Ndikumana och Behra vinner när Lille maraton gör comeback efter 31 år, Sime och Sénéchal glänser på halvmaran

Maraton herrar: Célestin Ndikumana sätter de rutinerade på plats

Under en stor del av loppet höll sig täten samlad, sannolikt för att skydda sig mot vinden. Löparna höll då ett tempo kring 2:08. Mellan kilometer 28 och 32 började klungan dras ut och krympte från ett femtontal löpare till ett tiotal.

Det var vid kilometer 32, på väg tillbaka mot Lille från söder, som loppet verkligen tog fart. Gebru Redahgne, som bar startnummer 1, drog igång striden. Tillsammans med Célestin Ndikumana ökade han stegvis farten och skaffade sig några meters försprång. Det var en attack som pågick länge och som så småningom sträckte ut täten.

Tvåmannaflykten höll i ungefär två kilometer innan två konkurrenter, bland dem Salomon Mutai, tog sig ikapp. Edwin Kiptoo anslöt sedan vid kilometer 35. Med fem man kvar duggade attackerna tätt, men pallkandidaterna höll ihop till kilometer 37.

Då valde Célestin Ndikumana att göra skillnad. Bara 24 år gammal och på sitt första maraton gick burundiern till attack strax efter parc Jean-Baptiste-Lebas. Gebru Redahgne och Salomon Mutai försökte svara, medan resten av fältet gradvis tappade kontakten. Pallen verkade nu ta form kring två rutinerade maratonlöpare och en ovanligt djärv debutant.

Ndikumana fortsatte pressa för att öka luckan. Bakom honom hängde Salomon Mutai och Gebru Redahgne med till kilometer 39, då ugandiern ökade igen. Etiopiern följde, men andraplatsen avgjordes till sist på de sista 1 500 metrarna. Utan någon egentlig spurt drog Mutai steg för steg ifrån sin rival.

Célestin Ndikumana vinner på 2:07:52, med 1:44 till godo på Salomon Mutai, som blir tvåa på 2:09:36. Gebru Redahgne fullbordar pallen på 2:09:39, bara tre sekunder bakom.

I mål var vinnaren både nöjd och slutkörd. Han underströk också hur tuffa förhållandena var: ”Jag mår bra, jag är glad. Loppet var bra, men det blåste verkligen för mycket. Jag gjorde mitt bästa, det var mycket tuffare.”

Burundi gjorde för övrigt en stark lagprestation, med Emile Hafashimana på fjärde plats på 2:10:16. Edwin Kiptoo (2:10:24) och Melese Kasa (2:10:46) kompletterar topp sex.

Maraton damer: Afera Behra ensam i en egen värld

Bland damerna var upplägget mycket enklare. Afera Behra tog snabbt täten och var aldrig hotad. Tillsammans med sin farthållare rullade hon på mot mållinjen och vann på 2:22:30.

Luckan till jagarna säger allt om hennes dominans: kenyanskan Faith Chepkoech blir tvåa på 2:35:39, mer än 13 minuter efter vinnaren. Landsmaninnan Caroline Biwott fullbordar pallen på 2:39:14. Bakom den internationella trion tog fransyskorna över. Amélia Cuvellier gör en fin fjärdeplats på 2:41:50, före Diotime Boudoussier, femma på 2:42:27.

Halvmaraton herrar: Mezgebu Sime kör över alla

Halvmaratonstarten gick ungefär tio minuter sent. Det spelade ingen roll för Mezgebu Sime, som snabbt tog täten och aldrig släppte den. Etiopiern dominerade loppet på 1:00:23, en tydlig och oemotsagd seger.

Knappt över mållinjen la han sig ner på marken, synbart slutkörd. Inget oroande dock: vinnaren hade helt enkelt tömt tankarna för att hålla farten hela vägen.

Bakom honom var striden om pallplatserna jämnare. Etiopiern Ararso Negasa Gemada blir tvåa på 1:01:37, 1:14 efter vinnaren. Kenyanen Onesmus Kipchirchir tar tredjeplatsen på 1:01:45, före tanzaniern Emanuel Dinday (1:01:58) och Naibei Kiplimo Mayebei (1:02:09).

Först bland fransmännen var Nicolas Vitré, som tog en stabil sjätteplats på 1:02:28. Redan vid kilometer 7 hade han lämnat gruppen för att fortsätta tillsammans med holländaren Nathan Houwaard, till slut sjua på 1:02:37. I mål var fransmannen nöjd med prestationen men beklagade vindens inverkan: ”Jag är jättenöjd. Jag ville springa på 1.02, men med vinden blev det svårt. Jag tror att jag var bättre än så under lättare förhållanden”. Antonin Marquant, tia på 1:03:26, avrundar den franska representationen i topp tio.

Halvmaraton damer: Mathilde Sénéchal tar ett kliv framåt

Mathilde Sénéchal gjorde starkt avtryck på halvmaran i Lille. Fransyskan vann på 1:10:12, slog sitt personbästa och bekräftade sin utveckling på distansen. Hon slog Brest-löparen Mazarine Amis, tvåa på 1:12:16 (personbästa), medan schweiziskan Romane Wolhauser fullbordar pallen på 1:13:34. Manon Evrard (1:13:43) och Laëtitia Bleunven (1:14:24) blir fyra respektive femma.

För vinnaren är tiden en belöning för ett tålmodigt upplägg. Vid vår mikrofon berättade hon om målet och om hur loppet utvecklade sig: ”Mitt mål var verkligen att gå under 1:11. Vid 5 och 10 kilometer låg jag exakt på tiden, och vid 15 låg jag 9 sekunder efter. Då bestämde jag mig för att rycka upp gruppen med killar som jag sprang med, och förvånansvärt nog kände jag mig mycket bättre de sista fem, sex kilometrarna än under resten av loppet.”

En stark avslutning som passar hennes profil: ” Så är det ofta för mig. Jag behöver en stund för att komma igång, och mot slutet går det bra. Jag kopplade bort helt, tittade inte mer på klockan, försökte bara pressa på mer och mer. Det var ett relativt lidande, det finns lopp där jag har lidit mycket mer. Jag trodde inte att jag skulle plocka så mycket tid på slutet. ”

Resultatet kommer lägligt för fransyskan, som är mitt uppe i förberedelserna inför Valencia maraton. Med 130 kilometer i benen den här veckan avslutar hon ett tungt träningsblock med ett personbästa som ger mycket självförtroende.

”Den tiden ger självförtroende. Men maraton är fortfarande krävande och väldigt speciellt. Jag hade stått och stampat på 1:11–1:12, nu är det en bra tröskel passerad. Ju fler pass eller tävlingar man staplar så här, desto lugnare kan man ge sig ut.”

Vid sidan av tiden kommer Mathilde Sénéchal också att minnas mottagandet från Lilles publik, som fanns överallt från första till sista kilometern:

Stämningen var helt enorm, det fanns inte tio meter utan någon som hejade på oss. Jag har sällan upplevt något liknande. Över 21 kilometer ger det verkligen draghjälp, man glömmer bort sig själv och låter sig bäras av ljudet.

Fransmännen mellan besvikelse och ambitioner

Alla fransmän upplevde inte samma lopp. På halvmaran kom Benoît Fanouillère 23:a på 1:06:55, långt från sitt ursprungliga mål på 1:04. Bretonen menar att han valde fel skor på en bana som fortfarande var mycket blöt.

”De fick inget grepp alls, de är supersläta, det såg jag redan efter uppvärmningen. Vinden tog i från halva loppet, det hjälpte inte heller, men jag vill inte leta ursäkter. ”

Han hade blivit pappa under veckan och rest från Bretagne med viljan att få till en bra tid. Trots besvikelsen tar han också med sig det positiva från dagen: ”Banan är grym, stämningen var fantastisk.”

På maran blev Hugo Macquet bäste fransman, 13:e på 2:19:17. För honom hade loppet en alldeles särskild krydda: han sprang på hemmaplan, inför familj och vänner, med ambitionen att bli främste fransman. ”Efter att ha tittat på startlistan och anmälningstiderna hade jag i huvudet att bli förste fransman, på hemmaplan inför familjen och kompisarna. ”

Vinden tvingade honom dock att skruva ner ambitionerna. Han hade tänkt springa på 2:16 men anpassade taktiken till tuffare förhållanden: ”Från början var målet 2:16. Med tanke på förhållandena siktade jag snarare på 2:20”. Han gick till slut under den nya gränsen, trots svårigheterna längs banan. Löparen minns också publikens energi, som ibland fick honom att dra iväg: ”Man måste passa farten, annars pressar man lite för hårt, särskilt i början, det stod otroligt mycket folk längs vägen”. Nästa mål är redan satt: ”Jag vill springa ett maraton till nästa år, på under 2:16.”

Lille har fått tillbaka sitt maraton

Bortom tider och prestationer kommer den här upplagan att minnas för folkets engagemang. Trots det nyckfulla vädret dagen innan kom tusentals åskådare för att heja fram löparna, från de första till de sista i mål. Även volontärerna spelade en avgörande roll för att comebacken lyckades.

Efter 31 år har Lille fått tillbaka sitt maraton, med en glöd som gick långt utöver idrotten. En dag av gemenskap, ansträngning och kollektiv entusiasm som visar hur mycket löpning kan samla människor. Och som redan får en att vilja se fortsättningen.