Tre nyckelfrågor före ett maraton

Det råder ingen tvekan: maraton är löparens heliga graal, målet som väcker en blandning av motivation, stress … och ibland, om vi ska vara ärliga, rejäl ångest. Som den myt det är kan maraton ofta verka ouppnåeligt. Vägen dit påminner om Indiana Jones: full av fallgropar, hinder och fiender … Ändå är maraton inom räckhåll för alla vardagshjältar, om man har rätt förutsättningar. Att springa 42,195 km på en kanontid är förstås inte något vem som helst klarar, men att ta sig hela vägen är realistiskt om man är beredd att göra jobbet och formulerar en tydlig plan. Är du med?

Vill jag verkligen detta?

Vi går rakt på sak. Viljan. Experter på mental träning brukar skilja mellan två typer av motivation:

– Inre motivation, alltså den som hänger ihop med själva idrottandet: glädjen i att springa, tillfredsställelsen i att utvecklas och viljan att lära känna sina fysiska och mentala gränser …
– Yttre motivation, alltså den som drivs av aktivitetens konsekvenser. Löpningen är inte längre ett mål i sig, utan ett sätt att få uppskattning från någon närstående, ta emot en finishermedalj, slå en kompis eller väcka beundran hos sin partner …

För att ditt åtagande ska hålla över tid är det bäst att först bygga på en inre motivation och därefter låta den yttre motivationen komplettera. Om du känner genuin glädje i träningen ökar chansen att du fullföljer både träningsperioden och själva maratonloppet.Det finns en avgörande fråga att ställa sig: varför vill jag anta den här utmaningen? Vilka skäl får mig att ta mig an den? Dina svar hjälper dig att bedöma hur stark eller svag din motivation faktiskt är.

Det är alltid lättare att veta varför man gör något!

Är jag beredd att göra det som krävs för att nå mitt mål?

En maratonsatsning är lite som nyårslöften: man bestämmer sig för att genomföra dem, men snart är man tillbaka i sina gamla, mindre goda vanor! Det finns ändå inget värre än att ge sig in i en utmaning och halvvägs inse att man inte kommer att klara den. Då ger man upp eller, ännu värre, ställer sig ändå på startlinjen … och springer rakt mot ett avbrott. Ett rejält slag mot självkänslan! Innan du riskerar ett misslyckande är det bättre att ställa dig frågan: är jag beredd att göra det som krävs för att nå mitt mål? Är jag beredd att avsätta den tid som träningen kräver, ändra min livsrytm och mina matvanor och acceptera vissa begränsningar? Om svaret dröjer kanske det är klokare att välja en annan utmaning, som kräver mindre tid och är mindre krävande. Varför inte ett halvmaraton? Eller ett hinderlopp med kompisarna? Om svaret är ett tydligt ”ja” får du ändå inte bli enbart blivande maratonlöpare under träningsperioden. Du måste fortsätta vara en hel person, med andra ord en pappa eller mamma, son eller dotter, partner, vän, kollega …

Om maratonmålet får dig att stänga ute allt annat, stanna upp i fem minuter och tänk efter. Är det här verkligen rimligt?

Är det rätt tidpunkt?

Total jobbhets, sommarsemester med familjen, ett stort projekt som ska slutföras … Skälen varierar, men alla innebär att den praktiska och mentala tiden inte räcker till. För att klara en maratonsatsning behövs båda delarna. Den bästa lösningen är att ta fram en kalender och markera de perioder då du vet att det inte kommer att fungera att följa ett träningsprogram och upprätthålla en vettig livsstil. Det är också viktigt att notera när du brukar vara som tröttast: vissa tappar orken på hösten, andra utsätts för hög stress när skolorna börjar … När du har ringat in de perioderna kan du hitta luckor för att lägga in träningsveckorna och planera in ditt maraton. Det här lilla kalenderarbetet hjälper dig också att sålla bland det enorma utbudet av möjliga lopp. Men det är ett annat, långt ämne …