Nike Pegasus 42: testad efter 100 km

➜ Air Zoom-enhet längs hela sulan: Adjö till de två Air Zoom-enheterna i hälen och framfoten. Nu ersätts de av en enda böjd Air Zoom-enhet längs hela sulan, som nästan fungerar som en platta?

➜ ReactX-skummet: Materialet är detsamma (TPE/EVA), men Nike lovar 15 procent mer energi i steget. Spoiler: skillnaden märktes knappt.

➜ Förändrad geometri: Pegasus 42 har en något tydligare rocker under tårna och Nike har lagt till 3 mm extra dämpning under framfoten, utan att öka sulans totala höjd någon annanstans. Hälen är fortfarande 37 mm hög, med 10 mm drop.

➜ Bredd: Skon är något bredare i framfoten, även om den fortfarande är ganska smal enligt Nikes traditionella läst. Det finns dock en bred version (wide).

➜ Komfort: Komforten är en av skons främsta styrkor. Den nya generationens tekniska mesh ger en mjukare känsla samtidigt som foten hålls väl ventilerad under passet.

➜ Yttersula: Även under skon har det hänt en del. Gummit är mindre massivt och något bättre fördelat, vilket ger mer skydd och bättre hållbarhet.

Tekniska data – NIKE PEGASUS 42

• Kategori: daily trainer

• Användning: lugna till måttliga distanspass, upp till halvmaraton

• Skum: ReactX (TPE/EVA)

• Böjd Air Zoom-enhet längs hela sulan

• Yttersula i waffle-gummi

• Teknisk mesh av ny generation

• Underlag: asfalt

• Nivå: alla löpare

• Vikt: 300 g (herr)

• Sulhöjd: 37 mm (häl) / 27 mm (framfot)

• Drop: 10 mm

• Pris: 140 €

• Liknande modeller: Asics Novablast 6, Puma Velocity 4

➜ Clément: Erfaren löpare som just nu är inne i en lugnare period, med några tröskelpass här och lite fart där, men framför allt många lugna distanspass. Jag sprang nästan 150 kilometer i Nike Pegasus 42, huvudsakligen på asfalt. Jag använde den främst på pass i grunduthållighetstempo och i backintervaller, men lade även in lite tröskel för att se hur skon svarade på längre intervaller.

Komforten känns direkt när man kliver i skon. Den nya meshen är behaglig. Hälen hålls på plats av en lätt styv struktur baktill, utan att det blir obekvämt. Tvärtom finns ett extra lager skum som skyddar hälen mot skav. Den ganska generösa plösen bidrar också till en nästan toffellik känsla. Kort sagt är skon välbyggd: jag valde min vanliga storlek och hade inga särskilda problem. Snörningen är enkel, men fungerar bra.

Pegasus är skon man väljer för vardagens distanspass, lugna tempon och okomplicerade rundor. I den rollen gör den jobbet väl. Men ärligt talat ska man inte förvänta sig mer. Skon saknar tydligt driv: man känner knappt hur Air Zoom-enheten arbetar under foten. Energiåtergivningen är begränsad, och det märks att foten får arbeta mer vid varje isättning. Som motionslöpare lämnar löpkänslan mig därför lite otillfredsställd. Det är inte främst skummets fasthet som stör, utan den svaga energiåtergivningen. På lugna pass är det visserligen inget större problem, man vänjer sig, men så fort tempot höjs blir avsaknaden av studs tydlig och det krävs mer arbete för att springa snabbt. Särskilt om man är van vid mer dynamiska modeller. ReactX-skummet är uppenbart inte utvecklat med fart i fokus. Men är det egentligen förvånande när det handlar om Pegasus? Modellserien har förändrats ganska lite de senaste åren och är fortfarande tydligt förankrad i kategorin mängdträningssko, utan någon egentlig prestandateknik. Trots den nya Air Zoom-enheten är känslan under foten långt ifrån exceptionell. Och ett drop på 10 mm räcker inte för att väga upp ett skum med så lite studs.

Samtidigt kan den här bristen på hjälp tilltala vissa löpare, framför allt dem som vill känna underlaget och låta kroppen arbeta mer. Allt en sko gör åt oss, som att absorbera stötar, ge energi tillbaka och hjälpa till med frånskjutet, är sådant foten själv inte längre behöver göra. Med en modell som Pegasus 42 blir den mekaniska belastningen större, vilket kan leda till fler anpassningar. Det kan tilltala vältränade atleter. Modellen är som bekant enormt populär bland amerikanska universitetslöpare som kör hårt på bana och alltid har älskat Pegasus, just för att den ligger nära marken men ändå ger tillräckligt skydd. Nikes presentation av skon lyfte också fram modellens popularitet bland amerikanska studenter och nya löpare. Pegasus är lite som att välja Mario i Mario Kart: den är inte bäst på något, men helt okej på det mesta.

Skon är förhållandevis stabil. Även på grus ger den en trygg känsla. Jag testade den också i regn och halkade inte. Det nya greppmönstret under sulan fungerar bra. Snörningen är enkel men effektiv, och foten hålls på plats genom hela skon.

Hållbarheten verkar vara en verklig styrka. I linje med Pegasus-DNA:t klarar modellen kilometer efter kilometer utan att klaga och lär kunna nå 1 000 km, beroende på löpstil och löparens fysik. Skon kommer dessutom inte att tappa särskilt mycket dynamik med tiden, eftersom den knappt har någon från början.

Meshen består av ett nytt material i två lager som är mycket ventilerande och bekvämt. Toffelkänslan finns kvar, och även under en värmebölja kunde foten andas bra under löpningen. Inga blåsor eller skav att rapportera.

En av Pegasus 42:s stora svagheter är vikten. Vågen stannar på 300 gram, vilket gör den till en av marknadens tyngsta daily trainers. Tillsammans med det tröga skummet märks det direkt i varje steg. Visst, skon är inte utvecklad för fart, men den är ändå något tyngre än föregångaren. Medan alla märken lanserar allt lättare modeller går Nike åt motsatt håll, med fler gram på vågen.

Ser man till modellseriens historia lever Pegasus 42 sannolikt upp till sitt rykte. Men mot konkurrenterna har den svårt att hävda sig. Under de senaste åren har Nike tappat marknadsandelar inom löpning till märken med mycket mer dynamiska skor och en strid ström av ny teknik. Deras styrka är att de inte tvekar att stoppa in premiumteknik även i sina mängdträningsskor. Resultatet blir löparskor som är roliga att springa i och klarar det mesta. Asics Novablast 6, adidas EVO SL och Puma Velocity 4 är några exempel. De kombinerar ett dynamiskt skum med imponerande hållbarhet. Det är vad löpare vill ha i dag. Även på ett lugnt distanspass vill man ha roligt, och studsen under foten har blivit en självklar del av kraven på en löparsko. Dessutom blir de här modellerna lättare för varje generation, medan Pegasus 42 går upp i vikt och har svårt att förnya sig. Kort sagt får den svårt att hitta sin plats bland passionerade löpare som vill ta sin träning till nästa nivå. Även inom Nikes egen rotation väljer man hellre Vomero-serien, som ger bättre prestanda tack vare ZoomX-skummet.

Pegasus 42 kostar 140 €. Det är ett okej pris, men helt ärligt är det en sko man hellre köper på rea. I samma prisklass finns nämligen mer dynamiska och minst lika välbyggda modeller, som Puma Velocity 4 och Asics Novablast 6. De ger mer löpkänsla för ungefär samma eller mindre pengar. Pegasus 42 tar igen en del på andra områden, som den bekväma ovandelen, men det räcker inte. När det gäller löpkänsla spelar den helt enkelt inte längre i samma liga som sina närmaste konkurrenter.

✔ Löpare som söker en ganska klassisk daily trainer
✔ Löpare som alltid har sprungit i Pegasus
✔ Löpare som vill ha en marknära modell där foten får arbeta
✔ Purister som vill undvika alltför studsiga mängdträningsskor

Jag är inte besviken på Pegasus 42, eftersom jag inte väntade mig något särskilt av den. Det är lite sorgligt när det handlar om en av Nikes mest klassiska modellserier. Men helt ärligt måste Nike komma med fler nyheter om märket ska kunna locka en allt mer krävande marknad. Som sagt gör den nya versionen jobbet på lugna distanspass, men den kommer snart att försvinna ur min rotation eftersom den inte kan mäta sig med konkurrenternas daily trainers. ReactX-skummet ger för lite dynamik, och om man verkligen gillar Nike väljer man snarare en Vomero, som ger betydligt roligare och mer fartfyllda löpkänslor. Pegasus 42 ska ändå ha beröm för att den vågar testa nytt, med sin Air Zoom-enhet längs hela sulan och sin tydligare rocker. Nike kan vara något på spåren, men för att verkligen blåsa liv i modellserien igen behöver man nog till slut överge ReactX-skummet.

Styrkor:
✔ Bekväm och ventilerande mesh
✔ Bra fotstöd
✔ Håller för många kilometer
✔ Pålitligt grepp

Svagheter:
X Hög vikt
X Brist på dynamik
X Begränsad framdrivning
X Begränsad mångsidighet

Pegasus 42 är inte exceptionell, men Nike ska ha beröm för att man tillför något nytt i sin klassiska modell med Air Zoom-enheten längs hela sulan. Trots ett blandat resultat är Pegasus fortfarande ett pålitligt och slitstarkt val för den som vill ha ett enda par att lita på utan att behöva tänka för mycket. Men det är inte längre skon vi rekommenderar till löpare som vill utvecklas eller hitta tillbaka till löpglädjen. 44 år efter den första modellen står legenden fortfarande stadigt, men den börjar visa sin ålder på allvar mot konkurrenter som fortsätter framåt.