Ndikumana och Berha vinner när Lille Marathon gör comeback efter 31 år, Sime och Sénéchal glänser på halvmaraton

Maraton herrar: Celestin Ndikumana slår de rutinerade

Under en stor del av loppet höll sig täten samlad, sannolikt för att skydda sig mot vinden. Löparna låg då på ett tempo runt 2:08. Mellan kilometer 28 och 32 började klungan dras ut, från ett femtontal löpare till ungefär tio.

Det var vid kilometer 32, på vägen tillbaka mot Lille från söder, som loppet på allvar tog fart. Gebru Redahgne, med startnummer 1, drog igång attackerna. Tillsammans med Celestin Ndikumana höjde han farten steg för steg och fick några meters försprång. En ihärdig offensiv som efter hand sprängde täten.

Tvåmannaflykten höll i ungefär två kilometer innan två löpare, bland dem Salomon Mutai, tog sig ikapp. Edwin Kiptoo anslöt sedan vid kilometer 35. Med fem man kvar duggade attackerna tätt, men pallkandidaterna höll ihop till kilometer 37.

Då valde Celestin Ndikumana att avgöra. Bara 24 år gammal och på sitt första maraton gick burundiern till attack strax efter parc Jean-Baptiste-Lebas. Gebru Redahgne och Salomon Mutai försökte svara, medan de andra gradvis tappade kontakten. Pallen verkade ta form kring två rutinerade maratonlöpare och en ovanligt djärv debutant.

Ndikumana fortsatte att öka avståndet. Bakom honom hängde Salomon Mutai och Gebru Redahgne med till kilometer 39, då ugandiern gjorde ännu en acceleration. Etiopiern följde, men andraplatsen avgjordes till sist på jämn fart under de sista 1 500 metrarna. Utan någon egentlig spurt drog Mutai steg för steg ifrån sin rival.

Celestin Ndikumana vinner på 2:07:52, 1 minut och 44 sekunder före Salomon Mutai, som blir tvåa på 2:09:36. Gebru Redahgne fullbordar pallen på 2:09:39, bara tre sekunder bakom.

I mål var vinnaren nöjd men märkbart trött. Han underströk också hur tuffa förhållandena var: ”Jag mår bra, jag är glad. Loppet var bra, men det blåste verkligen för mycket. Jag gjorde mitt bästa, det var mycket svårare.”

Burundi gjorde för övrigt en stark lagprestation, med Emile Hafashimana på fjärde plats på 2:10:16. Edwin Kiptoo (2:10:24) och Melese Kasa (2:10:46) fullbordar topp sex.

Maraton damer: Afera Berha i en klass för sig

Hos damerna blev förloppet betydligt enklare. Afera Berha tog snabbt täten och var aldrig hotad. Tillsammans med sin farthållare rullade hon på ända fram till mållinjen och vann på 2:22:30.

Avståndet till förföljarna säger allt: kenyanskan Faith Chepkoech blir tvåa på 2:35:39, mer än 13 minuter efter segraren. Landsmaninnan Caroline Biwott fullbordar pallen på 2:39:14. Bakom den internationella trion tog fransyskorna över. Amélia Cuvellier gör en fin fjärdeplats på 2:41:50, före Diotime Boudoussier, femma på 2:42:27.

Halvmaraton herrar: Mezgebu Sime kör över alla

Starten på halvmaraton gick ungefär tio minuter sent. Ett missöde utan betydelse för Mezgebu Sime, som snabbt tog täten och aldrig släppte den. Etiopiern dominerade loppet på 1:00:23, en klar och oemotsäglig seger.

Knappt hade han passerat mållinjen förrän han la sig ner på marken, synbart slutkörd. Inget att oroa sig för: segraren hade helt enkelt tömt tankarna för att hålla farten hela vägen.

Bakom honom var kampen om pallplatserna jämnare. Etiopiern Ararso Negasa Gemada tar andraplatsen på 1:01:37, 1 minut och 14 sekunder efter vinnaren. Kenyanen Onesmus Kipchirchir klättrar upp på pallens tredje plats på 1:01:45, före tanzaniern Emanuel Dinday (1:01:58) och Naibei Kiplimo Mayebei (1:02:09).

Först av fransmännen var Nicolas Vitré som blev en stark sexa på 1:02:28. Redan vid kilometer 7 hade han lämnat gruppen för att fortsätta tillsammans med nederländaren Nathan Houwaard, som till slut blev sjua på 1:02:37. I mål var fransmannen nöjd med sin insats, men beklagade vindens inverkan: ”Jag är jättenöjd. Jag ville springa på 1:02, men med vinden var det svårt. Jag tror att jag var bättre än så under lättare förhållanden”. Antonin Marquant, tia på 1:03:26, avrundar det franska resultatet i topp tio.

Halvmaraton damer: Mathilde Sénéchal tar ett kliv framåt

Mathilde Sénéchal satte sin prägel på halvmaraton i Lille. Fransyskan vann på 1:10:12, ett nytt personbästa som bekräftar hennes utveckling på distansen. Hon sprang före Mazarine Amis från Brest, Mazarine Amis, tvåa på 1:12:16 (personbästa), medan schweiziskan Romane Wolhauser fullbordar pallen på 1:13:34. Manon Evrard (1:13:43) och Laëtitia Bleunven (1:14:24) blir fyra respektive femma.

För segraren är tiden belöningen för ett lopp byggt med tålamod. I vår mikrofon berättade hon om sitt mål och om hur loppet utvecklade sig: ”Mitt mål var verkligen att gå under 1:11. Vid 5 och 10 kilometer låg jag precis på tid, och vid 15 var jag 9 sekunder efter. Då bestämde jag mig för att skaka om killgruppen jag sprang med, och förvånansvärt nog kände jag mig mycket bättre de sista fem, sex kilometrarna än under resten av loppet.”

En stark avslutning som passar hennes profil: ” Så är det ofta för mig. Jag behöver lite tid för att komma igång, och mot slutet går det bra. Jag kopplade bort helt, tittade inte längre på klockan, försökte bara pressa på mer och mer. Det var ett relativt lidande, det finns lopp där jag har lidit mycket mer. Jag trodde inte att jag skulle knipa så mycket tid på slutet. ”

Resultatet kommer lägligt för fransyskan, som är mitt uppe i förberedelserna inför Valencia Marathon. Med 130 kilometer i benen den här veckan avslutar hon ett tungt träningsblock med ett mycket uppmuntrande personbästa.

”Den här tiden ger självförtroende. Men maraton är fortfarande krävande och så speciellt. Jag har stampat kring 1:11–1:12, nu är ett bra steg taget. Ju fler pass eller tävlingar man staplar så här, desto lugnare kan man gå in i det.”

Vid sidan av tiden minns Mathilde Sénéchal också mottagandet från publiken i Lille, som fanns överallt från första till sista kilometern:

Stämningen var helt enorm, det fanns inte tio meter utan någon som hejade på oss. Jag har sällan upplevt en sådan atmosfär. Över 21 kilometer lyfter det verkligen, man tänker bort sig själv och låter ljudet bära en.

Fransmännen mellan besvikelse och ambitioner

Alla fransmän upplevde inte samma lopp. På halvmaraton blev Benoît Fanouillère 23:a på 1:06:55, långt från sitt ursprungliga mål på 1:04. Bretonen menar bland annat att han valde fel skor på en bana som fortfarande var mycket blöt.

”De greppade inte alls, de är supersläta, jag märkte det redan efter uppvärmningen. Vinden tog i från halva loppet, det hjälpte inte heller, men jag vill inte leta ursäkter. ”

Han blev pappa under veckan och hade rest från Bretagne med ambitionen att ta en tid. Trots besvikelsen lyfter han också fram det positiva från dagen: ”Banan är grym, stämningen var fantastisk.”

På maraton blev Hugo Macquet bäste fransman, på 13:e plats på 2:19:17. För honom hade loppet en alldeles särskild laddning: han sprang på hemmaplan, inför familj och vänner, med ambitionen att bli först av fransmännen. ”Efter att ha tittat på startlistan och anmälningstiderna hade jag i huvudet att bli bäste fransman, på hemmaplan inför familjen och kompisarna. ”

Vinden tvingade honom dock att sänka ambitionerna. Från början siktade han på 2:16, men anpassade taktiken efter de tuffare förhållandena: ”Från början var målet 2:16. Med tanke på förhållandena siktade jag snarare på 2:20”. Han kom till slut in under den nya gränsen, trots svårigheterna längs banan. Löparen minns också publikens energi, som ibland fick honom att dra iväg: ”Man måste se upp med farten, annars pressar man lite för hårt, särskilt i början, det var en imponerande mängd folk längs vägen”. Målet framåt är redan satt: ”Jag vill springa ett maraton till nästa år, på under 2:16.”

Lille fick tillbaka sitt maraton

Bortom tider och prestationer kommer den här upplagan att minnas för folkets engagemang. Trots det nyckfulla vädret dagen före ställde tusentals åskådare upp för att heja fram löparna, från de första till de sista i mål. Även funktionärerna och volontärerna spelade en avgörande roll för att comebacken lyckades.

Efter 31 år har Lille fått tillbaka sitt maraton, med en glöd som gick långt utanför det rent sportsliga. En dag av gemenskap, ansträngning och kollektiv entusiasm, som visar hur mycket löpning kan samla människor. Och som redan nu väcker lust att se fortsättningen.