Löpning: Löftena man avger i euforin efter målgången … och ångrar senare
Efter ett lopp, oavsett distans, och när man väl har passerat målbågen tar euforin och endorfinerna över. Trötthet, upprymdhet eller bristande omdöme får löpare att kläcka ur sig saker som inte är helt utan konsekvenser … Vi spetsade öronen och samlade de bästa replikerna vi hört efter målgången. Du kommer säkert att känna igen dig (lite grann) i någon av dem …
”Aldrig mer”
Så klassiskt, men så föga trovärdigt. De orden återkommer regelbundet hos vissa löpare, och ändå är det ofta samma personer vi ser på startlinjen redan söndagen därpå.
”Jag skulle ha valt den andra distansen”
Med entusiasm i överflöd och en smått häpnadsväckande fysik räckte halvmaran uppenbarligen inte för den här löparen. Man anar en viss ånger över att inte ha gett sig på huvudnumret: maran.
”Jag är i toppform, vi kör igen nästa helg”
Jaså, är du säker? Två maratonlopp på tio dagar är ganska mycket, eller hur? Nåväl … vi har varnat dig. Eller åtminstone har du läst det här.
”Kom igen, vi kör vidare. Nästa utmaning blir 100 kilometer i Millau”
Hm … En halvmara och 100 kilometer är inte riktigt samma sak. Men det sägs ju att där det finns vilja finns det en väg.
”Aldrig mer asfalt”
Men traillöpning är också tufft, min vän. Dessutom ska höjdmetrarna oftast läggas ovanpå kilometerna.
”Jag är säker på att jag kan kapa fem minuter”
Säkert. Men fem minuter på tio kilometer känns! Kämpa på: med träning går det!
”Det här är ju hur lätt som helst, jag kan springa en halvmara utan problem”
Ja, eftersom du följer med en kompis och håller dennes tempo i ett byalopp på sju kilometer. Mellan sju och 21 kilometer är det ändå en viss skillnad. Se upp bara, så att du inte går på en rejäl nit i din första halvmara.
”Nästa gång ska jag inte gå på max, så att jag verkligen kan njuta av stämningen”
Vi vet att det inte stämmer. Maxfart en dag, maxfart varje dag. Du kommer inte att kunna hålla igen. Ska vi slå vad?
”Nästa lopp springer vi tillsammans”
Men vi vet alla att en av er kommer att öka farten och lämna den andra bakom sig … Det är fult att ljuga.
”Jag ska springa banan på träning”
Falskt, helt falskt. För det första kommer du aldrig att springa 30 kilometer ensam på träning. För det andra räcker ditt lokalsinne aldrig för att följa exakt samma bana: du kommer att gå vilse bland gränderna.
”På måndag går jag med i en klubb”
Topmotiverad ser du redan dig själv ta plats i elitgruppen. Sedan kommer måndagen. Och märkligt nog lockar ett backpass i regnet betydligt mindre.
”Den här gången gör jag ett seriöst träningsprogram”
Jajamän, ett Excelark med allt prydligt nedskrivet, exakta farter och intervaller. Och sedan blir det ändå ”på känsla”, med en träningsapp som inte har öppnats sedan oktober förra året.
”Jag slutar dricka alkohol fram till maran”
Det klassiska löftet efter målgången. Det håller ungefär tills … ölen som delas ut i mål.
”Jag ska aldrig mer äta pizza före ett lopp”
Tills pastapartyt kvällen före loppet förvandlas till pizzaparty. Kolhydrater är väl kolhydrater, eller hur?
”Det är bestämt, nu blir det triathlon”
Varför nöja sig med att springa när man kan simma, cykla och springa? Tills man inser att man måste gå upp klockan sex för att simma längder en torsdagsmorgon.
Vi skrattar, lovar och svär att det är sista gången … och ändå står vi där igen.
Kort sagt är målgången ofta den perfekta platsen för att höra den ena mer osannolika repliken efter den andra. Mellan förtvivlan och överdrifter … Låt oss ändå ta oss tid att hylla alla löpare som tar sig över mållinjen. Bra jobbat.