Palestina Marathon är tillbaka 2026

Den senaste upplagan av Palestina Marathon arrangerades 2023, bara några månader före oktoberhändelserna samma år, som kastade in landet i en allt intensivare konflikt. Nu återkommer loppet 2026, som ett uttryck för ett mod och en motståndskraft värd all beundran. Marathons.com fick möjlighet att tala med loppets arrangör Mahmoud Al-Haddar och den palestinska löparen Lisa Amer.

Den 10 mars 2023 deltog Lisa Amer i sin sjätte upplaga av Palestina Marathon. Den palestinska löparen kunde knappast ana att hon efter loppet skulle behöva vänta i mer än tre år på att åter stå på startlinjen, nästa upplaga är planerad till den 17 april 2026. Det här loppet har en särställning i idrottsvärlden. Det startades 2013 som en protest mot den israeliska ockupationen av Västbanken, som har pågått sedan 1967 och enligt FN och en stor del av det internationella samfundet är olaglig. För de 3,3 miljoner palestinier som bor i området innebär situationen en vardag präglad av krig och ständiga spänningar.

Varken vuxna eller barn kan undvika identitetskontroller och militära vägspärrar. Verkligheten begränsar vardagslivet, arbetet och tillgången till vård och universitet. Västbankens invånare lever isolerade i en värld av ständiga spänningar. Palestina Marathon föddes som en protest mot denna apartheid. Loppet handlar om mer än att främja frihet. Det är ett verktyg för att verka för rörelsefrihet för Västbankens invånare och allas rätt att springa. År 2013 deltog 700 löpare. Den 17 april väntas flera tusen komma till Betlehem för att starta i Palestina Marathon och visa en leende och positiv bild av landet.

Mahmoud, kan du berätta om loppets historia?

Vi arrangerade den första upplagan 2013, med samma mål som i dag: att kämpa för vår rörelsefrihet och vår rätt att springa. Sedan fortsatte vi att arrangera loppet fram till coronapandemin, som tvingade oss att göra ett två år långt uppehåll. Vi återkom 2023, men sedan stoppade kriget allt igen. 2026 blir förhoppningsvis den tionde upplagan av Palestina Marathon. Jag hoppas verkligen att den kan genomföras och bli ett fint ögonblick för alla. Ända sedan starten har vi behövt vara uppfinningsrika och modiga, eftersom det inte finns tillräckligt med utrymme på Västbanken för att genomföra ett helt maraton utan att stöta på militära vägspärrar. Därför springer vi två varv för att komma upp i maratondistansen.

Redan från början var det här alltså mycket mer än bara ett lopp ...

Sedan 2013 har loppet varit ett fredligt sätt att uppmärksamma den brist på rörelsefrihet som de israeliska styrkorna påtvingar palestinierna. Det är maratonets viktigaste budskap. Men loppet är också ett sätt att göra den palestinska kulturen känd, att berätta om våra liv, lyfta fram vår gästfrihet och naturligtvis främja dialog och förståelse mellan kulturer. Rörelsefriheten är loppets centrala budskap, men det handlar om mycket mer än så. Loppet startar och går i mål vid Födelsekyrkan, en fredssymbol för människor över hela världen. Banan passerar sedan flera kritiska platser, bland annat längs muren och genom två flyktingläger. Vi vill fortsätta att göra vår situation känd och rikta strålkastarljuset mot den.

Sedan 2013 har loppet varit ett fredligt sätt att uppmärksamma den brist på rörelsefrihet som de israeliska styrkorna påtvingar palestinierna. Det är maratonets viktigaste budskap. Det är också ett sätt att göra den palestinska kulturen känd.
Mahmoud Al-Haddar

Vilka är de största utmaningarna inför nästa upplaga?

Vi möter alltid samma utmaningar, eller snarare samma situation, inför varje upplaga ... I takt med att konflikten har förvärrats och situationen i Palestina blivit allt svårare har nya kontrollstationer, nya gränser och nya grindar tyvärr tillkommit. Vardagen är kaotisk. Vi vet aldrig exakt när grindarna öppnas eller om en vägspärr går att passera. Upplagan 2026 blir inget undantag. Det är också en enorm logistisk utmaning med de rörelsebegränsningar som påtvingas oss, alla tillstånd som krävs och begränsad tillgång till olika områden. Palestinier från Gazaremsan måste söka tillstånd för att komma till Västbanken, och många får avslag. Alla arabiska deltagare kan inte ta sig in för att delta i Palestina Marathon. Internationella deltagare måste få ett tillstånd eller ansöka om visum via israeliska webbplatser för att kunna delta i maratonloppet i Palestina. Till det kommer alla materiella begränsningar som blockaden medför. Ett exempel är vår tidtagningsutrustning, som skadades av israeliska styrkor. Det innebar en förlust på 30 000 euro, och vi får inte importera ny utrustning. Utmaningen är enorm, men solidariteten i vår gemenskap är också det.

Berätta om den här gemenskapen ...

Vi har många samarbetspartner som sluter upp kring loppet: lokala föreningar, ett stort antal volontärer och mer än 20 partnerorganisationer, däribland Right to Play, Röda korset och PCRF. På tävlingsdagen har vi över 500 volontärer och omkring 200 volontärer under veckan före loppet, när nummerlapparna delas ut under flera dagar och på olika platser. Det kräver mycket arbete och tålamod. Vi är mycket stolta över vår gemenskap och försöker starta nya initiativ för att stärka den, framför allt bland unga. Därför har vi lanserat nya lopp för att locka ännu fler deltagare: ett 5-kilometerslopp i skogen och ett familjelopp.

På bilderna från loppet syns många kvinnor och unga deltagare ...

Mahmoud Al-Haddar : Ja, och det är fantastiskt! I den senaste upplagan 2023 var hälften av deltagarna kvinnor och hälften män, räknat över alla lopp som ingick i Palestina Marathon. Det gör en glad. Ända sedan loppet startade har kvinnor och unga varit otroligt motiverade.

Lisa Amer : Den statistiken från 2023 gjorde mig väldigt glad, eftersom ni känner till den traditionella kulturen här. Det är inte alltid självklart för kvinnor att springa på gatorna. Det är en väldigt fin bild av vårt land och visar också vilka kamper som förs här.

Vilka känslor väcker loppet hos dig, Lisa?

Lisa Amer : Jag har sprungit halvmaraton sex gånger efter att ha börjat med 10 kilometer 2013. Det här loppet betyder väldigt mycket för mig, och jag är verkligen ledsen över att det inte har kunnat arrangeras de senaste två åren. I mars har det gått tre år. Det är svårt för oss som idrottare, eftersom vi inte har något som motiverar oss att träna mer. Vi tränar utan ett tydligt mål. Men jag fortsätter att träna, eftersom jag hoppas att vi en dag ska kunna samlas och springa tillsammans igen. Jag hade turen att få springa ett lopp i Dubai, men det kan aldrig mäta sig med känslan jag får när jag springer i Betlehem, hemma hos oss. Vårt maraton har en särskild betydelse och är förstås väldigt känslosamt. Det är något helt annat än att bara springa för att vinna en pokal. Dessutom älskar jag stämningen i Palestina Marathon, musiken, sångerna och de traditionella danserna. Alla hejar på alla. Barnen längs gatan och de äldre som sitter utanför sina hus och ler när vi springer förbi. Det är en fantastisk känsla. Varje gång jag når mållinjen gråter jag. Även om jag inte vinner känner jag att jag har åstadkommit något speciellt. Jag planerar att springa hela maratondistansen när jag fyller 40. Just nu är jag 36. Jag hoppas kunna springa ett helt maraton de kommande åren, men även i år blir det halvmaraton.

Och alla löpare som kommer från hela världen?

Lisa Amer : Redan idrottsligt är det ett enormt privilegium att få tävla tillsammans med internationella löpare, eftersom vi inte enkelt kan lämna landet för att springa andra lopp. De utländska löparna är oftast väldigt uppmuntrande och vänliga mot oss. De är ofta glada över att ha kommit hit för vår skull och för att visa att de står på vår sida. Det är väldigt fint och betyder mycket för vårt folk.

Mahmoud Al-Haddar: De är oerhört viktiga för oss. De ger kraft åt vår sak. Genom Palestina Marathon får vi göra våra röster hörda i världen. Det är också fint att de kan komma hit och skriva sin egen historia med Palestina och dess invånare. De internationella löparna väljer att komma till Palestina trots svårigheterna, eftersom de inte bara deltar i ett idrottsevenemang. De är inte här för att slå rekord. De ställer sig upp för rörelsefrihet, värdighet och rättvisa. Deras närvaro skickar ett kraftfullt budskap till världen.

Vilka vardagssituationer möter ni och vill vittna om genom loppet?

Mahmoud Al-Haddar: Vardagen är väldigt kaotisk. Vi vet aldrig vad som ska hända. Vi kan inte ta oss från en stad till en annan på grund av kontrollstationerna och de nya grindarna. Vi vet aldrig när de är öppna. Det är vårt liv. Jag kan ge ett väldigt personligt exempel från förra veckan. Mina barn lekte på en plats nära vårt hem. Utan någon anledning, åtminstone ingen uttalad, tog israeliska styrkor över hela området och började kasta gasgranater. Vi lever i ständig beredskap. Just när jag pratar med er ser jag hela staden och bosättningarna på bergen genom mitt fönster. FN och en majoritet av det internationella samfundet betraktar dessa bosättningar som olagliga. Vi har inte många platser där vi kan roa oss eller leka med barnen. De förstår situationen och är väldigt kloka. De lever mitt i den och ser den med egna ögon. Även om jag försöker ljuga för dem och säga « oroa dig inte, var inte rädd, allt är bra» vet de oftast att det inte är sant. De söker sanningen.

Lisa, hur får du ihop träningen med ditt privatliv?

Jag är singel, så det gör redan saker och ting lite enklare. Jag har ett krävande arbete som slutar sent. Därför tränar jag på kvällen, men i Palestina är det inte enkelt att springa på kvällen, eftersom oförutsedda händelser ibland inträffar. Jag är ofta trött, men fortsätter ändå att springa. Jag måste hitta på nya rundor för att undvika farliga områden och få ihop mina kilometer. Det är mentalt tufft, men jag lyckas. Jag hittar på rundor i mitt område. Ibland springer jag varv på varv för att åtminstone komma upp i 10 kilometer. Ibland springer jag på en fotbollsplan tillsammans med en grupp, men ute på gatan springer jag ensam.

När började du springa?

Jag började springa i skolan, men började fokusera på löpningen på allvar när jag var 29 år. Det är ganska nyligen. Jag har generellt bra uthållighet och tycker om att springa. Motivationen växte ytterligare under coronapandemin. Vi hade verkligen ingenting att göra, inget gym, ingenting. Att springa på gatorna var det enda alternativet.

Du måste ha inspirerat andra ...

Ja! När jag springer i parken finns det alltid små flickor som vill följa med mig. Om jag inte kommer en dag blir de arga (skratt). Det är väldigt fint. De ber till och med sina föräldrar att ta med dem dit vid den tiden.

Loppet går i april 2026. Vilka är nästa steg?

Mahmoud Al-Haddar : Vi försöker hitta lösningar eftersom det är svårt för alla att ta sig hit. Före den här intervjun arbetade vi tillsammans med teamet med möjligheten att arrangera ett virtuellt lopp för alla människor i världen som vill delta på distans. Jag hoppas att vi snart kan öppna anmälan till loppet. Vi har mycket kontakt med grupper i Frankrike, Danmark och Tyskland som gärna vill delta men inte kan komma, bland annat på grund av de tillstånd som krävs. Palestine Virtual Race kan alltså bli verklighet snart. Vi kommer naturligtvis också att fortsätta marknadsföra Palestina Marathon via vår Facebooksida och lokala medier samt ordna möten med våra partner för att fira den tionde upplagan. Vi försöker göra något för att stärka de lokala initiativen. Det finns också en viktig sak som jag inte har nämnt: loppet kommer att starta i Gaza, inte härifrån. Personerna som ger startsignalen kommer att befinna sig i Gaza.