Suzanne Cariant berättar om sin passion för löpning

MM
Av Mergoil Melissa

Publicerad den ons 9 september 2026

Uppdaterad den ons 9 september 2026

Suzanne Cariant berättar om sin passion för löpning
© Valeria Quinci

På sociala medier går Suzanne Cariant under namnet @suzzyone och arbetar som löpcoach. Nyss fyllda 40 har hon många roller: löpare, mamma och tränare. Hon är en energisk optimist som älskar livet och sina löparskor. Även om löpningen numera är en självklar del av hennes liv har det inte alltid varit så. Den här hyperaktiva livsnjutaren upptäckte träningen först efter 30, med styrkeövningar hemma. Löpningen kom senare, som en ventil under en tuff period. Som hon själv brukar säga: hon svettade ur sig sina bekymmer.

| I det här samtalet berättar Suzanne Cariant om sin syn på löpning, sportens värderingar och sina råd och knep för att komma ut och springa.

Löpningens genombrott

När vi pratade med Suzanne frågade vi vad som ligger bakom löpningens ökade popularitet. Enligt henne finns det flera förklaringar, bland annat sociala medier, coronapandemins nedstängningar och en ny generell insikt om behovet av att röra på sig.


En sport för alla, med många positiva effekter

För tränaren finns det inget som hindrar någon från att ägna sig åt fysisk aktivitet, så länge lusten finns där, bortsett från medicinska kontraindikationer förstås. För Suzanne gäller att ”rörelse föder rörelse, både fysiskt och intellektuellt”. Utöver de kardiovaskulära effekterna och energiförbrukningen gör löpningen lika mycket gott för kroppen som för själen.När du ger dig ut och springer hittar du lösningar på problem du inte ens trodde att du hade”, säger hon med ett skratt.


Löpningens värderingar

Löpning handlar om motståndskraft och självdisciplin. Du blir medveten om vem du är och vad som finns längst inne i dig. Det handlar om att springa för att utvecklas, acceptera svårigheterna och frustrationen, men ändå fortsätta framåt.” Medlemmen i AS Caluire Athlétisme lägger till en anekdot: ”När jag ser en av mina adepter gå upp klockan sex för att köra ett 1 000-metersintervall innan jobbet, då är det självdisciplin. Det råder det ingen tvekan om.”

© Valeria Papp Quinci

En individuell sport eller inte?

Det är en individuell sport eftersom varje kropp upplever den på sitt eget sätt, men också en lagsport när det gäller den ömsesidiga drivkraften. Vid starten på ett lopp, till exempel, står vi alla där med samma tvivel, samma stress och samma farhågor … Det är en verklig gemenskap. Den kollektiva känslan är enorm just då.”


Knepet för att hålla motivationen uppe på lång sikt?

Acceptera att du inte alltid kan vara motiverad, men tänk hela tiden på det åtagande du har gentemot löpningen, på viljan och löftet du gett dig själv.”

Suzannes tre råd för att utvecklas som löpare

  • Regelbundenhet: Spring lite och ofta i stället för mycket och sällan. Det är bättre att springa 20 minuter tre gånger i veckan än en timme en gång.

  • Progression: Respektera varje steg och öka belastningen gradvis. Försöker du springa för snabbt och för hårt ökar risken att du skadar dig.

  • Anpassning: Glöm aldrig att träningen måste utgå från dig själv, dina begränsningar, dagsformen och känslan i kroppen. Anpassa därför upplägget när det behövs.

Lyckan kommer inte till den som sitter och väntar

Som avslutning, en sista parentes efter ett lika dynamiskt som innehållsrikt samtal med Suzanne, kommer hennes favoritcitat. Det inspirerar henne varje dag och speglar hennes sätt att se på livet: ”Lyckan kommer inte till den som sitter och väntar”, av Stéphanie Exbrayat.