båda kräver regelbundenhet, uthållighet och förmågan att arbeta mot ett mål på lång sikt. Genom minnen, maratonlopp och personliga reflektioner ger han oss en djupt enkel text som hjälper oss att förstå hans väg, både som författare och löpare. Som älskare av maraton har Haruki Murakami sprungit ett stort antal maratonlopp och även några ultralopp. Ett riktigt fenomen när man tänker på hur mycket energi skrivandet kräver …

Haruki Murakami, en av världens mest lästa japanska författare

Haruki Murakami föddes den 12 januari 1949 i Kyoto i Japan och växte upp i en familj där man undervisade i japansk litteratur. Tidigt utvecklade han ändå en fascination för västerländsk kultur, särskilt jazz, klassisk musik och amerikansk litteratur. Innan han blev en etablerad författare drev Murakami under flera år en jazzklubb i Tokyo tillsammans med sin hustru. Den erfarenheten berättar han om i början av boken. Hans första bok, Hör vindens sång, gavs ut 1979 och togs emot mycket väl, vilket fick honom att fortsätta på författarbanan. Det internationella erkännandet växte med romaner som Fågeln som vrider upp världen, Kafka på stranden och 1Q84. Böckerna översattes snabbt till många språk och lockade miljontals läsare med sin atmosfär, sina träffsäkra karaktärer och sina universella frågor. I dag är han en av världens mest lästa japanska författare. Parallellt med författarskapet har den japanske författaren utvecklat en stark passion för löpning, och i synnerhet för maraton. Efter att ha slutat röka och lagt om till en hälsosammare livsstil började han springa regelbundet i början av 1980-talet. Snart kunde han inte längre vara utan träningen, som han förlade till tidiga morgnar före skrivandet. Löpningen blev snabbt en central del av hans personliga balans. Han har sprungit många maratonlopp, bland annat New York och Boston. Vad jag pratar om när jag pratar om löpning släpper in läsaren i författarens vardag och visar hur viktiga rutinerna är för att kroppen ska klara det man begär av den, i hans fall att springa och skriva. Här möter vi en mycket disciplinerad man som är övertygad om att stora prestationer framför allt bygger på konsekvens.

En bok som fortsätter att leva

Redan när Vad jag pratar om när jag pratar om löpning gavs ut väckte den Murakamis beundrares intresse. Boken blev en stor framgång i Japan och översattes sedan till många språk, så att läsare världen över kunde ta till sig hans tankar. En del av förklaringen ligger sannolikt i enkelheten. Tonen är rak och personlig. Författaren vänder sig direkt till läsaren och delar sina tvivel, svårigheter och erfarenheter utan att försöka skydda sig. Den stora uppriktigheten skapar omedelbart närhet till författaren. Även den som inte springer kan känna igen sig i hans funderingar. Byt ut skrivandet mot måleri och boken fungerar fortfarande. Murakami skriver också öppet om sitt förhållande till åldrandet, som han vägrar låta sig nedslås av. Boken har dessutom blivit en referenspunkt i löparvärlden. Hans vittnesmål visar att utveckling mindre handlar om medfödd talang än om att upprepa ansträngningen varje dag. Det är en av bokens viktigaste lärdomar. Den realistiska synen står i kontrast till berättelser som enbart kretsar kring prestation eller tävling. Litteraturintresserade läsare får njuta av anekdoter ur mannen bakom romanernas liv och upptäcker bland annat hur den idrottsliga disciplinen direkt påverkar Murakamis skrivande. Jämförelsen mellan de två disciplinerna fungerar. Nästan tjugo år efter utgivningen är Vad jag pratar om när jag pratar om löpning fortfarande en referens för löpare och litteraturälskare. Långsiktighet och uthållighet är centrala värden. Ett tillskott som känns ovärderligt i en tid som gärna vill ha allt genast och resultat direkt …

Bokens lärdomar: disciplin och uthållighet

Bortom den självbiografiska berättelsen förmedlar Vad jag pratar om när jag pratar om löpning stillsamt många lärdomar om livet. Den första handlar om disciplin. För Murakami är de viktigaste prestationerna inte resultatet av någon plötslig inspiration, utan av ett regelbundet arbete dag efter dag. Det gäller lika mycket skrivandet som löpningen. Han betonar vikten av upprepning. Haruki Murakami sprang på den tiden, han är i dag 77 år och kan ha förändrat sin träningsmängd, tio kilometer om dagen, nästan oavsett omständigheterna. Det kunde blåsa, regna eller vara på en tjänsteresa. Hans hängivenhet till träningen väcker beundran. Enligt honom ligger den verkliga styrkan i att hålla fast vid sina vanor trots trötthet, bristande motivation och vardagens begränsningar. Boken lyfter också fram mental uthållighet. Långa distanser tvingar löparen att möta sina egna gränser. Man måste lära sig att hantera obehaget, tvivlen och lusten att bryta. Murakami skriver om det med stor humor. Han ser erfarenheten som en skola i tålamod, där man utvecklar bättre motståndskraft mot livets svårigheter. Han visar också hur den inre utforskning som löpningen innebär kan bli en värdefull källa till personlig balans. Till sist understryker boken vikten av att definiera sin egen framgång. För Murakami handlar det viktigaste inte om att slå andra, utan om att vara trogen sina egna åtaganden. Det synsättet uppmuntrar var och en att mäta sina framsteg utifrån sina egna kriterier i stället för omvärldens förväntningar.

Genom dessa reflektioner sträcker sig Vad jag pratar om när jag pratar om löpning långt bortom idrotten och löpningen. Boken erbjuder en verklig filosofi om ansträngning och uthållighet som kan tillämpas på många områden i livet. Det är sannolikt denna universella räckvidd som förklarar varför den fortfarande inspirerar läsare med de mest skiftande bakgrunder.