Maratontyperna du garanterat stöter på

Stjärnskottet som kraschar vid 30

Du ser honom direkt vid starten. Utstickande vader, elitoutfit och skor med den senaste tekniken. Du vet det, grannen vet det, alla vet det: han kommer göra en sjuk tid. Och en sjuk tid kräver förstås ett sjukt tempo. Han står i samma startfålla som du, ja, vi pratar faktiskt om 4.30-fållan, men den här typen har inget där att göra eftersom han, för att citera honom själv, är “i sitt livs form”. Stjärnskottet, precis som namnet antyder, rusar iväg. Redan efter två kilometer ser du honom förstås inte längre. Stjärnan lyser, stjärnan rusar ... rakt in i väggen. Och ja, stjärnskottet hittar du igen vid 30 kilometer, i framstupa sidoläge och i förhandling med sin själ för att ta sig i mål.

Prylgalningen

Till en början kan du förväxla honom med stjärnskottet. Ju närmare du kommer fenomenet, för med den där utstyrseln är det faktiskt ett fenomen, desto tydligare blir det att det inte är stjärnskottet utan prylgalningen. Pry lgalningen glänser i solen eftersom utrustningen ligger i teknikens absoluta framkant. Från topp till tå är det full fart. De senaste kolfiberskorna för 400 euro, för att citera honom: “Enligt en studie ger de tre minuter snabbare maratontid”. Problemet är att när han använder dem för första gången på tävling så ger de honom skavsår och en inflammation i stället. Kompressionsstrumpor för stilens skull, eftersom ingen egentligen vet vad de ska vara bra för eller hur de fungerar. Ett supertekniskt plagg, givetvis matchat med kolfiberskorna för att skapa illusionen av ett sponsoravtal. En GPS-klocka som skulle kunna styra en satellit, med VO2 max-uppföljning, beräkning av vertikal oscillation och karmaanalys. Ett par superlätta glasögon som han bär även när vädret är uselt. Och så en astronomisk mängd energigeler. Tillräckligt för ett ultralopp, men inte nog för att hindra honom från att få ett blodsockerfall vid 27 kilometer. Den senaste utrustningen för den nätta summan av tre månadslöner, allt för att gå i mål. Snyggt jobbat, mästare.

Influencern

Du ser redan Instagraminlägget framför dig: killen vid starten som filmar precis allting? Minst tre reels med loppets höjdpunkter efteråt. Det tar ungefär två lunchraster att ta sig igenom hela racerapporten. Influencern är inte här för att springa ett maraton. Nej, han står på startlinjen för att berätta en inspirerande historia. Han har tusentals följare, förmodligen ett hundratal i verkligheten, och kommer att dela HELA loppet live med sin #community. Ett råd: håll dig undan influencern om du inte vill få ett utbrott efter 20 minuters löpning. För ja, vid varje kilometer kommer du att höra hans ljuva stämma: “Hörni, kilometer 25, fortfarande glödhet! Vi släpper inget, målet är att njuta!”

Usain Bolt

Det är svårt att upptäcka honom vid starten eller längs banan. Usain Bolt är en helt vanlig löpare som lider sig igenom sitt maraton. Efter 30 kilometer växlar han mellan gång och löpning, tar tio minuters pauser vid varje vätskestation och funderar till och med på att ringa en Uber. Usain Bolt visar sig egentligen inte förrän loppet närmar sig slutet. När han verkar vara helt slut, kämpar febrilt mot smärtan och tröttheten, griper en mystisk kraft tag i honom. Där borta syns målbågen. Publiken som samlats för att heja fram loppets överlevare applåderar löparna. Speakern har vrålat i mikrofonen i över fyra timmar för att peppa fältet under de sista meterna. Usain Bolt rätar på sig. Usain Bolt förlänger steget. Usain Bolt trycker på turboknappen helt utan anledning. På ett ögonblick går han från ”överlevare efter väggen vid 30 kilometer” till ”olympisk 100-metersfinalist”. Han springer förbi dig utan en blick, utan ett ord. Bolt lyfter armarna när han passerar mållinjen, och det är pricken över i.

Eliten, som du alltså aldrig möter

Låt oss vara ärliga: du kommer bara att se honom en gång. Då kliver han ner från prispallen medan du försöker samla ihop tillräckligt med energi för att resa dig från målområdet. Han har duschat, hunnit köra sina tio lugna återhämtningskilometer, förstås snabbare än ditt tävlingstempo, och svarat på dussintals frågor från internationell press. Dagens vinnare kommer också att nämna att loppet bara var ett sista genrep inför OS. Sedan beger han sig till flygplatsen. I morgon börjar ett fyra veckor långt träningsläger i Iten i Kenya.

Den outtröttliga veteranen

Där är han, lugn och avslappnad, i samma skor som under sitt första maraton för ... 40 år sedan. Ingen överflödig utrustning, ingen uppvärmning, möjligen några rörlighetsövningar. Shortsen och t-tröjan, som förlorat färgen efter alla timmar i solen, har förmodligen mer maratonerfarenhet än du. Det är söndag och Michel, 65 år, är ute på sin söndagspromenad. Som 34-årig löpare har ditt mål förstås förändrats sedan du såg Michel i samma startfålla: att komma i mål före honom. De första kilometrarna kämpar du med att hitta andningen och hålla rätt tempo. Michel tar det lugnt. Halvöppen mun, avslappnad hållning, “på sparlåga” som han själv säger. När du går in i väggen vid 30 kilometer småpratar Michel med funktionärerna: “Dagens maraton alltså, det är inte som förr! På 80-talet fanns det bara en vätskestation, och där serverades rödvin!” Fortsättningen blir en riktig lektion i ödmjukhet. När du tror att Michel börjar bli trött har du helt fel. Gubben saktar inte bara ner, han ökar farten. I mål erkänner han att han joggar lite då och då, medan du har följt ett militäriskt träningsprogram i tolv veckor. Ja, Michel är outtröttlig.

Pratkvarnen

Om det finns en löpare som inte verkar förstå vad ansträngning innebär, så är det han. Medan tre fjärdedelar av startfältet kämpar för att ta sig igenom maratonet pratar pratkvarnen på. I folkmassan hör du honom innan du ser honom. Medan du desperat försöker kontrollera andningen håller pratkvarnen en hel föreläsning om sin senaste resa till Tanzania. Under 42,195 kilometer får du hela hans reseberättelse från Afrika. Flera gånger försöker du svara, samtidigt som du visar tydliga tecken på svaghet. Han snappar inte upp någon av dina nödsignaler utan fortsätter: “Har du varit i Afrika någon gång? För jag ska säga dig att ...” och så är han igång igen. Det kommer knappast som en överraskning att han aldrig slutar prata. Kronan på verket kommer i mål, när han säger: “Det var så kul att springa det här maratonet tillsammans! Ska vi göra om det snart?”.

Den evigt skadade

Listan är lång, rentav oändlig. Ja, vi pratar om listan över hans fysiska problem under de senaste sex månaderna. En sträckning som hängt kvar i flera veckor, en tendinit efter ett intervallpass, en rygg som är helt körd ... Alla muskler får sin beskärda del. Kort sagt borde han aldrig ha stått på startlinjen och är nära att lämna återbud, men han försöker ändå. Självklart visar du medkänsla: “

”. Du känner igen honom på de berömda flerfärgade tejpbitarna som sitter lite överallt på benen. Man vet inte längre om det är karneval eller årets maraton. Du startar tillsammans med honom, men räknar inte med att se honom med samma lätta steg vid kilometer tio. Vid kilometer 15 ökar han tempot, springer ifrån dig och försvinner ur sikte före 25 kilometer. Han väntar på dig i mål och säger att “det gick ju vägen till slut, och dessutom blev det personligt rekord!” Vilken bluff.