Maratonstartens vansinniga missöden
© ASOTimmarna före starten i ett maraton ska egentligen vara en kontrollerad uppladdning: uppstigning i gryningen, en noggrant planerad sista måltid, en väloljad uppvärmning … I teorin. I praktiken är det ofta en parad av oväntade problem och absurda småkatastrofer. ✓ Här är ett mycket seriöst urval av de små vansinnigheter som väntar många maratonlöpare … redan under dagens första steg, för loppet börjar långt före startskottet.
Uppvaknande i en annan tidszon
Allmän panik. Vä telefonen ringer. Klockan är 04.45. Fast … den skulle ju ringa 05.45. Fast … telefonen tror fortfarande att den är kvar i Marrakech, tack vare förra helgens resa. Resultat: en timme att slå ihjäl genom att stirra i taket, skrolla på Instagram och fundera på om det redan är dags att äta pasta. Det är precis den typen av missöde som kan drabba deltagarna i 20 km de Marseille-Cassis, som alltid avgörs den sista söndagen i oktober, exakt samma helg som vi ställer om till vintertid.
Larm: startnumret är borta
Väskan är proppfull: strumpor, ombyte, vattenflaska, müslibars, fotkräm, mediciner, energibars, en lyckobringande SvampBob … Men inget startnummer. Vi upprepar: INGET STARTNUMMER. Var är det? Det är inte möjligt! Utan det går det inte att starta. Det måste hittas. Fort. Febrilt letande, en resväska som töms, ett litet inre skrik. Tills det dyker upp … vikt i innerfickan på vindjackan. Klassiker.
Frukosten som sviker
Hotellet hade lovat en kunglig buffé: smörgåsar, frukt, kvarg, ost, charkuterier och ägg. Men när du kommer till frukostmatsalen, varför finns där bara kidneybönor, knaperstekt bacon och äppelmos? Klockan 06.10 på morgonen är allt du får en servitris som meddelar att ”baguetten kommer om 25 minuter”. Jaha … det här börjar ju bra.
Tre säkerhetsnålar … inte fyra
Tre nålar är bra. Men fyra är bättre. Startnumret ska sitta kvar i 42 kilometer och 195 meter, så det gäller att det håller. ”Ursäkta, skulle jag kunna få låna en säkerhetsnål av dig, tack? Bara en?”
Den oändliga kön till toaletterna
Det är förfärligt, alltid samma sak: det finns aldrig tillräckligt många toaletter. En oändlig kö ringlar framför toaletterna och det känns som att den står helt stilla. Och självklart finns det alltid någon som har mer bråttom än alla andra: ”Ursäkta, får jag gå före? Det är akut.” Översättning: ”Jag åt inget i går kväll, men drack två koppar kaffe i morse.”
För sen in i startfållan
Enligt planeringen skulle det finnas gott om tid att ta sig till starten … men det var innan omvägen till inlämningen och kön till toaletten för säkerhetskiss nummer tre. Startfållan stänger 07.50. Klockan är 07.57. Nu börjar det bli riktigt tajt.
Hörlurarna … lägger av
Bluetooth vägrar ansluta. Spotify bara snurrar på grund av dålig täckning. Din plan att springa i takt till 42 minutiöst BPM har dött under fruktansvärda plågor. Du får alltså nöja dig med dina quadriceps vrål som enda soundtrack.
Kort sagt: ja, väckarklockan kan ringa alldeles för tidigt, toaletterna kan vara alldeles för få och frukosten rentav tveksam … Men det är också det som är maratonets magi: en finurlig blandning av disciplin, stillsam galenskap och oväntade problem. Innan du ens har sprungit en kilometer har maratonet redan satt ditt lugn, din organisationsförmåga, din blåsa och ibland till och med din tro på mänskligheten på prov (och på trestjärniga hotell). Det är just detta välregisserade kaos som gör upplevelsen så unik. För trots omaka strumpor, en cheddarfralla och säkerhetsnålen du lånade av en okänd Gérard är du där. Du har passerat dagens svåraste linje: startlinjen. Så ta ett djupt andetag … Lycka till och trevlig löpning.