Varför tror ingen på dig när du säger ”Jag springer bara för att det är kul”?

Men varför då? Varför lockar löpningen inte alla? Vad är det som kan avskräcka?

’1 – Trauman från skolans löpning

Minns du idrottslektionerna på högstadiet och gymnasiet? De påtvingade terrängloppen i regnet på onsdagarna, de tre 500-metersloppen på gymnasiets idrottsprov? Allt för att sedan gå tillbaka till historielektionen svettig och fortsätta dagen. För vissa innebär löpning att frivilligt återvända till det helvetet.

’2 – Början är aldrig enkel

Nej, de första stegen i löparskorna är inte direkt enkla. Få uppskattar de allra första stegen. De första rundorna är otacksamma, långa och smärtsamma. Där vissa ser tillfredsställelsen i att utvecklas, möter andra en mur som verkar omöjlig att ta sig igenom.

’3 – Intervaller, varför då?

VMA-pass och block i maratonfart har inte särskilt många anhängare. Även om det är sådana pass som får dig att utvecklas kostar de på för kroppen. Löparna är svettiga, trötta och andfådda … Utifrån är det svårt att förstå hur det skulle kunna vara njutbart, och ändå är det så.

’4 – Svett är (inte) sexigt

Efter rundan vet man knappt om det är svett eller om det har regnat under passet. Vissa hävdar visserligen att ”svett är sexigt”, men det faller inte alla i smaken, vilket är lätt att förstå. Sedan när är det njutbart att vara röd och genomblöt?

’5 – Att springa i timmar

Ett halvmaraton, ett maraton, ett traillopp … I stort sett pågår alla de här loppen i minst en timme och kan hålla på betydligt längre. Maratonlöpare springer till exempel i allt från två timmar, för de främsta, till sex timmar. Vissa traillopp kan pågå betydligt längre än ett dygn. Går det ens att förstå? Att springa i timmar för en tröja och/eller en medalj kan verka fullständigt obegripligt för vissa, som undrar var det roliga egentligen finns.

’6 – Zombier på loppen

Startfältet är alltid en riktig skådeplats där man kan få se alla möjliga situationer. Kollapser, fall, gråt, bandage, haltande … Löparen kan vara rejält tilltufsad ute på banan. Då är det svårt att tro att det känns särskilt härligt.

’7 – Att springa utan anledning

För vissa är löpning inte riktigt en aktivitet om den inte kombineras med något annat. En hund, en boll, en fotbollsmatch eller något annat. Att springa kan verka helt meningslöst.

Kära löparvänner, nu förstår ni kanske bättre varför vissa inte tror på er när ni säger: ”Jag springer för att det är kul.” 

| Maratontävlingar i Frankrike, här.