Olivier Bessy: ”Vi söker intensitet i livet, och löpningen erbjuder just det”

Vilken relation har du till löpningen?

Jag har en passionerad relation till löpningen, den har funnits i mig i 50 år. Jag har gått igenom löpningens alla perioder: jag började i klubb på bana, fortsatte med terränglöpning och landsvägslopp, och gick sedan vidare till trail och ultra. I dag, när jag är 67 år, springer jag för att få en stund av meditation. Jag tar på mig löparskorna så fort jag känner att jag behöver det.

Varför började du intressera dig för löpning inom ramen för ditt arbete?

Först var jag lärare i idrott och därefter fortsatte jag min utbildning som lärare och forskare vid en UFR STAPS. Jag skrev en avhandling om ”Kropps- och formkulten”. 1981 ville jag börja arbeta med löpning eftersom jag redan var en hängiven löpare och kände att något höll på att hända kring den här disciplinen. 1994 studerade jag Marathon du Médoc och skrev en bok till loppets tioårsjubileum. Sedan skrev jag en serie böcker som undersöker disciplinen, eftersom man inte kan förstå vad den är i dag utan att förstå vad som hände tidigare.

I dag söker löpare flexiblare och öppnare sociala sammanhang. Tack vare sociala medier och ny teknik går det dessutom att prestera utan att vara med i en klubb.

I din bok ”Courir de 1968 à nos jours, tome 1: Courir sans entraves”, som ges ut av Cairn, skriver du om en första revolution efter maj 1968.

Ja, allt börjar under 1970-talet. Maj 1968 innebar kroppens frigörelse: att njuta utan begränsningar, att springa utan begränsningar. Vid den här tiden frigjorde man sig från förbunden och kvinnor började springa. 1970-talet innebar också starten för klassiska lopp som Marvejols-Mende (1973), Marseille-Cassis (1976) och 20 km de Paris (1979). Det var så sporten växte fram.

År 2024 registrerade Fédération Française d’Athlétisme 2,95 miljoner resultat i landsvägslopp, trail och terränglöpning. Vad är det som får så många människor att springa i dag?

Det finns inte en enda förklaring, utan flera faktorer som samverkar. Under covidpandemin gjorde löpningen att man kunde känna sig levande, fri och verklig under de tidsperioder då man fick gå ut. I dag tillkommer prestationskulten, som genomsyrar hela samhället. Dessutom vill vi ge livet mer intensitet genom att uppleva så minnesvärda saker som möjligt, och löpningen erbjuder just det. Man får heller inte glömma behovet av att visa upp sig i ett bildcentrerat samhälle. De här värderingarna speglar hypermoderniteten, som blev den dominerande samhällsformen under skiftet mellan 1980- och 1990-talet.

© ASO / Marathon de Paris

Det årtiondet markerar den andra revolutionen. Hur förändrade det löpningen?

Människor har numera en effektivare, mer prestationsinriktad och mer äventyrlig relation till kroppen. Hypermoderniteten bröt ner alla koder och vidgade vyerna.

Sociala medier nämns ofta i samband med viljan att visa upp sig. Är deras existens positiv eller negativ för löpningen?

Jag försöker undvika värderingar och vill i stället förklara. Sociala medier finns i våra liv, så det är helt naturligt att de också har tagit plats i löpningen. Löpning är inte bara en individuell aktivitet, utan också en social sådan, och sociala medier har bidragit till att samla människor kring sporten genom olika appar. I dag kan varje löpare visa vad han eller hon gör med hjälp av Strava, Garmin och andra plattformar. Symbolen för den här hypermoderniteten är ”strava jockey”. Det innebär att du betalar någon för att genomföra en prestation som du själv inte klarar av, för att imponera på ditt nätverk. I dag är det viktigt att ta sig ur den hypermoderna illusionen och hitta nya balanser.

Efter hypermoderniteten talar du i dag om transmodernitet. Vilka värderingar ryms bakom begreppet?

Ja, under det senaste decenniet har hypermodernitetens värderingar utmanats av nya etiska, miljömässiga och sociala frågor. Transmoderniteten väcker frågan om vilken mening du ger din aktivitet. Det är en form av eko-humanism. Det är ämnet för min nya bok, ”Courir sans limites: la révolution de l’ultra-trail 1990-2025”, som kommer ut i slutet av juli.

Man brukar tala om 14 miljoner motionärer i Frankrike, motsvarande 25 procent av befolkningen. Ändå ökade antalet licensierade bara med 8 procent mellan 2023 och 2024. Varför?

Sedan löpningens första revolution på 1970-talet har friheten stått i centrum, i nära samband med Spiridon-rörelsen, som förespråkar glädje i ansträngningen och att erövra sin självständighet. Klubben upplevdes som ett tvång och människor ville ha något annat. I dag söker löpare flexiblare och öppnare sociala sammanhang. Tack vare sociala medier och ny teknik går det dessutom att prestera utan att vara med i en klubb.

Intresset för löpning är stort, men startavgifterna till loppen blir allt högre. Vad skulle du vilja säga till arrangörerna?

Jag skulle vilja säga att ett bra evenemang inte nödvändigtvis är ett evenemang med många deltagare. Satsa på kvalitet i stället. Om ni dessutom vill skapa ett mer hållbart evenemang, måste ni arbeta med den miljömässiga dimensionen, men också med den sociala och lokala. Tanken är att utforma loppet i nära samspel med platsens resurser, så att alla kan känna att det är deras.

Genom Olivier Bessys skarpa blick blir det tydligt att löpning är mycket mer än en sport: den speglar våra epoker och vår strävan efter frihet, prestation, mening och återkoppling. Från de frigörande stegen efter 1968 till transmodernitetens nya etiska och miljömässiga frågor förblir löpningen en djupt mänsklig handling, någonstans mellan introspektion och iscensättning. Nu återstår för var och en att hitta sin balans på den ändlösa startlinjen, där glädje, gemenskap och ansvar också kan få driva tempot.

Julia Tourneur