Rilès i ”Survival Mode” under sitt vansinniga 24-timmarslopp på löpband

Ett imponerande 24-timmarslopp som konstverk

Rapparen Rilès, en självlärd artist som producerar och komponerar sina låtar på egen hand, har i flera år utmärkt sig som en unik röst på musikscenen. Den 8 och 9 februari slog han till ordentligt. Han hade meddelat det i sociala medier och genomförde det också: ett 24-timmarslopp på löpband, utan pauser och utan musik. Det skedde bara några veckor efter släppet av hans senaste album Survival Mode, fem år efter det föregående. Han försatte sig själv i ”överlevnadsläge” och introspektion.

Ett löpband stod i ett vitt rum mitt i en glasbur under takfönstret på espace Commines i Paris tredje arrondissement. Dekorationerna var få: bara ett tidtagarur framför löparen, i en så avskalad miljö som möjligt. Bakom löpbandet stod tre enorma, skoningslösa cirkelsågar, märkta med romerska siffror som på en klocka. Där sprang han i den nästan kirurgiska miljön i 24 timmar och 3 minuter, totalt 205,22 km, vilket motsvarar ett tempo på 7:02 min/km. Evenemanget var öppet för publik och sändes live på Youtube och Tiktok, för att ge konstnären stöd under verket. Artisten stannade aldrig under de 24 timmarna, inte ens för att äta, dricka eller gå på toaletten. Hans team skymde honom vid behov bakom ett svart lakan.

Tre års träning, råd från ultralöpare och en järnvilja

Musikern tränade målmedvetet i tre år och genomförde flera löppass på 4, 5, 6 och 9 timmar, alltid på löpband, utan att gå över 12 timmar. Den 1 januari 2025 sprang han 100 km på löpband på 9 timmar och 24 minuter, i 5:38 min/km, utan distraktioner och förstås utan att stanna. Den 24 januari avverkade artisten återigen 119 km på 12 timmar och 11 minuter, i 6:00 min/km, fortfarande utan pauser och i tystnad. Under förberedelserna förkroppsligade han albumets anda. Rilès förändrades fysiskt: han gick ner mycket i vikt och klippte håret, trots att det långa håret hade blivit hans kännetecken. En fysisk förändring för att gestalta en explosiv comeback på musikscenen.

Rapparen såg till att omge sig med de bästa. Han fick värdefulla råd från ultralöpare som litauern Aleksandr Sorokin, världsrekordhållare på 100 km, 6, 12 och 24 timmar, samt fransyskan Stéphanie Gicquel, som nyligen satte franskt rekord på 24 timmar på bana. Därutöver fick han hjälp av Thomas Lepers (medlem av det franska 24-timmarslandslaget), Matthieu Bonne (flerfaldig världsmästare i flest tillryggalagda kilometer till fots under sex dagar, på cykel under sju dagar och i den längsta simningen utan pauser), Nick Coury (ultralöpare) och den legendariske ultradistanslöparen Yiannis Kouros.

Under de sista träningsveckorna vittnade hans Strava-kurvor om ett kompromisslöst engagemang. I december och januari låg veckovolymen exempelvis på mellan 150 och 246 km, och nästan allt genomfördes på löpband. Det motsvarar mellan 12 och 22 timmars träning i veckan. En veckovolym som får många kilometerjägare att blekna av avund, även om artisten själv säger att han inte ser sig som elitidrottare.

En metafor för det mänskliga tillståndet och en högst personlig introspektion

Sångaren upptäckte en passion för löpningen, som han tänker behålla som livsstil och som det bästa sättet att värna sin mentala hälsa. Dagen efter sitt ”Survival Run” tackade Rilès sina nya Strava-följare i ett mycket ödmjukt meddelande: ”Jag hade inte väntat mig så mycket uppmärksamhet kring de här 24 timmarna, tack. Jag är ingen idrottare att följa, andra är mycket bättre än jag. Nu återgår jag till mitt vanliga schema, men jag kommer aldrig att sluta springa. Det hjälper mig att tänka och hantera mina demoner ” Sedan dess har sångaren lämnat löpbandets monotoni bakom sig för längre pass på 20–30 km utomhus. Den självlärde artisten berättade dessutom i Youtube-programmet The Code att överlevnadsläget gestaltar hans motståndskraft och återuppbyggnad efter mörka perioder i livet, som flera år tidigare ledde honom till ett självmordsförsök. Till slut fann Rilès sin balans i löpningen.

Denna konstnärliga, filosofiska och idrottsliga prestation symboliserar för sångaren ”en symbol för det moderna mänskliga tillståndet, ett ständigt lopp där framåtrörelsen bara är en illusion”. Rilès valde också att spela in videon till låten ”Dead or Alive” bara några minuter efter att ha genomfört sin vansinniga utmaning.

Å ena sidan är löpbandet en metafor för livets ständiga lopp och mer specifikt för människans moderna tillstånd, där framåtrörelsen i slutändan bara är en illusion. Å andra sidan symboliserar sågarna ”de sociala och personliga påtryckningar som får oss att fortsätta längre trots trötthet, smärta eller rädsla” (citat från texten som ackompanjerade livesändningen). Genom löpningen förkroppsligar artisten själv albumets anda och testar sin mentala förmåga att överträffa sig fysiskt i en situation som närmar sig överlevnad.

De sista timmarna blev outhärdliga för artisten

Klädd i svart från topp till tå, med texten ”Survival Mode” på ryggen, och i ett par New Balance Fresh Foam X More V4 avslutade rapparen med blodiga fötter, domningar i händerna och kräkningar. Men inget fick honom att stanna, trots att han kände att han höll på att svimma efter 22 timmar. Rilès erkände att bedriften var tuffare än han hade föreställt sig, särskilt under de sista timmarna.

Han publicerade två bilder av sitt ansikte på Instagram, en före utmaningen och den andra, slående, efteråt. Med ansiktet märkt av ansträngningen berättade han att han gick ner 4 kg under prestationen, vilket motsvarar mellan 10 000 och 14 000 förbrända kalorier.

Genom detta verk, som han beskriver som både fysiskt och konstnärligt, förkroppsligar rapparen själv andan i sitt senaste album Survival Mode: att överträffa sig själv oavsett svårigheterna, i ett samhälle där vi söker komfort och flyr från det som är svårt. Han väcker därmed frågor om kampen mot sig själv, att lämna sin komfortzon, motståndskraft och människans fysiska såväl som psykiska gränser.