Sms:en man skickar under ett maraton

✓Här är en liten samling av de värsta meddelandena man kan skicka under ett maraton.

”Jag orkar inte mer ”

Storsäljaren, som säljs i tusentals exemplar vid 35:e kilometern. Ja, det är jobbigt. Klart att du inte orkar mer, det här är ett maraton, inte en söndagspromenad. Andas, drick lite och fortsätt framåt.

” Jag vänder tillbaka ”

Riktigt dålig idé. För det första, vem vänder vid 23 kilometer? Du måste ju springa samma sträcka ändå. Fortsätt hellre rakt fram och gå i mål med en medalj runt halsen än att göra en förnedrande vändning.

” Jag går i mål till slut ”

Aha! Där ser man, nu känns det bättre. Efter tre snyftningar, ett FaceTime-samtal med mamma och en stulen kaka från depån börjar humöret vända. Och så bär det av igen. Fram till nästa sms. Kämpa, målet och mållinjen närmar sig …

” Det här är det sista, jag lovar! ”

Ingen tror på det, så det är ingen idé att slösa energi på att skicka iväg det. Spara batteriet, vi vet att du ljuger. Nu ställer vi in oss på något mer positivt och kör! Det här fixar du, helt klart.

” Kan du komma och hämta mig? ”

42 kilometer klarar man inte av i en Uber. Det är väl fusk, eller? Bara några kilometer kvar, du måste hela vägen. Det är tufft, så klart, men målgången blir desto härligare. Att avsluta i en bil är inget alternativ. Och tänk på minen när du berättar för kollegorna att du gick i mål i ditt maraton … i baksätet.

” Jag kräktes ”

Aj då! Okej, det är knappast optimalt, men det är ingen fara. Det lär ha hänt andra löpare också. Det ska nog gå, du håller ihop. Att gå i mål utan att ha blivit lite skitig är ändå överskattat.

” Jag har kramp, det går inte ”

Ingen mår bra med kramp. Ett kort depåstopp, som man brukar säga. Du stretchar, klagar, smörjer in dig med kylgel och ger dig sedan av igen med värdigheten i behåll.

” Kan du kolla om det finns en t-shirt i mål? ”

Och om det inte finns någon t-shirt, ska loppet ta slut då? Så funkar det inte. Det här meddelandet förtjänar inte ens ett svar. Överraskningen väntar i mål!

” Jag går ”

Ja, det kan hända, och det är inget allvarligt. Att gå är fortfarande att ta sig framåt, och det viktigaste är att fortsätta röra sig. Målportalen kommer närmare, det är ren matematik. Dessutom kommer du att stöta på andra zombier. Det blir en liten improviserad gångklubb.

” Men … varför gav du mig det här? ”

Jodå … den här maratonstarten var en födelsedagspresent, och tanken var faktiskt fin. En maratonanmälan som kärleksbevis. Du får tacka dina nära och kära i mål. Efter duschen. Och tuppluren.

Och du? Har du någon gång försökt få tag på föräldrar, vänner, partner eller kollegor under ett lopp? Kämpa på, det ordnar sig!

42,195 km, 50 000 steg, 12 energigeler … och 3 nödsms till dina stackars nära och kära. I en idealisk värld ligger mobilen kvar i väskan. I verkligheten blir den förtrogen med dina sammanbrott. Här är en kavalkad av meddelanden man aldrig borde skriva mellan två krampanfall.