Framtidens kvinnliga idrottare: 450 km mot unga tjejers avhopp från idrotten

Så föddes projektet

Allt började med en siffra. Enligt Santé publique France når bara 33 % av flickorna mellan 6 och 17 år WHO:s rekommendationer för fysisk aktivitet, jämfört med 51 % av pojkarna. Skillnaden växer särskilt när barnen börjar högstadiet, en brytpunkt då flickornas idrottande minskar kraftigt. I dag utgör de nästan två tredjedelar av de unga som inte ägnar sig åt regelbunden fysisk aktivitet.

För löparna i Pack, en friidrottsklubb i Paris 12:e arrondissement som grundades för tre år sedan, blev den här verkligheten till slut ett projekt. ”Vi riktade direkt in oss på kvinnlig idrott bland unga tjejer, eftersom statistiken talar sitt tydliga språk”, sammanfattar Justine de Paoli, en av de åtta löparna.

Den ursprungliga idén var mer modest: att samla åtta löpare kring en stafett på flera hundra kilometer för att lyfta en viktig fråga. ”I början var det bara ett projekt där vi skulle vara åtta löpare. När vi började berätta om det för folk omkring oss växte det rejält. Från maj–juni tog det fart på allvar och vi började leta sponsorer”, berättar Justine de Paoli. Själva bansträckningen växte fram nästan av sig själv. ”Vi letade inom en radie på ungefär 450 kilometer. Det finns ganska många Rennesbor i gruppen, och det var så idén kom till.”

Bakom den sportsliga utmaningen finns en djupare övertygelse: att idrotten spelar en avgörande roll i utvecklingen av den egna identiteten, särskilt under tonåren. ”Idrotten har alltid varit viktig i våra liv, men vi vet att det inte är enkelt. Det finns ganska få kvinnliga förebilder som lyfts fram. Vi vill visa dem förebilder och säga att idrotten ger frihet, välmående och självständighet. Den tillför så mycket positivt. Vi vill också visa att kvinnor kan genomföra sådana här projekt, att det inte är något som är förbehållet män”, förklarar Justine de Paoli.

Det är övertygelsen om att agera tidigt, när vanor, självkänsla och synen på den egna förmågan formas, som har präglat projektet: att erbjuda tillgängliga kvinnliga förebilder, utmana stereotyper och ge unga tjejer möjlighet att tro på sin potential genom idrotten.

De åtta löparna som samlats för äventyret har mycket olika idrottsbakgrunder. Justine har hållit på med friidrott sedan gymnasiet, Elisa har sprungit sedan hon var 11 år och Eva i tio år. Marie började med gymnastik innan hon började springa för snart ett decennium sedan. Clara växte också upp på gymnastikmattorna innan hon bytte redskapen mot asfalt. Ombline har tränat triathlon och löpning i fyra år. Katell och Myriam kompletterar laget. Åtta vägar, samma startlinje.

© Elisa Combes

Förberedelser för att springa om och om igen

450 km i stafett improviserar man inte fram. Sedan slutet av augusti har de åtta idrottarna följt ett särskilt upplägg tillsammans med sin coach för att förbereda kroppen på en ovanlig uppgift. Det handlar inte om att springa snabbt eller långt, utan om att springa ofta i tre dagar.

Coachens upplägg sträckte sig över slutet av augusti och början av september. Målet var att öka veckovolymen och helst få in flera pass om dagen för att simulera upprepningen.

En logik som bygger på coachens erfarenhet ”Enligt honom är det just det som blir svårast. Vi är vana vid att springa 5 km, men att hela tiden fortsätta och börja om gör det lite mer tekniskt”, förklarar Justine de Paoli, en av löparna.

Veckovolymen ligger mellan 40 och 60 km beroende på löpare. Under den sista uppladdningen före start ingår flera pass samma dag, så att kroppen vänjer sig vid att ge sig ut igen utan att ha återhämtat sig helt.

Hur ser logistiken ut?

På vägarna följer stafetten en väloljad rutin. Löparna turas om att ta 5 km-sträckor och är aldrig ensamma: en lagkamrat följer alltid med på cykel. I närheten rullar en bil och en van bakom gruppen, men utan att ligga för tätt inpå ”vi kommer att springa mycket på bilfria gröna leder”, säger Justine de Paoli.

Natten kräver ett annat upplägg. ”På nätterna kör vi längre skift. Vi delar upp oss i lag om fyra som håller på i ungefär fyra timmar, medan de fyra andra sover. Vi har bokat två Airbnb-boenden, vilket gör att vi kan sova åtminstone fyra timmar per natt. Det innebär också att det aldrig blir något stopp.”

En stafett som aldrig stannar, men har något att förmedla

Även om banan är planerad så att stafetten aldrig ska stanna finns flera stopp inlagda för möten med unga. Tisdagen den 29 september klockan 14 är Saint-M'Hervé, en bretonsk kommun ungefär 50 kilometer från Rennes, första anhalten. Löparna besöker en grundskola innan de ansluter till en samling vid Saint-M’Hervés nautiska center, arrangerad av departementet. Där samlas högstadieflickor för att lyfta kvinnlig idrott och dess fördelar genom ett Color Run.

Målet med besöken är att gestalta förebilder som känns nära. ”Att visa helt vanliga kvinnor som börjar med idrott och visa att det faktiskt är möjligt för alla”, sammanfattar gruppen. Varje stopp kombinerar konkret en gemensam löprunda med eleverna och tid för samtal. Löparna berättar om utmaningen, idrottens fördelar och dess betydelse för självkänsla och psykiskt välmående, med stöd av några viktiga siffror. Eleverna kommer i sin tur med frågor som de har förberett tillsammans med sina lärare.

Torsdagen den 1 oktober väntar två nya stopp på den sista delen: ett besök klockan 13 på grundskolan Louis Pasteur i Clichy, följt av ett besök på högstadiet Denis Diderot i Aubervilliers, innan stafetten når Paris under dagen.

Det var däremot inte enkelt att hitta de skolor som ville samarbeta. ”Vi kontaktade så många som möjligt, men fick ganska få svar”, eftersom uppsökandet, som inleddes i maj–juni, sammanföll med perioden då skolorna successivt stängde inför sommaren. Till slut öppnades många dörrar tack vare rekommendationer och gruppens kontaktnät.

Projektets partner

Projektet Graines de sportives drivs med stöd av föreningen Alice Milliat, vars engagemang för kvinnlig idrott låg helt i linje med de åtta löparnas initiativ. ” Kvinnlig idrott är en av deras värderingar. De fastnade för vårt projekt och tyckte att det var väldigt intressant. De vill bredda och modernisera sin kommunikation, så det passade perfekt med vårt projekt”, berättar gruppen.

Stafetten har också fått en ambassadör i form av Anaïs Quemener. För henne var det särskilt viktigt att föra idrotten vidare till barnen. Inför starten ville hon skicka några ord till de åtta löparna och lyfta betydelsen av att idrotta och föra passionen vidare till de yngre.

Det jag tycker om med Graines de Sportives är viljan att agera redan när barnen är unga. Att ge tjejer förebilder som de kan identifiera sig med och visa att deras plats finns överallt där de vill vara, på en idrottsplats, en bana, en arena eller någon annanstans. Om min väg kan inspirera så lite som en enda ung tjej att våga, hålla fast vid sina mål eller fortsätta följa en dröm som i dag känns ouppnåelig, då har jag redan åstadkommit något väsentligt.

Dokumentären ska ge projektet ett längre liv

Tre dagar av löpning, hur intensiva de än blir, räcker inte för att förändra situationen på lång sikt. Därför har gruppen valt att filma hela äventyret och göra en dokumentär, tänkt som en naturlig fortsättning på stafetten. Målet är att visa filmen i skolor och på festivaler med fokus på kvinnlig idrott, som Sportives en lumière, i Lille i januari 2027.

På så sätt kan gruppen låta budskapet från Graines de sportives leva vidare långt bortom vägarna mellan Rennes och Paris och fortsätta nå nya unga tjejer. En ny upplaga? Inget är bestämt ännu. ”Vi är inte säkra, men vi stänger inte dörren”, säger gruppen, fortfarande fokuserad på de kommande kilometrarna.

Hur följer man projektet?

Stafetten med Packs åtta löpare kan följas i realtid via klubbens sociala medier, under de tre löpdagarna mellan Rennes och Paris.