”Jag skulle ha dött”: Falone Pégé gick från komaöverlevare till europamästare på 3 km gång

Mitt i livet fick Falone Pégé veta att hon hade drabbats av cancer i benmärgen. Efter flera års kamp fick kvinnan från Loire livet tillbaka. Om några veckor reser hon till World Transplant Games i Tyskland (17–24 augusti) med två tydliga mål: prestera och öka medvetenheten.

Det är en sorglig och skrämmande historia, men samtidigt en oerhört vacker sådan. Historien om en ung kvinna som vid 26 års ålder lekte med döden i månader. Om en kämpe vars sjukdom tog ifrån henne en del av ungdomsåren. En erfarenhet ingen önskar sig, men som väcker djup beundran. Den 18 mars 2020 vändes livet upp och ner för Falone Pégé, då student i staden som förknippas med kung René. Bara två månader före sin 21-årsdag fick hon ett tungt besked på universitetssjukhuset i Angers. Kvinnan från Loire fick veta att hon hade drabbats av akut myeloisk leukemi. Med andra ord: cancer i benmärgen. ”Jag började gråta direkt”, minns hon. ”Jag hade ont i magen och började blöda lätt. Jag var trött och blev allt mer andfådd när jag ansträngde mig”, berättar hon. Fyra dagar tidigare hade hon varit ute på fest.

Benmärgsprov, blodprov, röntgen … Under morfinbehandling tillbringade basketspelaren dagarna fast i sängen. Efter induktions- och konsolideringskemoterapin fick idrottaren den 20 augusti stamceller från en polsk man. ”Jag fick brevväxla med honom. Jag vet inte vad han heter i förnamn”, säger hon. Transplantationen lyckades. Trodde man. När hon i september äntligen var ute ur mardrömmen tog hon vara på livet och åkte på bilsemester, samtidigt som hon gick på regelbundna kontroller. ”Jag hade en strikt kost. Jag fick inte äta skaldjur på 365 dagar. Min pappa sa åt mig att ringa sjukhuset för att höra om jag kunde äta moules-frites exakt ett år efter att jag skrivits ut”, minns den mirakulöst överlevande.

I sin egen takt hittade den tidigare gymnasieeleven från Segré tillbaka till idrotten och började springa regelbundet. På vårdteamets uppmaning bestämde hon sig för att delta i Jeux Nationaux des Transplantés i Narbonne i maj 2022. Hon körde söderut i en campervan och tog hem två guldmedaljer i kategorin 18–25 år, på 3 km gång och i karting. ”Vi var där för att öka medvetenheten. Stämningen var familjär. Alla hade gått igenom svåra saker. Det fanns inga tabun och ingen dömande blick”, berättar hon.

När hon började planera för att delta i World Transplant Games, kom oron tillbaka. I mitten av mars kom magsmärtorna tillbaka. Efter en natt på sjukhuset berättade läkaren att sjukdomen hade återvänt. Hennes första reaktion var både spontan och talande för hennes personlighet: ”Driver ni med mig? Om en månad ska jag vara i Australien, där World Transplant Games hålls.” Drömmarna fick läggas åt sidan och mardrömmen tog vid. ”Det var svårare att acceptera.” Musklerna svek henne, och snart gjorde även huvudet det. ”Jag satt i rullstol. Blodtrycket låg på 70 och pulsen på 145 slag i minuten när jag låg ner. De skickade mig till intensivvården och försatte mig i konstgjord koma. Jag hade inget val. Jag minns ingenting. Utan de fem dagarna hade jag dött.”

Tillbaka bland de levande, utan muskler eller energi, var hon tvungen att lära sig allt på nytt. ”Jag kunde inte ens skicka ett meddelande. Jag klarade inte att stå upp i mer än fem minuter.” Den här gången blev det ingen transplantation, utan en ny behandling. ”Jag fick en veckas kemoterapi och tre veckors vila.” Ett nästan normalt liv gjorde det möjligt för henne att åter hitta kärleken till basketplanen och löpningen. I juli 2024, under European Transplant Games i Lissabon, tog hon ännu en titel på 3 km gång, samt ett silver i individuellt badminton och ett brons på 100 meter frisim. Några månader senare, den 13 december, fick hon sin sista injektion.

I augusti flyger den tidigare olympiska fackelbäraren till World Transplant Games, som hålls i Dresden i Tyskland den 17–24 augusti. Det blir hennes revansch efter 2023. Hon ställer upp på 3 km gång, i badminton och i 3×3-basket, grenar hon tränar dagligen, och vill förmedla ett tydligt budskap: ”att göra idrotten mer tillgänglig och öka medvetenheten om organdonation.” Gester som kan rädda liv. Falone Pégé vet det bättre än de flesta.

I dag studerar Falone Pégé till ortopedingenjör i Angers och är själva sinnebilden av motståndskraft. Att tro på livet trots bakslag, motgångar och olycka. Oavsett vilken situation hon har hamnat i har den 26-åriga kvinnan klamrat sig fast vid minsta strimma av hopp. En strimma som har förvandlats till ett bländande ljus.