Med Les 42 tar Malek Boukerchi med sig 26 unga till New York Marathon

Det finns fortfarande drömmare som drömmer tillsammans. Även om drömmen är personlig kan den delas med andra. Malek Boukerchi, utbildad antropolog, filosofisk berättare, författare och inspirationsföreläsare, valde för några år sedan att dela sina drömmar med andra. Efter att ha tagit med ett tjugotal unga till Aten Marathon 2023 gör han i år samma sak med New York Marathon. Ett möte med Les 42:s ordförande, ultramaratonlöparen som drömmer om ett samhälle där människor håller ihop.

Du är en riktig äventyrare. Vilken väg har föreningen Les 42 tagit?

I livet handlar allt om vägar, och längs vägarna handlar allt om möten, val och omständigheter. Omständigheterna kan vi inte styra över, men kraften i våra liv kommer från mötena och de val vi gör. Föreningens historia följer samma logik. Först kom en slumpartad händelse: allt började under covid, när allt stannade upp för mig som ultramaratonlöpare. Inga lopp. Jag kan inte föreställa mig livet utan fysisk aktivitet. Vi behöver röra på oss, kroppen kräver rörelse. Jag behövde hitta något som gick att kombinera med mina andra yrkesverksamheter. När gränserna öppnade igen arbetade jag som antropolog och föreläsare i Marocko i slutet av 2021. Några unga barn kom fram till mig under ett lopp som jag var ambassadör för, och det var de som gav mig idén när de sa: «varför startar du inte en klubb? Du kan massor, vi kan träna med dig …» Jag är inte marockan, utan fransk-algerisk-kabylisk-alsassier, stolt över mina många identiteter. Jag har ingen statlig tränarutbildning, men däremot praktisk erfarenhet från fältet. De här unga marockanerna sådde ett frö … I slutet av 2021 återvände jag till Frankrike och började träna inför maraton igen, för nöjes skull. I dag är det inte prestationen som intresserar mig, utan glädjen i att få människor att växa. Hur går man från ensam till tillsammans? Från jag till vi. Det är en tanke som fascinerar mig och som jag tror på. Därifrån föddes Les 42. Drömmen är att få 42 unga personer i utsatthet, mellan 18 och 28 år, att springa ett maraton. Vi är inte där än, men vi växer. Den första upplagan genomförde vi i samband med Aten Marathon.

En första, symbolisk upplaga …

Ja, med Aten Marathon, och det blev precis så bra som det kunde bli. Vi åkte dit 30 personer, 18 unga och 12 ledare. Som antropolog tyckte jag mycket om att berätta om loppets ursprung och slaget vid Marathon. Efter detta alfa letade jag efter omega. New York, maratonens Mecka. Resan är också en viktig del av vårt projekt. Det ger dem energi att drömma om Aten eller New York, särskilt de som aldrig har fått möjlighet att resa särskilt mycket. När man första gången säger till de unga att de ska springa ett maraton tror de inte på en. Men vi tränar med glädje och fullföljer hela vägen. Jag säger «vi» eftersom föreningen har fått en tydligare struktur sedan den första upplagan i Aten 2023. Jag började ensam, men har sedan dess letat upp andra maratonlöpare. Vi är ett helt team runt de unga. Som den filosofiska teologen Teresa av Ávila sa: «Det handlar inte om att tänka mycket, utan om att älska mycket.» All den kärlek som de inte har fått från det franska sociala systemet finns vi där för att ge dem. För dem är det här ett fantastiskt äventyr.

Maraton är en fantastisk skola för livet. Det är den bästa examen man kan ta.

Vilka kriterier använder ni när ni väljer ut de unga?

Les 42 tar hand om unga som har fått ta mycket stryk i skolsystemet. Lika många tjejer som killar. Jag har inlett samarbeten med lokala ungdomsorganisationer runt om i Frankrike för att hitta unga som riskerar att hoppa av skolan. Föreningen är öppen för både unga från städerna och från landsbygden: jag blandar det färgstarka Frankrike med landsbygdens Frankrike. Till de här unga säger jag: «Kom och spring ett maraton», trots att vissa inte är idrottsintresserade över huvud taget! Allt jag lär ut som antropolog omsätter jag i praktiken genom föreningen. Målet är att övertyga de unga om att vi ska arbeta och lyckas tillsammans. Vi motverkar också stillasittandet, en olycklig följd av skärmarna. Människor är uppkopplade, men de har inte kontakt med varandra. Med vårt initiativ försöker vi erbjuda något annat. De får också lära sig att tycka om sina kroppar och förstå att de kan åstadkomma stora saker med dem, oavsett kroppsform. Det enda målet därefter är att gå i mål. Tiden spelar ingen roll. Att fullfölja är att lyckas. Det är viktigt för dem att förstå att de sätter igång en positiv process om de engagerar sig fullt ut. All planering och förberedelse som krävs för projektet, engagemang, disciplin och uthållighet, kommer de senare att kunna använda i livet. När en företagsledare möter en sådan profil känner han eller hon förtroende. Maraton är en fantastisk skola för livet. Det är den bästa examen man kan ta. De kommer att kunna säga att de är maratonlöpare: en titel för livet.

Vad händer med dem efter maratonloppet?

Det är projektets andra del. Vi åtar oss att följa dem hela vägen till maraton, men vi hjälper dem också att hitta ett arbete. Den yrkesmässiga och sociala dimensionen av projektet är mycket viktig. Den bygger på mentorer som är föreningens faddrar. Vi får inget offentligt stöd. I stället vänder vi oss till företagsledare som har rekryteringsbehov. Många stöder oss och finansierar föreningen, resorna och våra träningsläger. Och det stannar inte där: de har också börjat springa tillsammans med de unga, vilket skapar ännu starkare band! Decathlon hjälper oss dessutom med utrustning, och det är jag tacksam för. De företagsledare som engagerar sig i Les 42-projektet har fått oss att tänka om. Från början trodde jag att verksamheten bara skulle finnas i Paris, där jag bor. De sa: «Okej, vi följer med på projektet, men bara om du letar efter unga även i våra områden. Annars kommer det inte att fungera på sikt.» Den idén förändrade med rätta Les 42:s geografiska upplägg. Tillsammans med de unga besöker vi företagen som stöttar oss. Och det finaste är att många av företagsledarna nu tränar med de unga och följer med oss! I årets New York Marathon har vi omkring 50 startplatser. Ett tiotal är reserverade för ledare som ska springa maraton tillsammans med de unga och skapa den generationsöverskridande gemenskapen. Precis som de unga är våra mentorer ofta maratondebutanter. Alla tillsammans!

Är du optimistisk inför fortsättningen?

Av de 18 unga som jag tog med till Aten fortsätter 9 att springa med oss. De blir i sin tur ambassadörer för projektet. Några har till och med fortsatt som maratonlöpare! Framför allt har de alla fått en plats i samhället. Den framgången ger oss kraft att fortsätta och aldrig ge upp. Föreningslivet i Frankrike är fantastiskt, men det är en kamp. Under de kommande åren vill jag få in arbetslösa över 55 år i våra grupper, för det är en svår situation för många av dem i dag. Även deras självkänsla har fått sig en törn, trots att de kan mycket och har värdefull erfarenhet. Det är fruktansvärt. Vi behöver alla känna att vi är till nytta för andra. Än en gång handlar en av föreningens viktigaste uppgifter om sociala band, att växa tillsammans och göra saker tillsammans … Jag vill tacka de unga. Vi ger dem något, men de ger oss så otroligt mycket tillbaka. I slutändan är det de som förändrar oss mest. Jag ser det hos ledarna och mentorerna. Med Les 42 bryter vi med den slutna gemenskapen! I dagens samhälle lever olika grupper i varsin bubbla, och det bryter ner oss socialt. Maraton bryter igenom allt det där och tar oss in i något oändligt universellt. Vi är alla likadana på startlinjen.

Tack till Malek Boukerchi för att han gav oss en del av sin värdefulla tid, bara några veckor före avresan till New York. Om du vill komma närmare föreningen Les 42 och hjälpa till, hittar du vägen här. På den här sidan hittar du företagen som är mentorer för 2025 års upplaga.