Lars Bosselmann, mållinjen bortom synen

Löpningen blev en ny start

Idrottaren är född på andra sidan den franska gränsen, i Tyskland. Det var först för några år sedan som han bestämde sig för att springa på den franska huvudstadens gator. Vid sidan av sin passion för löpningen är han verkställande direktör för Europeiska blindunionen.

Efter att ha fyllt 40 bestämde sig den alltid idrottsaktive Lars, som bland annat ägnat sig åt rodd, för att byta årorna mot löparskor. Även om det faktiskt händer att årorna åker fram under löppassen, särskilt runt den 30:e kilometern i ett maraton! För honom väcktes kärleken till löpningen i Bryssel, under hans första lopp 2019. « Jag gav mig ut på 20 km de Bruxelles, ett smått mytomspunnet lopp och en viktig del av det lokala livet ». Den första nummerlappen blev början på en lista som bara fortsatt växa, precis som distanserna han sprungit.

Maratondistansen som kompass

Som för de flesta ambitiösa motionärer började tanken på att ge sig på maratondistansen ta plats i hans huvud. Och vilket lopp passar bättre än Marathon de Paris för att bli en del av den stora maratonfamiljen? 2021 försökte Lars Bosselmann ta den eftertraktade finishermedaljen. Vägen dit blev inte spikrak eftersom loppet flyttades till följd av pandemin. Men slutet blev gott: när maratonloppet till sist avgjordes i oktober tog Lars Bosselmann sig i mål med bravur, tillsammans med sina tre ledsagare.

En relation byggd på tillit

För blinda löpare som Lars genomförs ett maraton, eller vilket lopp som helst, tillsammans med någon annan. Två hjärtan som slår, fyra ben som springer och en gemensam rytm att hitta. Men innan man kan hitta rytmen måste man först hitta en partner. Bara det kan vara ett maratonuppdrag i sig. Inför varje träningspass behöver löparen sällskap. Han kan inte bestämma sig i sista stund för att flytta passet eller springa på kvällen i stället för på morgonen, eftersom han alltid måste ha någon med sig. Det är den största utmaningen för denna erfarna idrottare. Det kräver stor anpassningsförmåga och en rejäl dos disciplin. Samtidigt utvecklas möjligheterna, och sedan han började springa har han sett flera initiativ växa fram, bland annat appen « My Binôme ».

➜ Läs mer och upptäck appen « My Binôme »

Det viktigaste är relationen och tilliten. Som i alla relationer finns det personer som det fungerar enklare med än andra. Det finns också olika sätt att springa tillsammans, med steglängd och tempo som gör vissa par mer kompatibla.

Appen sammanför personer med funktionsnedsättning och volontärer som kan ledsaga dem i olika gemensamma idrottsaktiviteter.

En förebild som inspirerar

I dag har Lars Bosselmann ett personligt rekord på 3 timmar och 52 minuter, satt i Hamburg, och nya mål i sikte, bland annat sitt allra första triathlon. Han visar att en funktionsnedsättning aldrig ska få sätta gränserna för en dröm. Genom sina gemensamma löppass förmedlar han en stark lektion i uthållighet och tillit till andra. Hans resa påminner om att det, bortom hinder, tvivel och den berömda väggen vid den 30:e kilometern, framför allt krävs mod att ge sig av och våga korsa mållinjen. Ett fint bevis på att idrottsglädje inte behöver synen för att ta plats fullt ut.

➜ Läs mer i boken « Tenir la distance »