Etiopien, löpningens andra stormakt

Etiopien har länge varit ett land av mästare. Kenya nämns ofta som maratonvärldens främsta nation, men Etiopien har inget att skämmas för i jämförelsen med grannen. Dagens resultat talar sitt tydliga språk. Tamirat Tola, född 1991 i Sebeta, vann det senaste olympiska maratonloppet i Paris och satte samtidigt banrekord med 2:06:26. På damsidan är Tigist Assefa ett av de stora namnen. I sitt första olympiska maraton i Paris tog Addis Abeba-födde Assefa silver efter en mäktig kamp om segern mot Sifan Hassan, den nederländska superstjärnan som själv är född … i Etiopien. Från New York via Berlin till London finns de etiopiska löparna fortfarande med i toppen. Men hur långt tillbaka sträcker sig traditionen?

Den etiopiska löpningens historia

Den moderna löpningens historia i Etiopien börjar på allvar med Abebe Bikila, som blev en legend efter OS i Rom 1960. Han återvände från Europa med guld och blev landets första olympiska medaljör. Fyra år senare upprepade han bedriften vid OS i Tokyo. Bikila blev en idol för ett helt folk som länge kämpat för sin frihet. Etiopiens historia är sedan flera århundraden tillbaka fylld av konflikter med grannländer och interna uppror. Landet stod en period under hot från Italien, men har alltid kämpat för sin självständighet och utveckling, inte minst under kejsar Haile Selassies styre. Han närvarade också vid begravningen av nationalidolen Abebe Bikila 1973. Precis som grannlandet Kenya har Etiopien högt belägna platåer. Addis Abeba ligger på 2 355 meters höjd, vilket stimulerar produktionen av röda blodkroppar. En stark uthållighetskultur växer fram naturligt i ett land där vissa barn måste springa flera kilometer till skolan. Det låter kanske lite som en kliché, men legenden Haile Gebrselassie berättade att han som barn sprang mer än tio kilometer till skolan varje dag, med skolväskan på ryggen. Det formade hans löpsteg och hans förmåga att hålla farten länge. Det var också under hans era, mellan 1990 och 2000, som Etiopien befäste sin position i världstoppen. Haile Gebrselassie blev fyrfaldig världsmästare på 10 000 meter, tog två olympiska guld, i Atlanta 1996 och Sydney 2000, och innehade under en period världsrekordet på maraton med 2:03:59. Han skrev in sig i friidrottshistorien med sin karisma, utöver sina häpnadsväckande resultat. 

Samtidigt tog de etiopiska kvinnorna plats i världseliten. Fatuma Roba blev 1996 den första afrikanska olympiska maratonmästaren, följd av Elfenesh Alemu och Derartu Tulu. Tulu blev 1992 den första afrikanska kvinnan att vinna OS-guld på 10 000 meter. Tirunesh Dibaba och Meseret Defar satte också sin prägel på 2000-talet, både på bana och landsväg. Tirunesh Dibaba, världsmästare 2015 och olympisk silvermedaljör 2016 på 1 500 meter, vann bland annat Chicago Marathon 2017 på 2:18:31. Hennes personliga rekord är 2:17:56, satt i London samma år.

Dagens etiopiska stjärnor på de längre distanserna

Etiopien har inte bara ett storslaget förflutet. Landet fortsätter att ta topplaceringar i de stora maratonloppen. Trots sina 43 år håller Kenenisa Bekele fortfarande fast och är en självklar profil i startfältet. 2024 blev han tvåa i London Marathon på 2:04:15. Många har fortfarande hans imponerande 2:01:41 i Berlin 2019 i färskt minne. Bakom honom tar en ny generation plats, med löpare som Tamirat Tola, världsmästare i maraton 2022 och olympisk guldmedaljör i Paris 2024, samt Sisay Lemma, som vann London Marathon 2021. Lemma tog också hem Boston Marathon 2024.

© adidas / London Marathon

På damsidan är Etiopien en verklig supermakt. Tigist Assefa skrev historia i september 2023 när hon slog världsrekordet på maraton för kvinnor i Berlin med 2:11:53. Rekordet är numera slaget och innehas av Ruth Chepngetich på 2:09:56, men Tigist är fortfarande med i toppen. Bland annat vann hon London Marathon 2025. Vid hennes sida finns Letesenbet Gidey, världsrekordhållare på 5 000 och 10 000 meter, som etablerat sig som en av de mest dominerande löparna på medeldistans och landsväg. Och så Almaz Ayana, en av de mest talangfulla långdistanslöparna genom tiderna. I Rio blev hon olympisk mästare på 10 000 meter och satte världsrekord med 29:17,45. Hon tog även brons på 5 000 meter och har sedan gjort en stark övergång till landsvägen, med 2:17:19 i sitt första maraton i Amsterdam 2022. 

På både herr- och damsidan är listan lång över etiopiska löpare som glänser på bana och landsväg.

Dagens utmaningar

Trots framgångarna står Etiopien inför flera utmaningar om landet ska behålla sin position i löparvärlden. Jämför man med Kenya blir bristen på infrastruktur och institutionellt stöd tydlig. Den historiska rivalen tycks ha ett försprång när det gäller utvecklingen, och avståndet kan växa under de kommande åren, särskilt om fler varumärken fortsätter att söka sig till kenyanska Iten, som Kiprun gjorde 2023. För Etiopien handlar det om att ta vara på sina exceptionella resultat och arvet efter Haile Gebrselassie. Den tidigare maratonikonen startade 2009 Yaya Village, ett träningscenter nära Addis Abeba för elitidrottare. Ytterligare ett center öppnade 2013, cirka 25 minuter från huvudstaden, på 2 700 meters höjd. En annan av landets superstjärnor, Kenenisa Bekele, har byggt en friidrottsbana och öppnat ett hotell med 30 rum för att ge löpare som väljer hans center bästa möjliga vistelse.

Utöver dessa två initiativ är landet sämre organiserat på förbundsnivå, och sponsorerna är färre än inom kenyansk friidrott. Vägen till den absoluta eliten är därför mer begränsad. Och bortom idrotten är den politiska situationen i Etiopien mycket instabil. Flera konflikter pågår i landet och relationerna med grannarna Eritrea, Somalia och Egypten är ofta komplicerade.

I detta mycket osäkra läge kan man inte annat än uppskatta Haile Gebrselassies vilja att fortsätta satsa på utbildning för att hjälpa landets unga. Nationalikonen har startat flera skolor i landet under det senaste decenniet. En stor mästare. En stor människa som försöker överbrygga de motsättningar som har låst fast Etiopien alldeles för länge.